Apropå Plinius recept för färgning med purpursnäckor

Publicerad av

Har du funderat på att ägna helgen åt att färga en mantel purpurröd med det berömda receptet ur Plinius Historia naturalis? I så fall har jag dåliga nyheter. Det är något vajsing med receptet och linet blir inte purpurfärgat utan mer brunaktigt. I alla fall tror jag det, men jag får lägga in en brasklapp att jag hämtat denna information från ett föredrag på franska och det är inte min allra bästa gren.

Älskar de franska nördarna

Det var i somras på väg hem från en fotopromenad som jag såg att det stod några bord utanför det lilla arkeologiska museet i Antibes. Nyfiket gick jag dit och det visade sig vara ett litet tvåmannasällskap som specialiserat sig på forntida textilier. De tillbringade helgen i Antibes med en utställning om växtfärgning och olika forntida vävtekniker.

Jag var så välkommen att titta och fotografera allt och om jag ville veta mer så skulle de ha ett föredrag efter lunch. Alldeles gratis, visst ville jag komma? Det skulle förvisso vara på franska men skulle vara lätt att förstå ändå. Jag lovade komma och dök mycket riktigt upp igen. Inte för att jag egentligen är så intresserad av just textilhistoria, men jag är fascinerad av den franska nörderiet. Jag har stött på ett antal små franska sällskap nu och det är så underbart att de finns.

Ett dussin tappra själar

Jag tror vi var ett dussin tappra själar som gick längst in i bastionen och i princip fyllde stolarna. Publiken var en blandad skara. På min ena sida hade jag en kvinna som fotograferade varannan pptslide och efteråt störtade fram till föreläsaren full med entusiastiska frågor. Hennes man sov genom större delen av föredraget. På andra sidan om mig satt en rutinerad trio som tagit med sig en kaffetermos. Det ska man tydligen packa med när man slinker in på föredrag i Frankrike för när något görs i Frankrike så görs det ordentligt.

Detta var ingen publikfriande halvtimme med frågestund. Eller lättsamma trekvart. När hon hållit på 45 minuter utan uppehåll började jag skruva på mig. Det passerade en timme. Jaha, hon kanske drar över lite? Det blev nittio minuter. Och hundra. Vid det laget kände jag mig ganska mör, men det skulle liksom synas om jag gick. När vi närmade oss två timmar började jag oroa mig för att hon skulle fortsätta in på en tredje timme och att jag skulle sitta fast för all evig tid. Men efter två timmar tog det faktiskt slut.

Då hade hon pratat i princip i ett svep. Vid ett tillfälle utbröt en liten debatt mellan någon i publiken och föreläsaren huruvida lin odlades i Bretagne under järnåldern men i övrigt var det en monolog.

Jag pratar inte franska

På frågan om jag kan franska brukar jag svara att jag inte pratar franska. En och annan tolkar det som att jag inte kan någon franska alls. Men det finns många nivåer mellan inget alls och att kunna konversera. Med lite möda tar jag mig igenom texter. Samma helg höll jag på och försökte dechiffrera en bok om Antibes äldre historia. I den stötte jag på problem. Fattade inte om det stod att fenicierna som grundade Antipolis och keltoligurerna i bergen hade ovanligt goda förbindelser, eller om de inte hade ovanligt goda förbindelser. Det är viss skillnad.

Talad franska är svårare än skriven tycker jag, men med många foton och en del bakgrundskunskap så hängde jag med rätt hyfsat i föredraget. I varje fall första timmen. Sista halvtimmen ägnade jag kanske mer tid åt att längta efter en kopp kaffe.

Plinius den äldre

Det var på slutet vi kom in på Plinius. Plinius den äldre alltså. Han som omkom när Vesuvius hade utbrott. Plinius var militär och vetenskapskommunikatör ungefär som jag. Han sammanställde sin tids vetande i Historia naturalis i 37 band. I ett av dem finns ett recept på hur man färgar tyg i den där djupa färgen som kejsare älskade med hjälp av purpursnäckor.

En purpurfärgad mantel var dyr. Kostade 10 000 sesterces vilket motsvarade tio slavar i dåtidens pengavärde. Dels krävdes många snäckor och så var det en ganska komplicerad process som tog ett tag. Receptet involverade fermentering och salt – som också var dyrt.

Men receptet fungerar som sagt inte. Efter ett dopp blev garnet lite svagt missfärgat, ungefär som vattnet du tvättar penslar i om du målat med vattenfärger och mest använt lila färg. Men vid dubbla dopp i badet blev det definitivt brunt. Plinius kan ha fått receptet om bakfoten. Eller så har fel smugit sig in när boken skulle kopieras.

Fransmännen har inte samma tillgång till äldre textilier som vi

Förutom purpur, och hela den galna grejen att åka runt med ett tvåtimmars föredrag, tog jag med en sak från föredraget. Det är att vi i Norden faktiskt har tillgång till mer källor i detta fall. Ofta tänker jag att de runt Medelhavet har en fördel med alla skriftliga källor. Men även om det tydligen går att hämta en del information i Cesars brev från erövringen av gallerna så har vi i Norden trumf på hand.

Fynd av äldre textil görs i tyska saltgruvor, på danska mosslik och vid smältande norska snölegor. Ett känt danskt mosslik är kvinnan från Huldremose. Hon blev troligen mördad under romersk tid det vill säga järnålder. Hennes klädedräkt har de tillverkat en rekonstruktion av. Tror inte det var den jag har fångade på bild dock.

Andra fynd som ger ledtrådar

I brist på textilier finns andra fynd som ger ledtrådar. Statyer exempelvis. Det är dock svårt veta hur mkt som är konstnärlig frihet. Men jag tror det var i detta föredrag som de pratade om utformningen av huvudet på Venus från Willendorf. Att det som ser ut som en intrikat frisyr kan vara en typ av mössa.

Men jag kan ha läst det någon annanstans. Det har blivit ett par månaders paus i skrivandet av detta blogginlägg vilket inte gjort några underverk för minnet. Förutom fynd av kläder kan rekonstruktioner vara ett sätt att få reda på hur kläderna tillverkades.

Under järnåldern stod många växter för fibrer

Arkeologiska fynd ger ledtrådar till vilka fibrer som användes. Jag har antecknat att lin odlades i södra Frankrike under järnåldern som en av många växtfibrer. En cannabisart användes till sjöfart. Ginst Genista junceum är också nämnd av Plinius. Jag har också antecknat att under högmedeltiden odlades malva som fiber för textilier men där undrar jag om jag inte antecknat fel.  

Gallerna som Cesar slogs mot hade för övrigt färgglada kläder. De använde alun, urin (ammoniak) och kaliumföreningar för att färga dem. Saffran odlades under antiken runt Medelhavet som färgämne. Fårsaxar dyker upp på järnåldern.

Avrundar med den ovärderliga kunskapen av på järnåldern började man kunna fixa tår på strumpor. Lite oklart när jag ska få användning för denna detalj men man vet aldrig!

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)