Casa Emma har gjort att jag omvärderat sangiovese

Igår var det min namnsdag och jag firade med en god middag. På min födelsedag får jag aldrig välja meny utan då dyker det alltid upp sill och sånt som det tog mig trettio år att börja uppskatta. Istället brukar jag fira min namnsdag ordentligt. Det gjorde jag med att jobba större delen av dagen med vissa pauser för trevliga matintag. Det blev både cheesecake från Hemma hos Edith, jordgubbar från södra delen av landet samt pizza och rödtjut till middag. Fast vi pratar förstås en god hemgjord pizza och chianti.

Casa Emma dyker upp i småpartier ibland

Jag började med att välja vin och spikade därefter maten. Det brukar bli bättre så än tvärtom. Nu råkade det finnas två flaskor chianti från Casa Emma i vinkylen, en från årgång 2016 och en från årgång 2017. Det var riktig tur för mig för detta vin finns inte i Systembolagets ordinarie sortiment utan det dyker upp i småpartier emellanåt. Vanliga år går det att beställa från småpartier till vilket Systembolag som helst men i år går inte det på grund av covid 19 utan istället måste den som vill ha lite bättre utbud resa runt på Systembolag i landet.

Casa Emma är en ekologisk vingård söder om Florens. Istället för kemiska bekämpningsmedel har de släppt ut gäss i vingården. Huvuddruvan i Casa Emma Chianti Classico är sangiovese (90 %) men det innehåller också 5 % vardera av canaiolo och malvasia nera. Det är ett av de enklare vinerna från vingården. Namnet Casa Emma kommer från att egendomen tidigare ägdes av en adelsdam som hette Emma.

Chianti till salsiccia eller pizza

Systembolaget (som tar 149 kr för chiantin) rekommenderar Casa Emma till mörkt kött, jag tycker att det passar bättre till pizza. I varje fall min korvpizza. Den går ganska snabbt att göra med lite framförhållning. Embryot till degen satte jag vid 07. I Tassajaras brödbok (en bakbok från ett Zen-kloster utan en enda färgbild) har jag lärt mig att starta med en riktigt lös deg som man kan veva ordentligt och som får jäsa en gång innan man tillsätter resten av mjölet. Jag brukar översätta det där med en gång till “jag går förbi och rör om lite när jag passerar”.

På eftermiddagen hade jag en deg seg som ett gummiband. Då var det dags att trycka ut den på en plåt. Till en pizza använde jag två burkar mutti krossade tomater och två förpackningar salami milano. Tomatsåsen med rejält med rostad vitlök och oliver fick puttra i ett par timmar på förmiddagen så att den var kall när jag spred ut den på pizzan.

Båda årgångarna riktigt bra

Tillbaka till vinet. Vi testade som sagt två årgångar mot varandra. De var mycket lika och vi hade svårt att skilja dem åt. Det äldre vinet var en smula mjukare, det var ungefär allt. Det gladde oss att vi inte kunde skilja dem åt. Hellre att de alltid är likadana än att ett favoritvin plötsligt blir mycket sämre, så som skedde med åsnevinet för några år sedan (det händer oftare, men jag bloggar inte alltid om det).

Sedan är det roligt att jag gillar detta vin så mycket. Jag kunde länge inte förstå hur sangiovese kunde vara en så populär druva. Det smakade ju mest bara maskinolja. Men nu har jag ändrat mig. Kanske för att jag lärt mig vad det passar till.

Kanske dags för en promenad nu?

Det var allt jag hade att säga om min namnsdagsmiddag. Nu ska jag återgå till frågan om järnframställning som jag fastnat på. Hur djupt ska jag gå in på skillnaderna på myrmalm och magnetit? Tvåvärt och trevärt järn. Kanske inte så djupt. Bättre att ta en promenad nu när det temporärt är uppehåll.

Hej så länge!

chefstomaten
Latest posts by chefstomaten (see all)