Pointe de l’Aiguille utanför Théole-sur-mer

På en udde i de röda Esterelbergen finns ett par skyddade vikar där antikens sjöfarare la till för att fylla på färskvatten. Senare flyttade italienska fiskare in i grottorna (i alla fall är det så jag tolkade infon på franska men det kan vara något helt annat). Idag är stränderna runt Pointe de l’Aiguille populära stora delar av året. Faktum är att de vunnit en tävling om Rivierans vackraste strand.

Det var lokalblaskan Nice-Matin som ordnade en läsaromröstning i olika omgångar. La Garoupe i Antibes slogs ut i tredje omgången medan La Mala i Cap d’Ail tog sig till semifinal. I slutändan stod det mellan La Paloma på Cap Ferrat och Pointe de l’Aiguille. Detta läste jag i senaste numret av Rivieranklubbens tidning.

Kristina Svensson på Pointe de l'Aiguille en novemberdag.
En vardag i november var det gott om folk som tagit med sig sin lunch eller fiskespön ner på stranden.

Vulkaner skapade de röda klipporna

Esterelbergens geologi liknar den i svenska fjällkedjan så till vida att bergarterna varierar kraftigt på olika platser. Här är det huvudsak röda silikatrika bergarter som ryolit och porfyr. Men de ser olika ut, beroende på om det är stelnad lava som runnit ur en sköldvulkan eller tuff från explosioner. Allihop eroderar lätt vilket är anledningen till att det finns så många grottor. Det gör också att jag inte kunde fotografera den mest ikoniska vyn, den som förekommer på gamla planscher. Utsiktsplatsen varifrån fotot skulle tas var avspärrad på grund av risk för ras. Bakom staketet försvann en stig ut i tomma intet så jag skippade den vyn helt enkelt.

Pointe de l'Aiguille
Den nedre delen av stigen ligger i skugga medan den solbelysta klippan närmast glöder.

Maquis kallas växligheten i Esterelbergen

Maquis kallas vegetationstypen i Esterelbergen. Här finns tallar med långa barr, korkekar och smultronträd. Samt en massa andra buskar och växter som jag just nu har tappat bort namnet på. Men jag har dem nedskrivna i ett manus som jag ska återta arbetet med när jag fått ordning på ett beställningsformulär som trilskas.

Bakom korkeken gömmer sig St Honorat

Utsikt mot Lerinöarna

Även om vissa vyer var svåra att fånga på bild numera så finns det många vackra fotomöjligheter. Från udden har man finfin utsikt åt olika håll. Exempelvis är det tydligt varför det var strategiskt att lägga en försvarsborg på St Honorat. Åt andra hållet såg jag en kulle jag skrev om för ett tag sedan.

Den konformade kullen är San Peyre som jag besökte i somras.

Bilder från den kullen eller denna tur kan komma att hamna i kommande böcker om mina strövtåg i södra Frankrikes naturhistoria. En och annan vandring slinker också med även om det inte är någon renodlad reseguide. Gillade du denna artikel, dela den med en kompis eller två och tipsa dem om att det går att prenumerera.

Till Théole-sur-mer kan man åka bil eller tåg

Pointe de l’Aiguille ligger strax väster om Théole-sur-mer. Dit kan man ta sig med bil eller tåg. Det finns en betalparkering i byn nere vid strandrestaurangerna. Från byn går en strandpromenad hela vägen till udden. Tågstationen ligger på östsidan av byn. Enligt Google maps är det två kilometer och tar en halvtimme att gå från tågstationen.

Det finns också en pytteliten gratisparkering precis ovanför stranden. Funkar fint i november men är nog helt hopplös sommartid. Fågelvägen är det inte långt därifrån ner till stranden. Även på serpentinstigar är det bara några hundra meter att gå, men det är samtidigt 70 höjdmeter.

Stig vid Pointe de l'Aiguille
Stig, kristallklart vatten och röda randiga klippor.

Finns längre vandringar från Pointe de l’Aiguille upp i Esterelbergen

Vi var ute på en miniutflykt, en kort paus från datorn och återvände hem när vi hade varit nere på stranden. Men jag har läst om flera vandringar där Pointe de l’Aiguille ingår. Allt mellan fyra och åtta kilometer. Bland annat passerar dessa vandringar en utsiktsplats på en höjd ovanför bilvägen. Jag gissar att man helt enkelt följer de bruna skyltarna. Men det gäller att läsa rätt. GR653A går nämligen till Arles och vidare till Santiago de Compostela och det kan vara i längsta laget.

Förtjänar stranden utmärkelsen Rivierans vackraste?

Avslutningsvis återstår frågan om Pointe de l’Aiguille förtjänar utmärkelsen Rivierans vackraste strand? Rent principiellt ogillar jag sådana där listor då de ofta orsakar problem med överbelastning. Istället försöker jag tipsa om udda platser för att bidra till att sprida ut besöksströmmarna. Men med det sagt så är Pointe de l’Aiguille väl värt ett besök.

chefstomaten