Välj skidspår i fjällen utifrån väder och vad du vill se

De svenska fjällen är hetare än någonsin. Under andra halvan av januari brukar skidspåren i Funäsfjällen vara i det närmast övergivna, men inte i år. Pensionärer och distansarbetare har vallfärdat till fjällen där vidderna är stora och alla attraktioner håller öppet. Det är helt klart att föredra ett år när allting i stan är antingen stängt eller olämpligt.

Jag märker skillnaden inte bara i skidspåren (där det tyvärr är ovanligt många som glömt sätta på sig skidorna) utan också på att antalet vänner och bekanta är fler, samt att alla stannar längre. Dessutom är frågorna fler i olika forum om skidspår. Dessa frågor har inspirerat mig till denna text med tips på hur man kan tänka när man ska välja skidspår utifrån vädret samt vad man vill se. Dessa tips gäller under högvintern fram till och med sportlovet. Sedan börjar vårvintern – en helt annan årstid med andra skidspårsfavoriter.

Kallt och vindstilla -> kalfjället

Under högvintern kan det vara rejält kylslaget. Det är inte ovanligt att termometern rör sig mellan minus tjugo och minus trettio. Men det är en torr kyla som inte alls känns lika kall som plus fem på västkusten gör (där kan vi prata att frysa). Det går utmärkt att grilla och äta utomhus när det är minus femton.

Nu finns det ett trick om man vill att det snabbt ska bli varmare. Under kalla klara högtrycksdagar varierar temperaturen kraftigt med höjden. Ju högre desto varmare. Några hundra höjdmeter kan göra ett rejält utslag på termometern.

Det är ofta tio grader varmare uppe på kalfjället ovanför oss, jämfört med i dalen nedanför. När vi ska åka ner till Funäsdalen för att handla gäller det att pälsa på sig ordentligt. Alla platser i dalgångar i närheten av vatten brukar vara kalla. Ljusnedal hör till köldhålen. Häromdagen var det -35 nere vid Tänndalssjön på morgonen men samma dag var det – 5 uppe på Flatruet mitt på dagen. Solen värmer förstås men det handlar också om höjd över havet.

Trampa upp egna skidspår

Kalla dagar lockar det att gå upp på fjället. Där dras populära högfjällsspår, som Solturen, senare på säsongen. I Messlingen är de igång med sitt 15 km spår som går förbi Evagraven har jag sett i en grupp. Jag har inte varit där och provat det (men det ser ut att vara en klart bättre idé att åka det med skidor på fötterna i februari än att försöka pulsa det till fots runt pingst).

På vårkanten när det är skare kan man åka överallt på fjället men så här års varierar föret. Ofta har vinden flyttat runt snön så att snötäcket är tunt på höjder medan det är drivor däremellan. Har det precis snöat kan man få pulsa i djupsnö eller tassa lite i skoterspåren. Men om man som jag går samma runda varje dag till röset och sedan längs sopphöjden så kan man gå i sina egna spår. Vyerna gör att det är värt besväret.

Rimfrost, måne och utsikt attraktionen på fjället

Jag gillar verkligen att knalla upp på fjället för fjällvädret bjuder alltid på något nytt. Även om jag har vandrat samma väg många varv det senaste året så går det ändå att ta nya foton. När jag går upp på fjället lämnar jag löparskidorna hemma och tar något par som är bredare, ibland med stålkanter och ibland utan.

Eftersom det är svårt att förutspå väderförhållandena på fjället hemifrån har jag alltid med en ryggsäck med en väst och kexchoklad. I ryggsäcken har jag också utrymme att ta av mig kläder när det visar sig att jag varit för entusiastisk i antalet lager. Fjällvädret kan ändras snabbt. Annalkande fronter och vind blir fantastiskt snyggt på bild, men det gäller att ha respekt för fjället på vintern. Är det risk för dålig sikt är det mycket tryggare att hålla sig i skidspåren i skogen.

Snöfall och blåsigt -> skogen

När det snöar eller blåser väljer jag skidspåren i skogen där träden skyddar mot vinden och det finns skidspår att följa. Spåren känns plattare eftersom jag inte börjar med en uppförsbacke, men GPS:n avslöjar att det oftast blir fler höjdmeter per mil, men man rör sig snabbare på löparskidor i preparerade skidspår. Jag brukar välja hyfsat flacka spår, exempelvis åka bland tallar och granar från Hållan, antingen mot Tännäs eller Lillåsslingan.

Eller så åker jag i Tännåns dalgång. Dalslingan har jag snurrat många varv och häromdagen såg jag att de spårat upp en ny slinga som verkar helplatt. Den är döpt till Myrslinga men har väl någon märklig sifferkod i det nya skyltsystemet. Oavsett namn ska jag prova den vilken dag som helst. Den startar från Tänndalens skidstadion precis som ett promenadspår. Det är en nyhet som jag hoppas att alla som ”glömt” skidorna hemma håller sig till.

Utflyktsåk mellan byarna på transitspåren

Det som är speciellt med Nordic Ski Center är att alla byarna i Funäsfjällen är sammanbundna med transitspår. Det gör att man kan åka mellan dem. Det gör jag ibland och har bloggat om tre olika varianter mellan Fjällnäs och Tänndalen. Jag ska erkänna att jag oftast fuskar en smula och ber att få skjuts ena vägen så att det blir en eller två mil men inte tre-fyra.

Det är roligt att åka en längre bit så att man får se många vyer. Men det är också praktiskt med rundspår. En utflykt till Funäsdalen går att göra som rundtur. Vägen dit kör jag via Vivallen, sedan korsar jag sjön och knatar upp mot Hållan.

Vill du se fler foton från fjällen?

Alla bilder i det här inlägget är hämtade från denna vinter. Det är inte mina bästa foton, de har jag lagt undan i en hög. Jag umgås nämligen lite med idéen att det vore kul med en del två från fjällen. Strövtåg i Funäsfjällen har nämligen fått så mycket beröm. Det är roligare att skriva om sådant som folk vill läsa. Dessutom är det enklare skriva om något som man befinner sig mitt i. Vi får se, jag håller också på och förbereda lite olika kurser också.

På återhörande!

chefstomaten