Underbara franska byfester (varav några hamnat i min bok)

Publicerad av

Det finns mycket kultur att gilla i södra Frankrike. Häromveckan skrev jag om ett av dessa nördiga sällskap som specialiserat sig på udda saker. Nu tänkte jag skriva en rad om byfester och andra evenemang. Jag har plockat fram exempel från de största och de äldsta samt ger lite olika exempel på vad som firas. Valet av ämne beror på att festivaler under olika säsonger är ett tema i min nya bok. Två andra teman är lokala maträtter och storslagna naturupplevelser.

När du läser detta sitter jag förhoppningsvis och skriver adresser i långa banor på PostNords blå förfrankerade bubbelkuvert. Adresserna är till alla som förbeställt signerade exemplar, något jag skickat ut erbjudande om till alla prenumeranter.

Ett år runt Antibes går att beställa överallt där böcker finns så har du en favoritbokhandel är det bara att hasta dit. Vill du hellre låna boken på ditt bibliotek så gör det (har de inte redan beställt hem den be dem ta in den).

Största byfesten är Fête de la Musique den 21 juni

På årets längsta dag går praktiskt taget alla man ur huse för att delta i Fête de la Musique. Det är levande musik och partaj precis överallt i Frankrike. Inget gathörn är för litet för att vara scen för ett uppträdande. Det är körer, jazzband, solister och DJ:s i en salig röra. Fête de la Musique är otroligt häftigt. Bilden allra överst i inlägget är från marknaden i Antibes och summerar det hela rätt väl.

Frankrikes kulturminister brukar få äran att ha startat musikfestivalen 1982. Den har sedan spridit sig till många länder. Nu är det ju inte en alldeles ny idé att fira sommarsolståndet. Det är snarare något människor har gjort i alla tider. Med det sagt kan man utdela guldstjärna till fransmännen för att de skapat en folkfest som alla kan delta i.

Ett gathörn i gamla stan i Antibes 21 juni.

Militärparader och fyrverkerier på Nationaldagen

Om musikfestivalen är den allra största festen sett till antal deltagare så tävlar nyår Saint Sylvestre med Nationaldagen 14 juli om att vara näst störst. Nationaldagen ligger där den ligger för att det var 14 juli som Bastiljen stormades 1789, vilket blev startskottet för den franska revolutionen.

Nationaldagsfirandet har lite andra inslag än festen på sommarsolståndet. Fyrverkerier är en tradition (det var som bekant under ett sådant som en terrorist slog till i Nice för några år sedan, något som påverkade hela staden). I Safranier har jag några år sett att det spelas en turnering med boules carrées, det vill säga petanque med klossar istället för klot. Ett annat viktigt inslag 14 juli är olika militärparader.

Någon form av äldre miltitärfordon fotat i Nice för många år sedan.

Freden och la liberation har egna fester

De militära inslagen kändes först lite ovana men i Frankrike är de två världskrigen fortfarande ihågkomna. Avslutningen av dem är något som fått varsin helgdag. 8 maj är det freden i andra världskriget Victoire des Alliés sur l’Allemagne nazie. 11 november firar man vapenvilan i första världskriget Armistice de la Première Guerre Mondiale.

Hundraårsjubileet av stilleståndsdagen i första världskriget. Foto från Antibes.

Jag har också råkat på en rejäl fest 24 augusti vilket är det datum då Biot och Antibes befriades 1944. Datum varierar mellan olika platser. Just olika typer av parader har gamla rötter.

Äldst är helgonprocessionerna

De religiösa processionerna har i många fall sett likadana ut i hundratals år. Huvudnumret är ofta är att en helgonstaty flyttar ut från sina vanliga plats i en kyrka för en eller annan tur runt i stan. Längs rutten görs det olika stopp där det sjungs eller bes bönder. Den första helgonprocession jag sprang på var Antibes skyddshelgon som bärs av barfota sjömän mellan katedralen och kyrkan bredvid fyren. Den traditionen räknar sina anor från 980 och är ganska allvarlig.

De gånger jag fotograferat firandet av Fiskarnas skyddshelgon St Pierre har hela arrangemanget haft lite mer glimten i ögat. I Ett år runt Antibes valde jag att ta med St Pierre i ett kapitel med matfiskar och en romersk fermenterad fisksås. St Pierre firas på många orter längs Rivieran på lite olika sätt. Ett inslag är stora brasor.

I Vieux Roquebrune har de ett annat upplägg. De har en votivprocession, vilket är en typ av vandrande skådespel. Skådeplatsen är en väg mellan en kyrka och ett kapell. Detta har spelats den 5 augusti sedan 1467.

Byfester kopplade till säsongens gröda

St Pierre är inte det enda skyddshelgonet med matkoppling. Det finns fler, som St Vincent bland vinodlingarna i Bellet. Men det finns förstås stadsfester utan inblandning av helgon. Mest känd är citronfestivalen i Menton som lockar storpublik. Även mimosablomningen väster om Cannes i februari är populära.

Bataille de Fleurs alltså karnevalståg är ett viktigt inslag i många fester. I Antibes används nejlikor.

På våren dyker byfesterna upp på ett pärlband. Fête des Violette i Tourrettes sur Loup är en av dem. Varje by med självaktning har en byfest. I stora Grasse har man två. Där firar man rosodlingar respektive jasminodlingar olika helger. Antibes är nejlikstaden. Sedan har jordgubbar, apelsiner, meloner och honung sina festivaler på våren. Uppe i alpbyarna har de istället transhumansfestivaler där herdar och får står i centrum. På hösten är det kastanjerna och tryffel stället.

Transhumansfestival i St Etienne de Tinée i juni.

Gott om franska byfester

Ovan var ett smakprov på några franska helgdagar och byfester. Generellt är de största mer turistinriktade än de mindre. På en del av de religiösa har jag varit en av en handfull utomstående. Vistas man i Frankrike under en längre period finns det åtminstone en fest varje helg att välja på för de tar alla chanser att fira. I många fall finns det ett speciellt bakverk också. Det kanske blir ämnet för ett annat blogginlägg. .

Har du en favorit som jag inte nämnt här? Skriv gärna en kommentar. Kanske är den redan med i Ett år runt Antibes, kanske kommer den med i en kommande bok.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)