De tre bästa skidspåren i Härjedalsfjällen under Valborg

Underbara vårvinterdagar när solen gassar på fjället tittar det upp kvistar här och var medan kala fläckar debuterar på solbelysta kullar där snötäcket var tunnare. Det går finfint att väja för dessa och förlänga skidsäsongen, särskilt om man har ett par skidor man inte är så rädd om. Med tiden blir hindren fler och större, tills de tar överhanden. I skogsspåren blir det mer barr än snö i spåren när snön smälter och hela vinterns barrskörd ligger kvar. På myrar kommer vattnet skvalande och på högfjället smälter kråkriset fram. Ett efter ett blir skidspåren ofarbara. Men några skidspår håller längre än andra.

Årets snöfattiga skidsäsong sjunger på sista versen. Påsken var helt sagolik med rena sommarkänslan. Jag gick runt i klänning långt in på kvällarna och satt halva nätterna och lyssnade på fågelsymfonier. Finvädret gick hårt åt ett snötäcke som redan var ganska tunt. Det har snöat en hel del i vinter, men det mesta har blåst bort. Detta gjorde att det blev en utmaning för spårläggarna att fixa skidspår på slutet. De annorlunda förutsättningarna gav upphov till en del fantastiska skidupplevelser. Några har fastnat på bild (medan en hel del inte fastnat på bild för att kameran fått stanna i ryggsäcken medan jag koncentrerat mig på att ta mig ner).

Pistade skidspår på kalfjället

I denna artikel visar jag några av bilderna och kombinera det med att berätta om de tre skidspår jag upplever är de säkraste korten i slutet av säsongen. Ordet ”bäst” i titeln refererar till att det är de tre skidspår där sannolikheten är störst att det finns snö kvar långt in på säsongen. Det är information som efterfrågas har jag förstått efter frågor i skidspåren. Därmed kan denna text komma till nytta kommande säsonger.

Avslutningen på skidsäsongen varierar

I år tar längdskidsäsongen definitivt slut i Funäsfjällen samma helg som den sista liften rullar i Hamra och spåravgifterna tas bort. I år sammanfaller det nämligen med att alla skidspår smält bort. Ofta går det att åka skidor en bra bit in i maj, både i nypistade skidspår och på skaren. Så fort skidspåren inte pistas längre blir de snabbt sönderpromenerade så det brukar vara bättre åka på skaren på fjället. I år försvann dock skaren på fjället innan skidspåren.

Jag skrev Valborg i rubriken men i år kunde jag nästan skrivit påsk istället. Det var mindre snö på många ställen under årets påsk, än vad det för två år sedan var när jag åkte solturen från Bruksvallarna till Tänndalen under Kristi himmelsfärdshelgen.

Snösäkrast i Bruksvallarna och Fjällnäs

I rubriken skriver jag Härjedalsfjällen, men den som vill förlänga skidsäsongen gör bäst i att styra västerut till Funäsfjällen. Jag har förvisso inte varit och spanat hur det ser ut i Vemdalen och Lofsdalen, men på officiella spårkartor, användarrapporter och sociala medier verkar det som om skidspåren har smält bort. Det är logiskt eftersom de orterna ligger lägre än byarna i Funäsfjällen. På vårkanten är huvudregeln att ju högre, desto längre ligger snön kvar. I Funäsfjällen ligger byarna på olika höjd. I Tännäs och i Funäsdalen är det redan vår. Högst ligger Fjällnäs och ovanför Fjällnäs finns åttan.

Det finns andra viktiga parametrar. Det säger sig självt att södersluttningar är mer utsatta för solens verkningar är nordsluttningar. Men har du tänkt på att fjällbjörkar och pistmaskiner är positivt? De förstnämnda fångar in och de sistnämnda binder snön under vintern. På kalfjället blåser snön väck och lägger sig i någon driva någonstans (där den är i vägen om man försöker vandra före midsommar).

De skidspår som pistas ofta får en tjockare snöbädd som står emot töväder längre. Pistmaskinerna trycker fast nysnön och hindrar den från att blåsa bort. Därför kan spåren vara bättre runt de byar som verkligen satsar på längdskidåkning, som Bruksvallarna.

Åttan i Fjällnäs är det finaste rundspåret

Åttan i Fjällnäs är ett fantastiskt fint rundspår. Det slingrar sig fram i gles fjällbjörksskog på gränsen till kalfjället. Spåret är mjukt och böljande med enkla backar. Lite nu och då får man fin utsikt över Vigelpiken och på ett ställe kan man se Skarsfjället. Vill man korta av finns en smitväg som halverar längden (men då missar man den finaste utsikten). Förr åkte man helt utan att se någon bebyggelse, vilket var helt i linje med Härjedalens kommuns riktlinjer (nuförtiden är det lite mer vilda västern på byggnadslovssidan). Det här spåret hör också till de som är mest välpistade i hela Funäsfjällen. Andra år har det pistats en bra bit in i maj.

Det finns bara ett aber. Förut var det två för den leriga parkeringsplatsen har inte plats för mer än en handfull bilar, men nu har det byggts en till parkering på andra sidan vägen. Parkeringarna (som är gratis) ligger nere vid väg 84, åttan börjar vid spårcentralen och dit är det två kilometer uppför. Backen är faktiskt inte så illa uppför, det är bara att ta ett steg i taget. Men nerför kan den vara rena skräckfärden om det är isigt. En extra spänningshöjare är att bakom nästa krök kan det dyka upp någon som tagit av sig skidorna (vilket kan vara klokt) och väljer att gå mitt i plogytan för att öka sannolikheten för att få en skidåkare i knävecken (inte fullt så klokt).

Vauldalen i Norge är snösäkrast

Tio minuter väster om Fjällnäs ligger Vauldalen. Det ligger en aning högre upp och har därför kvar snö längre. De har också behållit den typ av spårkarta där man kan se när spåren senast pistades. På Valborg såg jag av en slump att det var en pistmaskin ute och for. Jag kunde följa var den åkte i realtid hemifrån. Den lockade mig att åka dit. Jag belönades med perfekta spår pistade i ett rejält lager med nysnö. Rena drömmen att åka skidor i mjuka skidspår igen.

Sådana här spårkartor fanns i Funäsfjällen också fram till denna säsong då de byttes ut till en halvbyggd app som tydligen genererat en hel del svordomar bland de som försökt använda den.

Tyvärr innebär höjden att Vauldalen även är mer utsatt för väder. När jag gav mig av såg det ut precis som dagen innan i Fjällnäs. Vädret stod och vägde. Dagen innan slutade det med solsken, denna dag drog en hagelskur in. Skidspåren blåste igen, Vigelpiken som jag orienterat mig efter försvann och allt blev jämnvitt. Det finns inte en skylt i Vauldalen. Inte ens sådana där bingobrickor som vi har nuförtiden i Funäsfjällen. Bingobrickorna berättar inte var du är, eller hur långt det är dit du ska, men de ger i alla fall en ledtråd var skidspåret håller hus. På vårkanten vill man inte tappa bort skidspåret eftersom åar och sjöar inte nödvändigtvis är farbara längre.

Ösjödalen i Bruksvallarna är det populäraste spåret

Bruksvallarna har profilerat sig som längdskidåkningsbyn. Det är här Sverigeeliten brukar samlas i början och slutet av säsongen. Däremellan är det många skidklubbar som har läger här. Förra helgen var det folkfest i form av Fjälltoppshelg med bland annat ett tremilslopp som syskonen Andersson, Ebba och Fredrik, vann. Denna helg har det varit lekfulla tävlingar ordnade av en sponsor. Längdlandslaget har tävlat mot skidskyttelandslaget.

I Bruksvallarna sparar de snö under ett täcke av sågspån för att kunna starta säsongen tidigt. De pistar också flitigt vilket gör att de utnyttjar den naturliga snön optimalt. Det populäraste spåret på vårvintern är det genom Ösjödalen. Spåret ligger lite skyddat för vinden men ändå soligt. Här är det karavaner med skidåkare nästan jämnt. En trevlig tur är att starta vid parkeringen vid Walles (90 kr) och åka mot Ramundberget via Ösjöstugan. Eller fortsätta mot Svalåtjärn (jämför gärna snömängden i år med förra året).

Andersborgs våffelstuga håller öppet längst

Det finns många skäl till att vilja åka skidor så länge det går på vårkanten: njuta av vädret, uppleva fjällen från sin bästa sida eller hålla uppe tekniken inför nästa skidsäsong. Min krånglande fot smärtar mindre när jag åker skidor än när jag går. I varje fall så länge jag inte behöver ploga på ojämnt underlag. För att undvika det tillbringade jag ett par timmar på Andersborgs våffelstuga häromveckan och väntade på att dagsmejan skulle mjuka upp anslutningsspåret jag behövde ta ner. Någon vänlig människa hade försåtminerat spåret genom att vandra mitt i, medan snön var slushig. Hålen och högarna hade nu frusit till is. Baserat på längden på försåtmineringen handlade det inte om att ett parti var för brant, utan om att det är mysigare att sabotera skidspår för andra, än att ta den dagliga promenaden på vägarna i stugområdet.

En annan anledning att hänga på Andersborg var trevligt sällskap. Jag träffade Jennie som bor i Bruksvallarna och praktiskt taget flugit till Andersborg från Hållan på skejtskidor med två dragvilliga hundar. Vi var mycket tacksamma över att Andersborgs våffelstuga var öppen, för det blåste en riktigt illasinnad vind som jag inte var klädd för. Andersborg håller öppet i princip jämnt, vilket är tryggt och praktiskt. De har bara stängt under vårfloden och höstgeggan då det i alla fall inte går att ta sig dit. Det lättaste sättet kan vara att åka till fjällparkeringen (som är med i min beskrivning av vägar upp på kalfjället).

Fler tips för att välja rätt skidspår

Ovanstående är de spår som jag upplever är säkraste korten i slutet av säsongen. Har du andra förslag skriv gärna en kommentar. Under andra årstider har jag andra favoriter. Under högvintern och sportlovsperioden är det ofta rätt att gå uppåt om det är kallt och neråt om det blåser. Om du klickar på den länken kommer du till en artikel med en särskilt snygg kollektion av fina foton.

Ännu fler snygga bilder finns i mina böcker Strövtåg i Funäsfjällen och Ett år i Härjedalsfjällen. De är perfekta presentböcker till alla som någon gång varit här, eller är nyfikna på att åka hit vinter eller sommar.

När detta skrivs är böckerna lite svåra att få tag i men de kommer att gå att bevaka/beställa inom några veckor.

chefstomaten