Gunillabergs säteri – fantastisk miljö under konstnären Tage Andersens tid

Människors drivkrafter och hur platser förändras över tid är två teman jag sysslar med just nu. Mitt fokus ligger på en gudsförgäten men fantastiskt vacker dalgång mitt i Sverige. Men av någon anledning fick jag imorse plötsligt lust att posta en hög med gamla bilder från ett besök på Gunillaberg i Småland.

Herrgården ligger mitt ute i de småländska skogarna, väster om Jönköping. I tolv år har det varit fristad och galleri för den danske multikonstnären Tage Andersen. Fram till denna sommar var herrgården och omgivningarna öppna för allmänheten sommartid. Jag besökte det för några år sedan när jag höll på med research till boken Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm.

Gunillaberg har stängt i sommar

Det blev inte av att jag bloggade om besöket på Gunillaberg när jag precis hade varit där. Det är lika bra det, för hade jag gjort det hade det varit viss risk att jag ägnat mer spaltutrymme åt att gnälla över vissa svenska pensionärer än de förtjänade. En annan skillnad är att jag har lagt med många fler bilder idag. Orsaken till blogginlägget och överflödet av bilder är att jag vill dela med mig av hur Gunillaberg såg ut då, nu när det Gunillaberg jag besökte är stängt. Därmed finns det ingen möjlighet för människor som inte varit där att uppleva samma miljö på samma sätt.

Jag vet inte mer än det som står i media och på Gunillabergs Facebooksida om bakgrunden, vilket är en kombination av corona och andra skäl. Bland annat har alla djuren redan flyttats därifrån. Jag har inte följt vad som tydligen varit ett djurskyddsärende under en längre tid och jag vill heller inte fördjupa mig i det. Istället vill jag dela med mig av mitt intryck. Vilket var ett otroligt sinne för detaljer. Allting var vackert.

Vackra detaljer gjorde Gunillaberg inspirerande

Mitt besök på Gunillaberg för nästan prick tre år sedan genererade en enorm lust att gå hem och fixa till hemma så att det blir vackrare. Jag tog även med Gunillaberg bland avstickare för den som reser mellan Stockholm och Göteborg. Egentligen var det aldrig någon klockren avstickare då ett besök tog lite väl lång tid men det kvalade in för att jag även i den boken var fascinerad av människor som skapar och gör avtryck i landskapet.

Idag ligger den gula herrgården med de röda flyglarna och marken runt omkring ute till försäljning för 12 miljoner. Nedanstående är en del av försäljningstexten.

Till salu, utropspris 12 miljoner

Gunillabergs Herrgård är en över 350 år gammal sätesgård belägen strax söder om Bottnaryd i Bottnaryds socken i Jönköpings kommun i Småland. Gården har en intressant historia och finns omtalad redan på 1500-talet men hade sin ”storhetstid” kanske under 1600-talet, då den tillhörde kronan och enligt uppgift var drottning Kristinas jaktslott.

Byggnaden är i ett plan med ett mittparti i två plan och dess ursprung härrör från 1600-talets mitt. Den består idag av 12 rum och kök fördelade på ca 450 kvm. På bottenplanet finner vi bl.a. gårdens kontor och kök i ena änden. Därefter kommer matsalen med en vacker empirekakelugn. Vidare finns här ett bibliotek, en salong med handmålade vävtapeter från 1700-talet och ett kabinett med kakelugn. I hallen blickar en takmålning från 1700-talet ner på besökarna. En trappa upp från hallen finner vi bl.a. fyra sovrum. Gunillabergs Säteri är en mycket välbevarad herrgårdsanläggning.

Huvudbyggnaden om 440 kvm och 12 rum är ursprungligen från 1600-talet. Gårdsmiljön omfattar också två flygelbyggnader från 1700-talet. Den karolinska herrgårdsbyggnaden är till sitt yttre välbevarad. Den är uppförd i liggande timmer med en våning med säteritak. Den flankeras av två större flyglar från 1700-talets senare del samt en ålderdomlig bodbyggnad.

Byggnadsminnesmärkt huvudbyggnad

I början av 1700-talet förvärvades Gunillaberg av landshövdingen Nils Liljecreutz och i denna släkt stannade gården i hundra år. Under denna tid renoverades mangårdsbyggnaden och en park med kinesiska lusthus anlades. Av parken finns idag endast rester kvar. År 1642 bestod gården av två brukningsdelar som kallades Gunlebo. Det året förlänades gården till Johan Björnsson Printz som blev adlad samma år och utnämnd till guvernör över kolonin Nya Sverige i Nordamerika. Printz återvände till Sverige år 1654. År 1657 blev han kommendant på Jönköpings fästning och året därpå blev han landshövding i Jönköpings län och bosatte sig här och döpte om herrgården efter sin mor Gunilla från Gunlebo till Gunillaberg. Under 1660-talet lät han uppföra den nuvarande vackert gula mangårdsbyggnaden i liggtimmer och i karolinerstil med valmat tak. Här finns idag flera vackra men ej fungerande kakelugnar och smakfulla väggmålningar från 1700-talets senare del.

Under 1970-talet utfördes en omfattande men mycket pietetsfull renovering av gården. År 1976 byggnadsminnesförklarades anläggningen med den dåvarande ägares samtycke och med hänvisning bland annat till ”egenarten hos en gången tids byggnadsskick och med hänsyn därtill är att anse såsom synnerligen märklig.” Det innebär bland annat att byggnaderna inte utan Riksantikvarieämbetets godkännande får förändras.

2008 köpte den berömde danske trädgårdsdesignern Tage Andersen gården av den f d direktören på Svenska Tändsticks AB, Bo Ehrners dödsbo. Tage Andersen har bland annat bytt alla stängsel mot vackra staket, satt upp stora fågelburar i trädgården och inrättat en butik i den stora ladan. Mitt på gårdsplanen placerades en vattenskulptur och på baksidan har 75 trappsteg huggits ut ner till den lilla dammen och dess karaktäristiska lusthus. Hundra buxbomsklot, ett par hundra silkespioner och 2 000 liljor med mera har planterats. Och längs ena sidan av gården löper en gigantisk stenmur som anlades på 1700-talet.

Ständig förändring

Vi får se vad som blir nästa kapitel i historien om Gunillaberg. Så här såg det i alla fall ut för en besökare i slutet av augusti 2017.

Nu ska jag återgå till det manus jag jobbar med just nu. I det är det ännu tydligare att platser förändras ständigt.

chefstomaten