Kristina Svenssons smultronställen och strövtåg i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales
Här, mitt i fjällvärlden skapades ett brukssamhälle vid Ljusnedalsforsen. Inte för att det hette så då, namnet Ljusnedal kom först senare. I tvåhundra år var Ljusnedals bruk Härjedalens enda industri. Malmfyndigheterna var små och bruket vinglade fram men här fanns herrgård och brukspatron. Samt patronessa. Utan bruket är det inte säkert att det hade blivit någon Härjedalsrokoko.
För att förstå bakgrunden behöver man komma ihåg att Röros ligger bara några mil bort och kopparverket där blev en succé. I alla fall ur den danske kungens synvinkel för skatteintäkterna därifrån var hans största inkomstkälla. Det var bara Falu koppargruva som producerade mer koppar.
Så när Härjedalen blivit svenskt och det dök upp rapporter om att man hittat koppar några mil från Röros på den svenska sidan så blev det gruvor där också. Detta var ju före man lärt sig något om plattektonik och visste om att Skandinaviska fjällkedjan närmast är en tillknöcklad pannkakstårta på sniskan. Vilket gör att jordgubbssylten och pannkakslager växlar snabbt.
Historien om Ljusnedals bruk finns med i min bok ”Strövtåg i Funäsfjällen”.
Ett besök i det gamla bruksområdet i Ljusnedal en snöig novembersöndag fick mig att reflektera över skillnaderna med kopparverket i världsarvet Röros. Det är inte många mil emellan, men skillnaden illustrerar hur snabbt berggrunden i fjällen varierar.
Läs mer
Under frihetstiden prunkade det i fjällböndernas hem. Drömmen om paradisets trädgårdar flyttade så småningom utomhus till inhägnade blomsterrabatter. Men idag finns nästan inga fjällträdgårdar kvar för nya modeideal tog över. Detta var temat för en utställning på Härjedalens fjällmuseum. Mycket intressant och värt reflektera över, vilket jag gör i denna artikel.
Läs mer
Härjedalen har mycket mer än skidspår, här finns Sveriges högst belägna väg, by och fjäll söder om polcirkeln. Här finns gamla fjällhotell och istidsdjur. Dags att börja förkovra sig.
Läs mer
