Mölndal 100 år – stadsvandring till 10 platser med jubileumskoppling

I år är det hundra år sedan som Mölndal fick sina stadsprivilegier för första gången (ska man vara noga kallades Mölndal senare för kommun ett tag för att numera återigen vara stad). Det tycker jag är värt att uppmärksamma! Häng med på en promenad till platser som har koppling till stadsbildandet och dessa hundra år. Jag har lagt upp en promenad i centrala Mölndal som passerar historiska platser och ställen där man kan pausa med intag av valfri dryck eller andra väsentligheter.

Jubileumsbakelsen är köpt hos Steinbrenner & Nyberg

Jubileumsvandringen finns i en kortare variant, en längre och en mittemellan. Det går fint att dela upp dem på flera turer. Jag har lagt lite information om lämpliga start- och slutpunkter sist i artikeln.

Starta vid Stadsmuseet

Vill du gå hela i ett svep så är startpunkten Mölndals stadsmuseum. Där finns förresten många föremål från Mölndals hundra år. Dessutom kan du plocka upp boken Hundra nedslag i Mölndal i butiken hos Stadsmuseet och med den som ciceron få en hel del intressant information om de platser som är med i promenaden plus inspiration till flera andra utflykter.

Hundra nedslag i Mölndal är en bok som jag och naturfotografen Mikael Svensson tog fram till jubileet. Här ligger den hos Stadsmuseet. Förutom på platser som nämns i denna artikel är boken beställningsbar överallt där böcker säljs, samt finns hos Vindpinad i Spinneriet, hos Mölnlycke bok & papper samt Gunnebo slott och trädgårdar.
Stadsmuseet finns i ett gult hus som kallas för Strumpan eftersom det varit strumpfabrik där. Utanför forsar Mölndalsån förbi.

1) Mölndalsfallen och Kvarnbyn

Vi börjar denna jubileumspromenad med att titta på anledningen till att Mölndal blev just Mölndal och inte något annat (mest närliggande alternativt namn är Fässberg). Mölndal betyder kvarndalen och kvarnarna låg i Mölndalsfallen. Jag har skrivit ett separat bildrikt inlägg från Kvarnbyn så jag säger inte så mycket mer än att det är fint vid alla årstider.

Ströva neråt längs ån och leta bästa fotovinkeln av fallet, eller snirkla dig både upp och ner i gränderna för att andas in den gamla bruksatomsfären. Kvarnbyn var ett eget municipalsamhälle innan Mölndal fick stadsprivilegier. Det var ett tämligen svavelosande sådant. Idag är skorstenarna borta och det är på det hela taget en mycket hälsosammare miljö än när det begav sig.

Husen i Kvarnbyn tillsammans med hantverkarna och museerna är värda en heldag. Området är förstås extra trevligt när det är något event som julmarknad (de har evenemang en söndag i månaden).

Huset bakom den högra pilen innehåller idag thairestaurang. Den var ett samlingshus som fick fungera som stadshus de första åren. Ligger på Gamla torget som är nästa stopp.

2) Gamla torget och Kvarnbygatan

Oavsett vilken väg du tar ner genom Kvarnbyn brukar de allra flesta landa vid Kråkans krog som numera också är ett café som jag dock ännu inte provat. Ta Forsebron över till gamla torget så står du i det som en gång var Mölndals köpcentrum. Hit drog bönderna sina kärror med varor. Förutom industrierna i Kvarnbyn och i Krokslätt bestod Mölndal av jordbruksmark en gång i tiden. Idag har Mölndal faktiskt en mindre andel än riksgenomsnittet. Bönderna hade avsättning för sina produkter på nära håll. De var storproducenter av grönsaker varav en del såldes till den större staden norrut.

Ta Kvarnbygatan neråt. När du passerar Störtfjällsgatan ungefär passerar du den vikingatida strandlinjen. En gång gick det att segla hit med sina handelsvaror. (Backar vi ännu längre tillbaka var bergen halvöar, något jag skrivit om i en av mina texter om Safjället). Fortsätt neråt.

På ena sidan gömmer sig bakom ett staket Villa Korndal som är en gammal disponentvilla från pappersbrukets glansdagar. Den är faktiskt till ytan större än Gunnebo slott. På andra sidan ligger Kvarnbyskolan som efter andra världskriget i några veckor fungerade som sjukhus för människor som blivit räddade från koncentrationsläger.

En av mina jubileumstexter i Mölndals-Posten handlade om beredskapstiden med ransoneringar och byggen av draktänder samt Kvarnbyskolans tid som sjukhus.
Här bakom gömmer sig Villa Korndal som Mölndalskungen David Otto Francke lät bygga 1870 när Korndal var Sveriges största pappersbruk.
Kvarnbygatan sedd från Mölndalsbro.

3) Mölndalsbro

Mölndalsbro är en riktigt välbesökt plats för här finns alla färdsätt samlade. Det finns mycket att kontemplera över.

Ska man sätta sig på en buss?
Eller kanske ett tåg? Härifrån kan man via en del byten ta tåget ända till Monaco och spela bort en förmögenhet om man vill (temat för ett annat blogginlägg).

Idag har Mölndal en tågstation, förr fanns det två, en som tillhörde Boråsbanan och en Västkustbanan.

Ett helt annat spår är att fundera över hur motorvägen och järnvägen delar upp Mölndal i två delar. Väg och järnväg är dagens transportleder. Men den en gång i tiden vältrafikerade pråmleden går inte att se från denna vinkel för ån har förpassats ner i en kulvert. Det går dock att paddla ån, bildbevis finns i boken Hundra nedslag i Mölndal. (Det är en plats jag skrivit om utifrån fotografens beskrivning utan att själv ha besökt). Ta trappan ner dit Mölndalsån skulle varit och där spårvagnarna startar, eller slutar, idag. Fortsätt sedan ett stenkast mot Göteborg.

I mobilen en bild från museet när Mölndalsbro byggdes i mitten av 1970-talet. Fotograf okänd.

4) Stadshuset och parken

1962 stod stadshuset klart i tidstypisk stil. Det var efterlängtat. Redan i den första stadsplanen som skrev på 1920-talet var ett ståtligt stadshus högt upp på önskelistan. Men byggstarten fick flyttas fram och kor beta här i några decennier.

Mölndal hade nämligen ruggig otur med tajmingen på stadsbildandet. När de styrande skickade in ansökan till Kunglig majestät såg det ljust ut. Visserligen var majoriteten av de 12000 invånarna arbetare med låga löner, men industrierna i Kvarnbyn och i Krokslätt gick på högvarv. Skatteunderlaget såg ut att vara tillräckligt bra. Men det tog ett tag innan privilegierna kom och under tiden hann en internationell lågkonjunktur segla in. Den slog särskilt hårt mot textilindustri och pappersindustri, vilket råkar vara exakt de som var Mölndals största arbetsgivare. Jag skrev en artikel om den tuffa starten i Mölndals-Posten inför jubileet.

Nu ska jag avslöja att för två år sedan var jag ungefär den enda människa som inte visste vem Per Andersson var. Per J Andersson som skriver reseböcker kände jag till men inte komikern och Sveriges mest kända Mölndalsbo utanför Mölndal. Men nu vet jag och har till och med honom på bild. Fotot är från jubileumsfirandet i Stadshusparken där han var konferencier och underhållare.

Jubileumsfirandet i Stadshusparken

Bakom stadshuset ligger parken där 100-årsfirandet ägde rum en helg i juni. Vädret var perfekt för att locka massor av människor, betydligt fler än de flesta räknat med. Jag hörde att en food truck sålde slut på allt på två timmar.

Riktigt den kommersen hade inte jag och fotografen Mikael Svensson när vi stod i ett hörn med vår bok. Vi fick låna ett bord i ett område med barnaktiviteter och det är inte riktigt målgruppen för boken. Men vi blev solbrända och några personer som lånat boken på biblioteket kom förbi och berömde den.

”Ni har gjort en kulturgärning”.

Kålleredbo
Mikael Svensson och Kristina Svensson med boken Hundra nedslag i Mölndal under Mölndalsdagarna.
Detta foto är taget strax efter invigningen av Mölndalsdagarna från Fässbergskyrkan som är en utmärkt utkiksplats. Samt nästa plats på vår vandring.

5) Fässbergs kyrka – landmärke och utkiksplats

Den nygotiska tegelkyrkan uppe på kullen har varit stadens stolthet och landmärke sedan 1887. Det är den första kyrkan på den här platsen, men den ersatte en äldre kyrka som stod vid Fässbergs kyrkogård. En del av inredningen från den äldre kyrkan finns här. Är kyrkan öppen, missa inte att gå en sväng och titta. (Dessutom kan du handla Hundra nedslag i Mölndal där. Passar fint att se närbild på en av kyrkklockorna i själva kyrkan).

När kyrkan byggdes var det jordbruksmark runt om och kyrkan höjde sig verkligen över omgivningen. Numera har den fått sällskap. Området runt kyrkan är en utmärkt utkikspunkt om man vill spana på olika generationers arkitektur i innerstaden. Har man dessutom lite gamla foton att jämföra med blir det ännu mer intressant. Detta är dock lättare att göra på vintern. Grönska är fint, men det är en smula ivägen.

Kyrkan sedd från avstånd 2010 innan parkeringsgaraget byggdes.
Kyrkan sedd från parkeringsgaraget i gallerian 2021 (annat garage än det jag talade om ovan, det syns däremot i bilden).
Flera generationer av byggnadsstilar syns från kyrkan. När de gula tegelhusen på Tempelgatan byggdes tyckte många Möndalsbor att den typen av höghus inte passade. Nu är de låga jämfört med husen på Kvarnbyvallen på andra sidan om ån.
Nya delar av innerstaden sedd från kyrkan.

Korta turen återvänder via fikastopp i Mölndals galleria

Från kyrkan finns vägar ner åt flera håll. Om du känner att fötterna börjar få nog, ta trappan framför tornet ner till Mölndals innerstad. Kila in i Stadsbiblioteket, slå dig ner i en stol och läs en tidning. Eller ta en fika. En kompis åker långt för att äta lunch i Fiskhallen men jag har ännu inte testat dem. Men det finns mycket att välja på.

Brogatan

Det kan vara precis lagom att avrunda här och ta resten en annan dag. Startade du via kollektivtrafik, gå ner till Mölndalsbro och ta valfritt färdmedel hem igen eller återvänd till Stadsmuseet om du har bil parkerad där. Det blir cirka fem kilometer tur och retur om du gått rakt, det dubbla om du ska testa varje fotovinkel.

Stiligt skyltat hos Akademibokhandeln i Mölndals galleria.

6) Folkhemmet på Häradsgatan och Hagåkersgatan

Häradsgatan är vägen nedanför kyrkan åt Stadshusparken till. Den hette fram till 1954 Storgatan och satt i två år ihop med resten av Storgatan söderut. Nu ska du lämna innerstaden och sikta norrut. Du passerar sjukhuset som växt till ett jättekomplex. Den norra delen av Häradsgatan är en bra väg för att kika på utbyggnaden av folkhemmet under 1950-talet.

Under hela Mölndals 100 år har det pågått utbyggnad av vägar, industrier och bostadsområden. Mellan 1923 och 1945 byggdes 900 hus med sammanlagt 2300 lägenheter. Utbyggnaden fortsatte. Årsskiftet 1957-1958 fanns i Mölndal totalt 3110 boningshus med totalt 8812 bostadsrätter.  Av dessa var 2349 ettor, 3555 tvåor, 1500 treor,  573 ettor, 171 femmor och 102 större lägenheter.

Kö utanför Brogyllens lilla bageributik som har öppet förmiddagar.

Avstickare till Jungfruplatsen och Wallinsgatan

Gör gärna en avstickare uppåt vänster till Jungfruplatsen för att spana på ett torg som behållit sin karaktär från 1959. Eller kila upp på Safjället rakt fram för att få en överblick uppifrån. Återvänd sedan för vi ska svänga ner på Hagåkersgatan.

Jungfruplatsen då och nu, Fotot i mobilen är taget av Tore Rydell när torget var nytt på 1960-talet.
Wallinsgatan nedanför Safjället då och nu. I bakgrunden syns husen på Häradsgatan. Fotografen till äldre bilden är okänd. Här ska byggas fler hus på en plats som haft grisuppfödning och narcissodling.

Ta Hagåkersgatan ner mot Mölndalsån

På Hagåkersgatan byggdes funktionella smålägenheter i tre- och fyravåningshus. Bland detaljerna är utanpåliggande balkonger med smäckra balkongräckena och entrédörren i ädelträ. Området räknas som kulturhistoriskt viktigt.

Hagåkersgatan
Lekplatsen på Hagåkersgatan är en spillra av den som fanns här för femtio år sedan. Delar har fått ge plats för ett 55 plus-hus. Idag är det färre barnfamiljer i smålägenheterna. Området förtätas och inringas av högre hus.
På gårdarna får gräsmattor göra plats för bilparkering.
Hagåkersgatan avrundas med Vänortsplatsen. Där ligger lunchstället Fredag hela veckan där jag äter lunch lite nu och då. Och där kan man också köpa Hundra nedslag i Mölndal.

Gå över Göteborgsvägen och sväng tillbaka söderut längs ån som en gång hade det föga smickrande namnet Sveriges mest förorenade vattendrag, men dit bävern nu återvänt.

7) Mölndalsån och klotet

Orsaken till att Mölndal ansökte om stadsprivilegier var inte för att Per Andersson skulle få sjunga Mölndalsmedley en ljummen försommarlördag hundra år senare (även om det var riktigt bra). Anledningarna stavades avlopp, bostadsbrist, vägnät och en massa annat praktiskt. Standarden på bostäder var usel, vägnätet ännu sämre och de vägar som fanns saknade i många fall namn. Eller så hette de saker som Byvägen, som det kunde finnas flera av.

Allt avloppsvatten släpptes orenat rakt ut i Mölndalsån som rinner norrut till Göteborg. Och göteborgarna hade klagat på vattnet sedan 1870-talet. Det var rent ut sagt en massa skit att rensa upp för den nya stadsstyrelsen. De förtjänar ett hurrarop eller tre, inte minst för att de jobbade ideellt (viss skillnad mot dagens guldkantade avtal). Bebyggelsen var utspridd vilket gjorde att staden inte byggde bara ett utan två reningsverk. Den rostiga kulan som står i det som nu kallas kulparken är en gammal gastank som lämnats kvar som minne.

Den mellanlånga rundan avrundas vid sjukhuset

Gastanken står mitt emot sjukhuset. De äldsta delarna av sjukhuset som finns kvar är grindstugorna byggda 1924. En läsare berättade att hennes far var uppväxt där. Hans pappa var vaktmästare och chaufför. När man behövde en ambulans knackade man på fönstret.

Börjar du tänka på refrängen och känner att en mellanlång promenad räcker så hoppa på spårvagnen hemåt här. Eller så tar du de två gångbroarna, först över ån och sedan över motorvägen. När du kommer upp på Trädgårdsgatan välj höger för att komma tillbaka till Stadsmuseet. Vill du fortsätta tar du vänster.

Bakom gastanken syns en trädbeväxt kulle. Träden är ekar.

8) Ekekullen och Svejsersdalen

Ekekullen förtjänar sitt namn för sina vackra ekars skull. Högst upp finns en domarring vilket är lite för gammalt för denna berättelse. Av yngre datum är att kullen en gång i tiden fungerade som Mölndals stadspark där Frälsningsarmén, skytteföreningen och nykterhetsrörelsen arrangerade träffar.

Korsa Gunnebogatan och sikta på den lilla bokskogen. Under arbetet med boken lärde jag mig att den kallas Svejserdalen. Jag har kallat den Lackarebäcksravinen i alla mina blogginlägg därifrån. Den hör till en av de bokskogar jag ofta vandrar i. Det gula huset som står på norra sidan om den lilla ravinen är flygeln till en herrgård från den tid då göteborgarna åkte till Mölndal på semester.

9) Utsikt från Lackarebäcksfjället

Denna promenad fortsätter uppåt. Äntligen är det dags att sträcka på benen och lämna asfalten. Men först passerar du Lackarebäcks vattenverk. Det passar fint eftersom rent vatten hörde också till det som den nya staden behövde ordna. Vattenförbrukning femdubblades mellan 1931 och 1957. Lackarebäcks vattenverk serverar dock bara Eklandabor och göteborgare vatten. Fortsätter du bilvägen framåt kommer du till Mölndals vattenverk.

Lackarebäcks vattenverk stod klart 1968.

Men vi ska inte dit utan upp på toppen för att kika på utsikten. Det finns lite olika stigar, välj en upp och ta en annan ner. Stigarna är poppis bland mtb-cyklister och rådjur så håll lite koll på dem. Det går att se stora delar av dalgången här, större än som får plats i den här beskärningen. Exempelvis är det en finfin vy över Krokslätts fabriker.

Härifrån syns från överkant Riskullaverket, Fässbergs kyrka, de nya husen i innerstaden, punkthusen på Växthusgatan, kulparken och lite grann av sjukhuset. Närmast i bild Svejserdalen. Men det går att se mycket mer om man vrider kameran åt andra vinklar.

Spritter det fortfarande i benen så går det att vända sig åt andra hållet, sikta på Norra Långevattnet och hoppa på Bohusleden. I annat fall är det bara att ta sig ner och dra sig tillbaka mot Stadsmuseet.

10) Jubileumskanonen

På väg tillbaka till Stadsmuseet så går det att välja Torggatan. Utanför brandstationen kan du klappa om kanonen som användes för att skjuta salut när Mölndal fick sina stadsprivilegier. För kalenderbitare kan jag nämna att man ansökte om att bli stad den 3 augusti 1920, fick jakande svar nyårsafton 1921 och hade det stora jubileumsfirandet 4-6 juni 2022.

När man fick stadsprivilegierna ingick enbart Mölndal men 1971 anslöt sig Kållered och Lindome mer eller mindre villigt till gemenskapen. Det finns mycket trevligt att uppleva i de delarna också. Det kanske blir en annan promenad? Eller en cykeltur, Mölndal har perfekt storlek för att utforska per cykel.

Dela upp ovanstående tur i tre

Hoppas att du gillade min promenad. Olika personer har olika idéer om vad som är lagom längd. Istället för att göra en lång tur kan du dela upp den på tre.

  • Tur ett. Starta vid Stadsmuseet. Där finns ett mindre antal parkeringsplatser samt en busshållplats där buss 753 och lila express stannar. Följ ån neråt eller gå vilse i Kvarnbyn. Gå över Mölndalsbro, ströva förbi Stadshuset och fortsätt upp till Fässbergs kyrka. Vänd och avsluta i innerstaden eller återvänd till Stadsmuseet. Det blir en bit som är samma väg åt båda hållen.
  • Tur två. Starta i innerstaden. Där finns flera parkeringsgarage, tåg, massor av bussalternativ och spårvagn. Gå norrut på Häradsgatan och titta på alla bostäder i områden där det en gång stod växthus och var åkermark. Gå ner till ån via Hagåkersgatan och återvänd längs Mölndalsån. Denna tur kan förlängas med utflykt upp på Safjället.
  • Tur tre. Starta vid sjukhuset. Där finns garage, buss och spårvagn. Gå norrut längs ån korsa motorvägen och sikta på Ekekullen. Korsa Gunnebogatan och gå ner bland bokarna i Svejserdalen. Håll sedan uppåt för att se utsikten. Återvänd på andra sidan av ån.
Alla turer går att starta eller avrunda här.

Hitta fler utflyktsförslag i Mölndal

Gillade du detta inlägg dela det gärna med en god vän och spana in min artikel högst, lägst och läskigast i Mölndal. Ett annat tips är att titta in på stadens jubileums-webb. Jubileumsprojektet har bland annat tagit fram en jubileumskarta med 100 platser att besöka. Mikael Svensson som tagit bilderna i Hundra nedslag i Mölndal har bidragit med en del foton dit.

Ha en fin promenad i Mölndals historia!

PS! Alla länkar leder dig till mer läsning om Mölndal. Eller titta in hos Mölndalsfotografen Mikael Svensson och se hans foton från Mölndal.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)