Högst, läskigast och mest pittoreskt under researchresa i Mölndal

1971 är ett märkesår i Mölndals historia för då anslöt Kållered och Lindome sig till gemenskapen. Kållered med lättnad då kommunen var för liten för att ha råd med själva kommunadministrationen medan känslorna i Lindome var mer blandade. På ett bräde växte Mölndals yta och befolkning samt bytte politisk färg från helröd till blandad med gröna och blå inslag.

Mölndal är fortfarande en tämligen modest kommun ytmässigt. Med 152 kvadratkilometer är Mölndal Sveriges 269:de största kommun. Eller 21:e minsta om man vänder på listan. Det är behändigt när man ska besöka en hel radda med platser att de ligger nära varandra (och lite ovant för mig som vant mig vid att köra två timmar för att fika med en kompis). Nackdelen är att om man väljer årets hetaste dagar så hinner bilens luftkonditionering nätt och jämnt svalka ner bilen, innan man är tvungen att kliva ur den igen och gå rakt ut i den fuktiga hettan.

Kristina Svensson & Mikael Svensson, upphovpersonerna bakom boken Hundra nedslag i Mölndal. Fotocred: Mikael. Fotot är taget vid Gunnebo i augusti.

Researchresa till ställen jag redan skrivit om

Under våren har jag gjort något udda, jag har skrivit en hel massa om ställen jag aldrig varit på. Normalt brukar jag besöka platser först, innan jag skriver men på grund av olika omständigheter (kombinationen rökande grannar i plural och pandemi) har det inte lockat att bo i min egen lägenhet utan jag har kamperat i fjällen istället. Men samtidigt har jag jobbat med boken Hundra nedslag i Mölndal.

Mikael fotograferar Börjesgården, hembygdsgården där Lindome hembygdsgille håller till.

Det har varit möjligt att skriva på distans eftersom jag inte står för bildmaterialet. Det gör naturfotografen Mikael Svensson. Han har också fått stå för mycket av informationen. Jag har ställt typ tusen frågor hur det ser ut runt omkring och sedan har jag hängt på Google Maps och ”åkt” fram och tillbaka på olika vägar.

Mikael fotar utsikten från Börsåsberget.

Videomöten är toppen men….

Vi har träffats i princip varje torsdag med hjälp av Zoom ända sedan jag blev klar med förra boken. Under mötena har vi spånat på platser att ha med i boken och diskuterat veckans framsteg. Det är toppen att ha en kollega att bolla med, och bra med regelbundna avstämningar (om inte annat så minskar det risken för att man glömmer bort manuset och lägger för mycket tid på annat – som bloggande). Men i mitten av juli möttes vi för första gången i verkligheten. Det var verkligen roligt att äntligen träffas.

En anledning till att ses var att ett foto inte gick att ta på distans, nämligen gruppfotot. Det hann faktiskt bli augusti innan vi fick till det. Vi valde att åka till Gunnebo och leka lite. Vi började med en traditionell bild men på väg tillbaka till bilen föreslog jag lite andra miljöer också. Vi får se vilken variant som Anneli fastnar för. Det var bra att vänta till augusti när det blivit en smula svalare.

En nyare hällmålning än de älgar jag fotat tidigare. Den finns i Greggered, bredvid en klätterklippa.

Är det rätt bild?

Mikael och jag har åkt runt till de platser jag inte besökt tidigare. Vi behövde inte besöka Safjället, Lackarbäck, eller Kvarnbyn, platser där jag varit många varv men däremot hade jag sämre koll på Kållered och Lindome. På resan har vi haft med den layoutade boken i digital form på Mikaels ipad. Sedan har vi åkt runt och kikat. Är det rätt bild? Ska vi lägga in en till? Är texten för kort eller för lång? Ger bilden och texten samma känsla? Är det något vi vill ändra? Det har blivit en ganska lång lista faktiskt.

Djupedala kraftverk. Helt klart lättare att se alla detaljer när det var mindre växtlighet.

Den främsta anledningen till att listan blivit lång är den läckra formgivningen som ställer en del krav på oss som levererar texter och bilder. Mikael önskade sig en kvadratiskt bok och Anneli som formger alla mina böcker föreslog att vi skulle hålla oss strikt till kvadrater. Hon gjorde en dummy som blev ursnygg så vi har anammat idén. Men det kvadratiska betyder att Mikaels foton blir beskurna och att jag har ett ganska strikt antal tecken att hålla mig inom. Låt mig säga att ibland har jag haft svårt fylla ut med något intressant och ibland svårt att få plats med allt jag vill ha med!

Fägatan ovanför Börjesgården i Hällesåker (efter detta besök har jag förlängt texten och Mikael har letat upp kompletterande foton).

Vissa saker blir tydligare i verkligheten

Det har varit superintressant att gräva efter udda fakta om Mölndal. Oväntat nog har jag fått användning för en del research jag gjort till tidigare böcker. Jag skrev i våras om schatullmakarskrået och draktänder, två teman som återkommer. Fast draktänderna i Mölndal är mer välbevarade än de i Tänndalen.

Draktänder det vill säga stridsvagnshinder från andra världskriget. De är lätta att missa i terrängen men när man sett dem på en plats så dyker de upp lite överallt i gränsområden.

Det var verkligen nyttigt att själv besöka alla ställen. Det blir en annan grej att själv klättra i branter och se omgivningarna. Vissa saker blir tydligare då. Något som såg ut som ett flyttblock på bild, blev uppenbart ett klippras när jag kom dit.

Inget flyttblock utan en del av ett stenras.

Högsta punkten, läskigast och mest pittoreskt

Ett tema i boken är att leta efter rekord som högsta punkten, lägsta punkten, äldsta byggnaden och så vidare.

Högsta punkten

Vi har inte med mest pittoreskt eller mest ogästvänligt men jag kan avslöja mina kandidater till dessa titlar. Mest ogästvänligt var området runt det gamla stenhuggeriet vid Lindomeån. Fy sjutton vad det var läskigt. Det blev snabbt en rejäl omskrivning av det kapitlet.

Jag har sett en hel del fina foton från Ålgårdsbacka kvarn på nätet så det har uppenbart varit ett populärt vandringsstråk. Men när vi var där hängde sönderskjutna skjutmål vid stigen (som agerade kulfång). Mer ogästvänligt får man leta efter.

Mest pittoreskt tyckte jag Långåkersgården i Kållered var. Det är Kållereds hembygdsförening som håller till där. De pysslar om stället så att allting ser välskött ut. Vi hade flyt och fick komma in i smedjan.

Blommande lin vid Långåkergården.
Smedjan vid Långåkergården

Det är en hel del historia i boken

Det är en stor blandning på nedslag, vi har med ett par händelser, som den stora översvämningen och storbranden. Samt en del rekord, som Sveriges största exportsuccé någonsin. Sedan är det en stor dos historia.

Det finns tio hällkistor i Mölndal, den mest kända är Dvärgahuset.
Om något av de svensk-danska slagen på 1600-talet slutat annorlunda hade detta fortfarande varit Sveriges gräns mot Danmark. Nu är det istället en oansenlig bäck i ett bostadsområde i Mölndal. I bakgrunden anas en hällbro och en rest sten. På den finns en plakett som påminner om de förhandlingar som skett på denna plats. Bland annat diskuterade man vem som skulle få beskatta befolkningen i Lappland och vem som hade rätt använda tre kronor i riksvapnet. Flabäck heter platsen.

Mölndal firar hundra år

Det var lite blandade bilder från vår research. Det var som sagt kul att äntligen se ställena men lite jobbigt att besöka dem årets varmaste dagar. Jag har levt i långkalsonger det senaste året och är inte van vid värme.

Jättegryta mitt på stigen.

Siffran i bokens titeln anspelar på att det 2021 är hundra år sedan som Mölndal blev stad för första gången. Det är en smula förvirrande att Mölndal 2020 firar femtio år tillsammans med Kållered och Lindome, samt hundra år som stad året efter. Men det är tur att vi skriver om hundra ställen för det finns verkligen mycket att titta på, när man väl börjar kika. Men lite skönt att det inte var en bok inför Göteborgs 400-årsjubileum för det hade blivit jobbigt.

Äldsta byggnaden ligger i Kållered.
Livereds kapell ligger inte långt från Kållereds medeltidskyrka.

Ny version av manuset skickad till Anneli

Efter att jag kommit hem från våra utflykter har jag gått igenom alla texter ett varv och kryddat dem med lite mer lokalfärg. Jag har kortat några nedslag och förlängt några för att anpassa dem till antal foton. Mikael har fått i uppdrag att leta upp eller ta några till foton för att stötta texterna och ge mer variation.

Vi har också slagit ihop några nedslag. Det blev extra nödvändigt efter att den punktliga bävern dök upp i elfte timmen som ett extra nedslag. Nu är allt skickat till Anneli så får vi se vad hon gör för magi.

Spinneriet i Lindome är en fantastisk miljö.

Boken kommer ut före jul

Den elfte oktober ska Hundra nedslag i Mölndal gå i tryck. Då blir den klar till första advent vilket gör att vi kan leverera den som julklapp. Själva jubileet är i juni 2022 men det är ju inte dumt att hinna läsa boken före jubileet. Redan nu går boken att bevaka i nätbokhandeln. Stadsmuseet kommer att sälja den och vi välkomnar såklart fler lokala återförsäljare. Du får gärna förbeställa den via oss. Vi planerar ingen förköpskampanj via Kickstarter som jag gjorde för att finansiera den förra boken men kommer under hösten att kampanja en del för förköp.

Vi har inte bara med slott utan också torp och herrgårdar.
Spegelselfie i Spinneriet i Lindome.
chefstomaten