5 vägar som tar dig direkt upp på kalfjället i Funäsfjällen

Kalfjället har en särskild magi! Den fria horisonten, den vidsträckta utsikten och den speciella floran lockar. Dessutom är myggen färre och topparna närmare när man kommit upp ur skogen. Allt känns lättare när man kan se sig fritt omkring. Att komma upp på fjället är själva essensen av att vistas i fjällvärlden.

Mäktiga Skars sett från Malmagsvålen.

Det finns olika sätt att ta sig upp. Jag brukar oftast starta hemifrån eller från någon parkering i dalgång. Att gå upp är utmärkt konditionsträning, det är gratis (än så länge) och jag kan ta en titt på växterna på vägen (det finns en hel del rariteter där också). Men det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för dig. Eller ens för mig alla dagar. Har man sällskap med kortbenta figurer (barn), någon med skraltiga höfter eller har råkat krascha någon kroppsdel (något jag lyckas med stup i kvarten) är det toppen att ta hjälp på vägen upp.

Här kommer jag vandrande nedanför Lill-Skarven. Det är min favoritrunda till röset.

Olika sätt att ta sig upp

Ett svettfritt sätt att ta sig upp är att ta en stollift. Under sommarsäsongen går minst en stollift i varje alpina område, Gondolen i Funäsdalen, Fjällgårdsbanan i Ramundberget och Hamra komfort i Tänndalen. Öppettider och priser finns på respektive anläggnings webbsajt. Det rör sig i storleksordning om 130-150 kronor för en tur och retur per person. En fördel med lift som inte ska föraktas är att parkeringsplatserna bredvid är väl tilltagna, något som kan vara en verklig fördel under högsäsong vilket är juli-augusti.

Parkeringen på toppen av Svansjökläppsvägen

Ett annat alternativ är att ta bilen en bit av vägen. Då är man inte begränsad av öppettider eller att det är högsäsong. Dessutom kan man få med sig hela familjen för samma pris. Det finns drösvis med vägar. Många är privat-privata och försedda med bom, men det finns också en del betalvägar där alla är välkomna. Genom att swisha en slant är man med och bekostar underhållet. I detta inlägg presenterar jag ett par av dessa vägar. Texten började som ett svar på en fråga i Facebook-gruppen Info Funäsdalen med byar. Den växte med hjälp av kommentarer och nu postar jag det här på min blogg för att andra ska kunna ta del av det. Notera att angivna priser är senast jag var där, de kan ha ändrats. Har du fler förslag? Lägg gärna till en kommentar.

Stig på Flatruet.

1) Fjällparkeringen i Tänndalen

Jag inleder med den väg jag har mest erfarenhet av, fjällparkeringen i Tänndalen. Uppfarten är inte så långt från Tänndalens skiduthyrning och den går åt höger om du har näsan mot Norge, upp till foten av Hamrafjället. Vägen är öppen sommar och vinter. I vintras kostade den 60 kr. Vägen är inte alltför brant men att köra den med dubbfria vinterdäck har gett många bilister lite extra äventyr.

Fjällparkeringen är populär året runt. Denna bild är från midsommar.

Från parkeringen är det sommartid spångat till Andersborgs våffelstuga (jag tror att de i år till och med har grusat delar av vägen). Vintertid är det istället sladdat med skoter. Andersborg har generösa öppettider och är den våffelstuga som har öppet oftast. Vintertid är parkeringen en utmärkt bas för olika solturer medan man på sommaren kan förkovra sig i områdets historia via gruvturen eller bestiga Lill-Skarven. Delar av Hamrafjället är naturreservat eftersom det är ett av Sveriges artrikaste fjällområden med en helt magnifik flora. Jag håller tummarna för att den så förblir.

Fjällsippor fotograferade en bit ovanför gruvan med Hamrafjället i bakgrunden.

2) Svansjökläppsvägen från Hamra

Nästa väg är också från Tänndalen, men den startar närmare Norge, mellan Hamra och Anderssjöåfallet. Den går åt andra hållet jämfört med ettan. Kuren där man betalar 40 kr är på motsatta sidan av vägen jämfört med själva uppfarten. Detta är en sommarväg som officiellt öppnar först när sista snöhög smält bort (vilket kan ta ett tag på nordsidan av fjället). Vägen tar dig upp till Svansjökläppen till samma höjd som liftarna. Du kan se liftarna från den lilla parkeringen högst upp (bilden allra överst är därifrån). Härifrån kan du sedan vandra till sjön Bolagen eller bestiga norska Storvigeln.

Sjön Bolagen ligger vid norska gränsen.

Denna väg är brantast, maffigast och tar dig upp till ett häftigt kargt blockrikt landskap som inte liknar något annat. Dock kräver vägen en del av bilen och bilföraren. Vägen är visserligen när detta skrivs i ett helt annat skick än för några år sedan då den var mest lämpad för terränggående fordon. Men ge dig inte av upp om du har en motorsvag bil och försöker du med husbil kommer du att få öva backning. Området är statligt renbetesfjäll så här har renföretagarna all rätt att ha sina renar. Visa hänsyn. Gå lugnt och stilla på stigen så ignorerar renarna dig.

3) Mittåkläppsvägen från Bruksvallarna

Mittåkläppsvägen är den långa kändisen. Den har vägbom och betalstation för kreditkort medan man på övriga ställen swishar. Har för mig att priset är typ 60 kr. Mittåkläppsvägen lever ett dubbelliv, sommartid är den en populär utflyktsväg och vintertid populära skidspår. Däremellan är den renvandringsled. Det är andra renägare här för vi har bytt dalgång. Mittåkläppsvägen startar ovanför byn Bruksvallarna, inte skidbyn nere vid Ljusnan utan den äldre byn på sydsidan. Sikta på statyn med gruvarbetaren och åk uppåt.

Stor-Mittåkläppen har en mycket karakteristisk profil.

Denna väg är ganska lång och lättkörd. Jag har för mig att fullstora bussar är välkomna vissa tider på dygnet (typ att de får köra åt ena hållet förmiddag och tillbaka på eftermiddagen så att de inte möts på mitten). Själva vägen bjuder på vackra vyer och flera möjligheter att parkera. Exempelvis kan man stanna på mitten för att besöka gruvstugan och de stora gruvområdena (se mer i boken Strövtåg i Funäsfjällen). Vägen landar i Djupdalsvallen där det är våffelstuga. Det finns flera vandringsleder här också, upp på Stor-Mittåkläppen eller en tur bland gamla säterområden. Mittåkläppen har samma geologiska förutsättningar som Hamrafjället att vara ett riktigt blomsterfjäll.

Strövtåg i Funäsfjällen säljs i många lokala butiker i Funäsdalen, Bruksvallarna och på turistbyrån i Hede.

4) Walles respektive Rockvallens parkering

Det finns en till väg i Bruksvallarna som tar dig upp på kalfjället. Den går åt andra hållet jämfört med trean ovan. Du hittar den genom att sikta på matbutiken på andra sidan Ljusnan och därifrån fortsätta antingen mot Rockvallen eller mot hotellet Walles. Det finns parkering på båda ställena. Rockvallens parkering är eller har i varje fall varit helt gratis. Jag har parkerat vid Walles flera gånger till olika pris. Tror det var 90 kronor senast. Vägen är öppen i princip året runt. Jag rekommenderar den inte på vårvintern om du vill behålla din bil ren men annars är den i bra skick.

Så här kan parkeringen vid Walles se ut i april.

Walles parkering ligger precis nedanför fjället Ramundberget som är ganska trevligt att bestiga. Du kan även vandra eller skida bort till byn Rambundberget. Från parkeringen når du Ösjödalen som är det populäraste skidspåret av alla under vårvintern. Rockvallen ligger utmärkt till för att ta en sväng upp till Kariknallarna där det också finns en våffelstuga.

Den 30 september var jag helt ensam på parkeringen vid Walles.

5) Flatruetvägen till Ljungdalen

Jag tar med en skattefinansierad väg också, nämligen Flatruet-vägen som är en allmän väg över det flacka fjället med samma namn. Vägen går mellan Mittådalen och Ljungdalen. Det är Sveriges högst belägna allmänna väg och en riktig magnet. Sommartid lär det var knôkat med husbilar uppe på parkeringen. Ärligt talat är inte utflykterna superspännande från Falkvålen. Eftersom det är så flackt är det ofta lite väl blåsigt. Men jag har haft några helt magiska skidturer här, snön ligger kvar när den smält bort överallt annars.

Regnbåge över Flatruetvägen.

Däremot finns det många vackra vandringar som utgår från vägarna på ömse sidor om den del av vägen som går över själva Flatruet. På Funäsdalssidan finns exempelvis flera populära fisketjärnar samt Anåfjället. På Skärkdalensidan väntar Silverfallet på ett besök av min kamera. Flatruet är också statligt renbetesfjäll.

Minnessten vid Falkvålen, högsta punkten på Flatruet-vägen.

Andra betalvägar

Det finns ett gäng andra betalvägar som jag fått tips om men ännu inte har provat. De går inte nödvändigtvis upp på kalfjället, men de sparar kilometer för den som har ett särskilt mål i sikte. Swish är det vanligaste betalsättet men ibland fungerar kontanter också. Då lägger man dem tillsammans med registreringsnummer i ett kuvert i en låst låda.

Svansjökläppsvägen.
  • Klinkenvägen från Ramundberget. Denna väg är ungefär tre km längs Ljusnan och slutar med en liten parkering. Betalväg som är populär bland de som ska till Fältjägarstugorna och vidare till Helags.
  • Käringsjönvägen från Tännäs är en stenig väg som sparar steg för den som vill in i Rogenområdet.
  • Vivallenvägen är den gamla vägen mellan Funäsdalen och Flon/Bruksvallarna. I Funäsdalsänden startar den inte så långt från Fresks bygg. Bra för att göra utflykt till söta säterstugor, ett gammalt gravfält och Stortallen.

Sedan har jag fått ett tips från en läsare från Vemdalsområdet. Det är att ta Särvfjällsvägen upp från Nysätern. Där finns restaurang också.

Undertecknad strax ovanför fjällparkeringen, ett foto som jag ett tag tänkte mig som omslagsbild till boken.

Kör försiktigt

Skicket på ovan nämnda vägar varierar från år till år samt under året. Tjälen gör att det är svårt att bygga perfekta vägar så det är bättre att förvänta sig en gropig väg och bli glatt överraskad när den är plan, än tvärtom. En bra fjällbil har hög frigång, gärna fyrhjulsdrift och en rejäl motor. (Att jag saknar en sådan bil är ett annat skäl till att jag oftast går för egen maskin om jag inte kan lifta med någon kompis).

Rent generellt kan man säga att vägunderhållet är eftersatt i Härjedalen och inte kommer det bli bättre inom överskådlig tid. Vissa årstider är det därför lämpligt att anpassa hastigheten till vägens skick, snarare än till en tänkt högsta hastighet. Det kan också när som helst dyka upp renar bakom nästa vägkrök. Eller glada turister som står stilla för att fotografera renar (det finns tiotusentals renar så man behöver faktiskt inte fota de första man ser :-)).

Dessa renar har jag fotat sittande på en sten sisådär två meter från stigen gruvturen i Tänndalen.

Ont om plats under högsäsong

När jag skrev om fjällparkeringarna i sociala medier så dök det som gubben i brevlådan upp ett antal kommentarer på temat att folk måste respektera att när utrymmet är fullt så är det fullt och inte parkera överallt samt ta med sitt eget skräp hem. Jag är helt övertygad om att mina läsare är väl medvetna om detta men vidarebefordrar budskapet. Du får själv lägga till valfri syrlighetsgrad.

Renar vid Svansjökläppen

Utmaningen är att antalet vägar, parkeringsplatser och leder är i stort sett desamma som för tjugo eller trettio år sedan men att antalet besökare har mångdubblats. Fler lär de bli eftersom byggtakten på stugor ökat ännu mer under pandemin än under ett vanligt år. Jag tror att de som planerar tänker sig att stugorna ska användas tre veckor per år och att ägarna ska hålla sig i slalombackarna på vintern och cykelparkerna på sommaren. Men i verkligheten är det fler och fler som gör som jag, jobbar på distans några månader i sträck. Då vill man leva vardagsliv med en daglig dos friluftsliv.

Satsa på morgon- eller kvällsljuset

Mitt förslag är att vi som kan låter semesterfirarna ha första tjing på fjällparkeringarna. De som ska fostra nya fjällentusiaster har större användning för dem än vi som kan ta oss upp för egen maskin. Det är en viss tillfredsställelse att gå upp för då kan man ta sig upp på alla ställen och är inte begränsad till där det finns lift eller vägar.

Ett annat tips är att satsa på att fånga morgon- eller kvällsljuset. Packa frukosten och ge dig av ut tidigt innan alla andra vaknat. Eller ta en sväng efter jobbet, på kvällen då semesterfirarna gett sig av hemåt. Ljuset är magiskt då och man har fjället för sig själv (möjligen tillsammans med ett par miljoner myggor men jag har utvärderat myggmedel).

Dessutom pågår det olika initiativ för att få fler att upptäcka den fjällnära skogen som alternativ till vandring på kalfjället. Jag vandrar gärna där också ibland som omväxling men inget slår kalfjället.

Till sist vill jag tacka till alla som bidragit till denna sammanställning, särskilt Minna Kinnunen som du hittar på bloggen Vandra Fota Leva Nu!

God tur och lägg gärna till dina favoriter!

I fjällbjörkskogen kan man få chansen att vandra genom ett hav av lila stormhattar. Inte helt fel det heller!
chefstomaten