Fjällträdgårdarna som försvann när ”vildmark” blev idealet

Pudeldags! För sisådär femton år sedan på väg till Helags vandrade jag förbi en trädgård i Kesudalen. Jag reagerade på motorgräsklipparen som ansade den perfekta gräsmattan. Det där hade väl ingen plats i fjällen!

Idag skulle jag vilja fråga mitt yngre jag: varför inte då? Jag vet svaret: min uppfattning om hur fjällen skulle se ut var färgad av den romantiska vildmarken som generationer av reseskildrare pumpat ut. I takt med att turismen blivit den största näringen (det är skogsnäringen som är konkurrenten om tronen) har detta ideal slagit igenom. Fjällträdgårdarna som tidigare fanns har försvunnit.

Fröställningar i motljus
Brännässlor är möjligen ett lite långsökt val av illustration och dessutom är det stormhattarna som är i förgrunden men jag gillar bilden.

Föredrag av Ola Hanneryd på Fjällmuseet

Att det en gång i tiden fanns trädgårdar runt herrgården i Ljusnedal och hotellet i Fjällnäs har jag känt till sedan jag började utforska Härjedalsfjällens historia. Ett projekt som lett till några böcker och många nya insikter. Men talgdanken att de faktiskt försvunnit och insikten om varför de är borta slog verkligen ner under ett föredrag på Fjällmuseet i Funäsdalen.

Det var museichef Ola Hanneryd som berättade om fjällträdgårdarnas historia. Sedan gick vi och tittade på den tillfälliga utställningen Fjällträdgårdar eller Det förlorade paradiset. Utställningstiden är tyvärr över nu. Jag hade sett utställningen tidigare, men det blev en helt annan sak att se den efter att ha lyssnat på den i föreläsningsform i kronologisk ordning. Vi var bara tio personer i publiken, jag önskar att vi hade varit tiotusen. För nu är det hög tid att fler tar till sig att det finns en helt annan historia än den nationalromantiska versionen.

Ola Hanneryd i Fjällmuseets föreläsningslokal.

Fjällträdgårdarna saknas

Ola Hanneryd inledde med frågan: Spelar det någon roll att trädgårdarna och parkerna försvunnit när det finns så vacker natur? Ja menade han. Naturen är inte tillgänglig för alla på samma sätt som en park. Och idag finns ingen parkförvaltning alls, det är bara kyrkogårdarna och enstaka gräsmattor.

Förr såg det annorlunda ut. På platsen där museet står idag fanns en trädgård med ungerska syrener, perenner och dahlior. Men de har alltså försvunnit för att turismens stilideal har tagit över. Det är inte människorna som försvunnit. Antalet människor som är skrivna i fjällen har gått upp och ner men uppåt de senaste åren. Jag tycker mig se ett nyvaknat intresse för odling, men det handlar mer om odling av sådant som går att äta än för ögats lyst. De religiösa kopplingarna är borta.

Gamla museet används för tillfälliga utställningar.

Det förlorade paradiset

Under frihetstiden, det vill säga 1700-tal, blommade det i fjällbönderas hem. Man broderade helt fritt istället för i strikta mönster. Och man dekorerade inomhus genom att måla paradisiska frukter på väggarna. En del av blommorna går att identifiera, andra är rena fantasiskapelserna. Ola visade en bild på en urna med vackra växter målad av Erik Wallin och hans son Nils 1774 på en vägg på Gammelremsgården i Vemån. Det blommande formspråket syns också i kläder och möbelkonst, där schatullmakare Ljungberg är den mest kände upphovsmannen.

Inspirationen till dessa mönster kom bland annat från böckernas värld och hade religiösa förtecken. En bok som man läste handlade om paradisets trädgårdar. Det var Magister Johann Qvirsfelds Himmelska örtegårdssällskap, bestående uti XXXXI samtal emellan Christum och en trogen själ från 1749. Johann rabblar upp en hel del arter, som nardus, kanel, cypers (henna) och calmus. Calmus var en medicinalväxt som nått norra Dalarna när han skrev boken.

Men det finns också äldre exempel. Någon text från 1612 handlade om kyssar och rosor. Att bönderna hade tillgång till dessa texter syns i bouppteckningarna. Museichef Ola Hanneryd har gjort ett gediget jobb att gräva fram information och hela källförteckningen finns på museets webbsajt.

Detalj i Hede kyrka tillverkad av Ljungberg.

Religiös rörelse påverkar landskapet

I Lillhärdal uppstod i slutet av 1760-talet en religiös rörelse. Man var sig själva nog, kunde läsa skrifterna på egen hand. En av de ledande figurerna var den lokala komministern Mårten Thunborg som rätt snart blev avsatt från sin tjänst. I rörelsen fanns också kvinnliga predikanter, en hette Bång-Karin.

Rörelsen kallades läsarna och var en typ av radikalkreatister. Stora delar av den lokala eliten var medlemmar. En av dem var Peder Hiort. Hiort som var teolog och bergverksdirektör i Röros är en av områdets mest kända historiska personer. Vid sitt sommarställe Ängan försökte han anlägga ett eget Versailles. Han gav i uppdrag till Ljungberg att skapa statyer dit. Ljungberg jobbade också med Hiorts gravkapell.

Peder Hiorts gravkapell i Röros.

Patron Södergren vid bruket i Ljusnedal var en annan medlem av läsarna. Det är när han blev för fanatisk som patronessan Mor Busk lämnar honom. (Mer om dessa personer finns i Strövtåg i Funäsfjällen).

Fjällbönder och rennomader hade olika inställning till naturen

För fjällbönderna var naturen farlig och drömmen var evig sommar. Så småningom flyttar drömmen om paradisets trädgårdar utomhus och bönderna anlägger trädgårdar vid sina fäbodar och hus. Trädgårdarna var alltid inhägnade och innehöll ett träd som kunde vara en rönn eller hägg. Trädet skulle symbolisera kunskapens träd.

Samtidigt var det för rennomaderna viktigt att kåtorna hade exakt rätt symmetri och de var noga med val av material. De flyttade inga växter eftersom världen var perfekt skapad och började man flytta på växter skulle man orsaka kaos. Man hade ett hundratal växter som man höll koll på var de växte så att man kunde skörda dem. Även om man inte planterade växter så såg man till att gynna sådana man var intresserad av, exempelvis syror på rengärden.

De första nöjesträdgårdarna

Ola Hanneryd berättade om flera olika trender och inspirationskällor för fjällträdgårdar under olika epoker. Prästernas och patrons trädgårdar var en. Trädgårdarna vid Fjällnäs en annan. Skogsbolagens representationsvillor en tredje. Deras prunkande perennrabatter och gjutjärnsmöbler i bersåer är vad många ser som gammaldags trädgårdar idag. Bönderna hämtade inspiration från dessa trädgårdar. Ola nämnde inte järnvägsträdgårdarna i detta föredrag men det har museet haft uppe vid andra tillfällen.

En annan rörelse drevs av greve Mörner. Han ville utbilda arbetarklassen i odling för att binda dem vid hemmet så att de inte hade tid att demonstrera och inte alla emigrerade till Amerika. Det var ingen vidare trevlig utgångspunkt men ambitionen förbättrade folkhälsan. Hans tankar med odling genomfördes i Ljusnedal vid folkhögskolan som låg där. Ljusnedal är förresten en hel växtzon lägre än Funäsdalen.

Denna bild tog jag för jag tänkte att jag ska jämföra med hur samma vy ser ut om några år.

Turismen skapar vildmarksidealet

Sedan kom då luftturisterna som i början bestod av rik överklass. För dem var inte naturen något man skulle skyddas ifrån utan anledningen till att man kommit hit. Man suddade ut gränserna och tog för första gången bort staketen. Glasklot och strikta rabatter var höjden av dålig smak.

Istället började man förbättra naturen. Hela vyn privatiseras, inte bara området runt boningshusen. Man satte upp fejkade kåtor och arrangerade platser där man kunde stå och måla. Människorna som levde i fjällvärlden blev statister som skulle ingå i tablån. Helst i folkdräkt. Det är denna version av fjällen som sprids söderut. (Här passar jag på och skjuta in en länk till min tidigare artikel om den nu pågående privatiseringen av fjällen).

De romantiska reseskildrarna

Vi har nu kommit in på de som skildrar fjällen. De romantiska reseskildrarna är egentligen värda ett eget blogginlägg tillsammans med sina samtida kollegor som beskrev franska Rivieran. De har nämligen ett par drag gemensamt. En är att fokusera på det exotiska och en annan är att överdrifter säljer.

Kanske skriver jag i framtiden en rad om det tillsammans med en diskussion om vilket ansvar vi som skriver om fjällen idag har för att spä på eller motverka polarisering.

I mina böcker Strövtåg i Funäsfjällen och Ett år i Härjedalsfjällen kan du följa min resa från en helt vanlig skidåkare till tämligen insatt i områdets historia och se hur jag löst balansgången.

I väntan på den analysen kan jag dela vidare de exempel Ola Hanneryd tog upp i sitt föredrag. Han berättade om de resenärer som kom till Funäsfjällen för att bildningsresor i Europa var opraktiskt på grund av Napoleonkrigen. De reste istället norrut för att uppleva något annat.

Helst vill de se något exotiskt och skriva om den ädla enfalden hos bönderna. Det blev lite jobbigt när det visade sig att bönderna var klädda i brittiska tyger precis som på hemmaplan. I en av mina fjällböcker har jag skrivit om en liknande kulturkrock. Turisterna på 1930-talet förväntade sig att träffa på samer som såg ut som de på Skansen men möttes av traktens största renägare i bil.

Carl Magnus Robsahms kallar i sin resejournal 1796 Funäsdalsberget för ”förfärlig svart buse” . Tänndalen beskrev han som en vacker gräsbevuxen dal och Fundins fäbod ett paradis. Helt klart värt att återvända till detta och jämföra med Tobias Smollets bild av Nice någon dag.

En fjärdedel av alla växter är hitförda av människor

Det är dags att avrunda denna text men i utställningen hittade jag ett par detaljer som jag vill skriva ner på en plats där jag kan hitta igen dem.

  • Rabarber är något som odlats en hel del. Den sort som odlades vid Fjällnäs har fått namnet Fäbod.
  • 25% av Härjedalens växter är hitförda av människor från 1600-talet och framåt. Detta behöver jag jämföra med andra landskap för att se om det är relativt mycket eller lite. Eftersom jag just hållit på med växthistoria på Rivieran där nästan alla karaktärsväxter visat sig vara inplanterade så känns det inte som så mycket.
  • På Sylarna 1095 möh. För 8760 år sedan växte granar där. Tidigare har jag läst att de kom först på 700-talet men de kan ju ha kommit och gått.
  • 1800-talets slut var trädgränsen 700 möh. Det var som lägst då, nu är den på väg uppåt.
  • Kvanne innehåller inte c-vitamin.
Fjällkvanne

Mer trädgårdshistoria

Avrundar med att tipsa om en annan text om trädgårdshistoria från södra Sverige. Den har fokus på köksträdgårdar och medicinalväxter snarare än trädgårdar till lyst för ögat och bygger på arkeologiskt material. Sådant är det tunnsått med från Härjedalen, inte för att det saknats människor som lämnat spår efter sig utan för att det är ont om arkeologiska utgrävningar. Funäsfjällen ligger som bekant längs en av de stora handelslederna till Trondheimsfjorden som är en av de viktigaste platserna i Skandinaviens tidiga historia.

Delar av ovanstående har jag tidigare publicerat på Instagram men här har jag satt ihop det med info som ej fick plats. Jag skriver detta ett tag efter föredraget men hoppas att detaljerna är korrekta. Besitter du kunskaper i ämnet eller bara tyckte det var intressant, tveka inte att lägga en kommentar.

chefstomaten

Last updated on november 2nd, 2023 at 02:00 e m