Grattis på namnsdagen Kristina!

Grattis på namnsdagen alla Kristinor! Dagen till ära har jag fyllt mina sociala medier med bilder på mig själv. Äntligen!, utropar antagligen en och annan medan lika många suckar och tänker: Nu igen! Lagom balans av selfiebilder är en utmaning. Jag har författarkollegor som inte kan plocka ett bär utan att posta en bild på sig själva medan andra avskyr att synas på bild. Jag försöker hitta en medelväg.

Kristina Svensson syns ofta med en kamera i näven

En utmaning är att jag oftare är bakom än framför kameran. Det går ju att lösa om man hittar en snygg spegel vilket jag gjort i en del av bilderna till detta inlägg. När det gäller fotografering är jag självlärd och kör principen att ju mer man övar ju bättre borde man bli.

Just nu är jag alldeles vindögd för jag försöker välja ut de 500 bästa från vårens 16 000 bilder. Om jag får säga det själv så har jag utvecklats som fotograf och årets bilder är klart bättre än tidigare års. Jag är inte ensam om den uppfattningen utan har fått en hel del kommentarer i den riktningen på Instagram. Sedan är frågan vad jag ska ha alla dessa bilder till. Återkommer till det.

Spegelselfie på Torpa stenhus.

Varför ser fjällen så olika ut?

Om jag är självlärd som fotograf så har jag akademiska poäng så att det räcker och blir över i andra ämnen. Bland annat har jag tenterat av två år geologi, med inriktning mot mineraler och bergartsbildning. Detta syns nog i mina böcker för jag stoppar gärna in lite geologi här och där.

Det beror delvis på att jag tycker att det borde tillhöra allmänbildningen på samma sätt som att de flesta kan skilja på en maskros och en vresros, eller en talgoxe och en skata. .

Sedan är jag obotligt nyfiken och vill veta varför ett område ser ut som det gör, och då får man ofta ta en titt på berggrunden. Just nu håller jag på och försöker bringa lite klarhet i varför fjällen jag ser omkring mig (eller skulle sett om inte ett kompakt molntäcke och en björkskog varit ivägen) ser så olika ut.

Rödfjället är mjukt och rödaktigt, Anåfjället taggigt, Hamrafjället kallas i mäklarannonser för blomsterfjället och Flatruet är helt platt (förutom några mäktiga kanjoner). Orsaken till de olika utseendena hittas i berggrunden.

Helt nytt bokprojekt tack vare corona

Min djupdykning i den svekokarelska orogenesen och vilka bergarter man kan hitta i de olika skollorna, samt deras påverkan på hur attraktivt området är för vandring beror på ett nytt bokprojekt som är helt och hållet orsakat av corona-utbrottet. Titel har jag inte spikat men dagens arbetsnamn är Mina strövtåg runt Tänndalen (det kan dock vara något helt annat ikväll). Det är alltså ett helt nytt bokprojekt, inte ett av de tiotal halvskrivna jag har liggande. Att jag började med detta beror helt på att jag behövde något positivt att göra när jag ändå var i fjällen.

Det blir ingen reseguide utan jag strävar efter att lägga mig stilmässigt någonstans mellan Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm och min debutbok Jakten på den perfekta puben.

Jag ska skynda mig att säga att det finns varken pubar eller caféer i den nya boken (eller i varje fall ytterst sparsamt), utan det är stilen som är likartad. Det vill säga att jag blandar kulturhistoria, skrönor och naturvetenskap som jag kryddar med lite personliga betraktelser. Det är mycket jobb att få ihop både fakta och en röd tråd, men jag ser detta som min specialitet. Emellanåt funderar jag varför jag ger mig på detta när det skulle vara så otroligt mycket snabbare och enklare att sno ihop den typ av bok som jag kallar ”trip advisor light, fast på papper”.

För tio år sedan var jag en förhoppningsfull författaraspirant som postade manusbuntar till förlag. Efter sju års slit hade jag äntligen fått ihop mitt första manus. Visst ser jag ganska glad ut? Ung och oförstörd också :-).

Unik spegelselfie från Gunillaberg

Även om jag efter tio år som författare har en bra bit kvar innan jag kan leva på mina böcker så ger de mig anledning att uppleva mycket. Det är i och för sig ingen som säger åt mig vad jag ska göra utan det är helt självvalt (och självfinansierat) så teoretiskt sett skulle jag ju kunna uppleva samma sak ändå, och slita lite mindre. Men det är som med Vasaloppet, jag säger att jag borde kunna träna lika mycket ändå men det är bara de år jag tänkt att jag ska åka själva loppet som jag prioriterar att träna även när det regnar, foten värker eller jag har annat jag också skulle kunna göra.

Det här är en spegelselfie som jag tagit tack vare Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Det var under arbetet med den boken som jag stannade till på Gunillaberg för några år sedan.

Det är jag glad över för miljön var fantastisk. I bakgrunden anas en bukett med några av de tusen liljor som odlas på ängen. De är vackert arrangerade i en snygg vas.

Lite extra glad är jag idag att jag varit där eftersom Gunillaberg nu är till salu. I sommar har de enbart öppet efter överenskommelse och entréavgiften är 500 kronor per person.

Allting förändras och det gäller att passa på och se och dokumentera omgivningen när det går. Sedan kanske 16 000 bilder på en vår är lite att överdriva. Det är i varje fall extremt jobbigt att hantera.

Förvarnar om förbeställningskampanj

Ett urval av de 16 000 bilderna hoppas jag använda i nästa bok. För att ge ut den planerar jag att prova med crowdfunding, vilket i princip är en typ av kampanj för att få in förbeställningar. Den stora fördelen är att om jag lyckas, så får jag in pengar innan jag ska betala tryckfakturorna och slipper ligga ute med pengar ett år eller två.

Planen är att lansera kampanjen ungefär när alla är tillbaka hemma efter semestrarna (eller hemestrarna). Så min namnsdagsönskning i förväg är förstås att många backar projektet och förbeställer boken.

Den här bilden plockar jag fram som pepp. Den är från förra sommaren när jag var på väg att leverera två exemplar av Rivieran inom räckhåll i Antibes.

Vill du ha mer info om boken?

Det kommer såklart mer info om boken (ifall du prenumererar så missar du inget). Just nu sliter jag (därav lite längre mellan blogginläggen). Men tanken är att det ska bli en del texter i denna stil:

Dessa inlägg ger en idé om bildmaterialet:

Däremot så har reseinformationen förpassats till ett appendix som jag lägger med ifall jag får utrymme.

chefstomaten