Flatruet – fjällplatån med Sveriges högsta väg och magiskt ljus

Publicerad av

Flatruet är ett säreget fjäll i ena hörnet av Härjedalen. Det är nästan helt platt vilket ger ett särskilt ljus och rymd. Området är både lätt tillgänglig då det går en bilväg tvärs över och riktigt ogästvänlig – allt beroende på väderlek. Människor har dragits hit i åtminstone 4000 år. Välkommen att läsa mer om en av de stora sevärdheterna i Härjedalen.

  • Utsikt mot Helags
  • Skylt vid parkeringen vid Falkvålen
  • Flatruet

Flatruetvägen – Sveriges högst belägna väg

Låt oss börja med Flatruetvägen som förbinder Funäsdalen med Ljungdalen. Själva Flatruet är biten mellan Mittådalen och Skärkdalen. Vägen är en något gropig grusväg som invigdes 1938. Högsta punkten, Falkvålen, ligger 975 meter över havet. Där finns en populär parkeringsplats. Förr fanns det fikastugor vid minnesstenen som står på högsta punkten. Jag har sett vykort från 1950-talet med två småstugor och lappkåtor. Alla byggnader försvann före 1974, enligt info jag läste jag hos Skärkdalens hembygdsförening. På en annan webbsajt läste jag att det förr fanns guider i stugan som ligger strax nedanför Falkvålen.

  • Snöröjning 17 maj
  • Snöröjning mitt i vintern
  • Rejäla plogvallar

Vägen är med bland mina 15 rekord i Härjedalen. Då pratar jag om landskapet Härjedalen för större delen av vägen är belägen i Bergs kommun som tillhör Jämtland. Därför möter man en skylt ”Välkommen till Härjedalen” när man närmar sig Mittådalen från Ljungdalen-hållet.

På Flatruet går vägen uppe på kalfjället vilket gör att den ibland är stängd vintertid.

De flesta av bilderna i den här artikeln är från norska nationaldagen 2020, det vill säga 17 maj. När vi kom till vägbommen som fälls ner nattetid under vintern så såg vi en skylt om att snöröjning pågick. Vi skrattade gott åt att vägverket glömt ta ner skylten. Skrattar bäst som skrattar sist. Plötsligt mötte vi snö på vägen. Det var en knivskarp gräns mellan barmark och flera centimeter täcke av slaskig nysnö. Strax därefter mötte vi en traktor som jämnade till snön till en glashal yta.

På vårvintern är det barmark i byn och nysnö på fjället

På vägen till Flatruet stannade vi till vid Kvarnströmmen i Ljusnan. Jag försökte ta några bilder på frihand men jag ska återvända med stativ och lite andra objektiv för vattenfallet är värt lite bättre bilder. Det var inte en snöflinga i skogen runt fallet och kändes lite märkligt knata runt med skidpjäxor. Att åka skidor kändes långt borta.

  • Kvarnströmmen i Ljusnan
  • Skidpjäxor och inte en gnutta snö
  • Skidföre kändes långt borta

På vårvintern är skillnaderna i snömängd på fjället och nere i dalgångarna tydliga. Även om det inte fanns en gnutta snö nere i byn så blev det snabbt skidföre när vi kom en bit upp på Flatruet. På vägen upp passerar man det taggiga Anåfjället. Det finns flera parkeringsplatser och en hel del spår av skidåkare på båda sidorna av vägen.

  • Genom träningsområdet
  • Minnessten vid Falkvålen

Turskidåkning på platten

Vi parkerade uppe på Falkvålen och tog en kort skidtur på nysnön i det flacka landskapet med utsikt mot Helags. Det var helt underbart att glida lite på platten. Det kändes som jag åkte skidor igen och inte bara harvade upp och ner på is. Vi åkte under blå himmel men runt omkring såg vi mörka regnmoln. Eftersom vi lämnat det mesta av packningen i bilen nöjde vi oss med en kort tur. På fem kilometer blev det totalt 23 meters stigning, de flesta antagligen när jag knatade upp och ner för plogvallarna för att bedöma vilket håll som gav de vackraste vyerna. Tjugo meter är hundra höjdmeter mindre än på min vanliga fem kilometers-promenad hemomkring.

  • Egna spår i nysnön

Flatruet är kanske som allra mest inbjudande soliga dagar på vårvintern när man kan åka precis var som helst utan att väja för sommarens blöthål och videsnår. Men ljuset är fantastiskt under de fåtal timmar då solen är uppe under midvintern. Det är samma ljus som i Provence enligt konstnärsparet Gösta och Lena Linderholm som har/har haft en ateljé i Skärkdalen. Jag är böjd att instämma.

Det här är jag en kall januaridag för sisådär femton år sedan på Flaturet. Jag ser att jag är iförd samma mössa, glasögon och väst som igår – klimatsmart att slita på samma kläder länge men hög tid byta ut glasögonen så jag ser lite bättre.

Fiske, vandring och hällmålningar – Flatruet sommartid

Sommartid lockar Flatruet många vandrare och fiskare. Det finns gott om småsjöar och vandringsleder. Dessutom en hel del fåglar och växter. Bitvis är berggrunden kalkrik och markerna artrika, särskilt runt Helags och Skärkdalen. Däremot är det tvärtom om man drar mot Anåfjällen som är ett näringsfattigt område.

Det finns en del sevärdheter som är svåra att se vintertid, jag tänker särskilt på hällmålningarn vid Ruändan. För att komma dit ska man ta av mot Messlingen i Mittådalen och styra mot Ruvallens fäbod. Därifrån ska det vara 2 km promenad till hällmålningarna som bedöms vara 4000 år gamla. I närheten finns kanjonen Evagraven och Fiskehålsgraven med dvärgrödingen som är ett minne från istiden. Dessa sevärdheter står högt på min att göra-lista!

Av betydligt yngre datum var stortallen som blåste ner i 1988 i Messlingeskogen. Den var runt 700 år gammal och mätte 385 cm i omkrets 1,5 meter över marken. Det finns fler åldersrekord att nämna. Vid Ruvallens fäbod finns en säterstuga från 1694. I en av de böcker jag läst bedömdes den till Härjedalens äldsta byggnad.

Gott om fikaställen sommartid

På vårvintern får man gör som vi gjorde och ta med sig skaffning. Under högsäsong finns det restaurang vid Kappruet med råvaror odlade i ett stort växthus. Vid Kappruet finns också en lift och skidbackar som ska vara riktigt trevliga har jag hört.

STF har sedan 1897 en fjällstation vid foten av Helags. Där kan man normala år både övernatta och äta under sommar- och vintersäsong. Sommartid finns det mer att välja på. Även om en del av de serveringar som fanns för ett halvt sekel sedan är borta, så finns det gott om kaffestugor. Bland annat kan man fika i Mittådalen. Dit åkte vi förr för att handla renkött.

Renar, kor, fåglar och fjällräv

På Flatruet betar under sommarhalvåret både renar och kor. Renhjordarna tillhör Mittådalens sameby. Runt Helags ska det också finnas fjällräv men de har jag aldrig sett. Vi har mycket räv i Funäsfjällen men det är av den röda varianten.

Kalfjället är tillgängligt för alla (som är bilburna) på Flatruet

En av de saker som gör Flatruet så fantastiskt är att vägen gör kalfjället tillgängligt för alla som har bil oavsett ålder och hur rörlig man är. (Sommartid finns det en del betalvägar upp på kalfjället men vintertid är det färre). Parkeringen var full med bilar den söndag vi var där. Medan vi packade ihop kom ett äldre par med vilstolar. De bar upp dem på en plogvall, satte sig och beundrade utsikten.

Bredvid bilparkeringen var en skoterparkering. Eftersom jag själv inte kör skoter har jag inte örnkoll på regelverket men jag har för mig att man får köra skoter på Flatruet fram till den 15 april. Därefter stängs området för renhjordarnas skull. Det var dock en del skotrar i farten den 17 maj.

Gillade du detta? De goda nyheterna är att det finns mycket mer att läsa. Dels här på bloggen och dels i mina böcker (nämner särskilt Strövtåg i Funäsfjällen). Prenumerera så vet du alltid senaste nytt!

Strövtåg i Funäsfjällen och Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm.
chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)