Äntligen! Solturen mellan Bruksvallarna och Tänndalen

Sverige är sannerligen ett avlångt land. Det märks särskilt på våren. När vänner i söder delade badbilder från Kristi himmelsfärdshelgen så njöt jag av skidåkning. I varje fall onsdag-fredag. Lördag och söndag ska vi glömma för regn drog in och satte punkt för en lång skidsäsong som för min del började i november. Men fram tills dess kunde man tro att det var påsk. Det var äkta påskväder och (nästan) äkta påskträngsel utanför våffelstugan.

Det var tack vare en av våffelstugorna som vi kunde njuta av perfekta skidspår. Marianne & Johan på Andersborg höll specialöppet och hade ordnat med Larssons i Tännäs som spårade högfjällsspåren. Jag passade på och åkte ett av dem på torsdagen. Även fredag var jag ute på skidor men då satte en förtretlig blåsa under stortån p för tur bortåt Andersborg.

Solskensturen – ett av högfjällsspåren

Solturen, eller solskensturen, är ett av de pistade högfjällspåren i Funäsfjällen. De spåras med pistmaskin mellan vecka 7 och Valborg vid bra väder. Genom att det är dragna skidspår kan man åka med löparskidor och behöver inte ha fjällskidor. Är det skare kan man förstås åka precis överallt med smala skidor och lätta stavar utan stora trugor. Men det är mer lättåkt i skidspår och det är roligt med variation.

Svalåtjärn är knutpunkt för spåren på kalfjället

Vindskyddet vid Svalåtjärn är knutpunkten för högfjällsspåren. Där finns en nödtelefon, vilket kan vara bra om vädret slår om. Notera att mobiltelefoner inte har något täckning här, inte ens med Telias nät. Däremot kan man ringa med norskt nät.

Till Svalåtjärn går vinterleder från:

  • Fjällnäs. Spåret startar från den lilla parkeringen som är på motsatta sidan av vägen från Strandgården. Skidturen Fjällnäs tillTänndalen samt de kortare alternativen vid mindre bra väder har jag bloggat om tidigare.
  • Tänndalen. Vill man skippa uppförsbackar så är det värt betala för att åka upp på fjällparkeringen. Annars kan man starta från skidstadion.
  • Hållan. Populärt och gratis att parkera vid vägen. Pistat direkt från vägen (åker man åt andra hållet så kan man ta Lillåsslingan). Ansluter till spåret från Tänndalen.
  • Bruksvallarna. Sent på säsongen kan Walles avgiftsbelagda parkering vara bästa valet, annars går det att åka från byn.

Normala år så går det skidbuss mellan byarna vilket gör att man kan åka åt ett håll och ta bussen andra vägen. Dels slipper man vända och dels är det mer lagom för de flesta av oss att åka en väg. Särskilt populär är sträckan från Bruksvallarna till Tänndalen för då har man solen i ansiktet hela vägen, därav namnet solskensturen.

Andersborg och skidbackarna hade specialöppet

Av inledningen förstår alla att det inte hör till vanligheterna varken med perfekta skidspår, öppna skidbackar eller öppen våffelstuga under Kristi himmelsfärdshelgen. Jag har förvisso varit uppe på fjället på Kristi himmelsfärd tidigare men det har mer varit ett utslag av sann skidentusiasm än något annat. Jag har burit skidorna över stora fält med kråkris och glidit fram på snöfläckarna. I år var det istället tvärtom, mest snö med bara fläckar som i stort gick att undvika (jag råkade visst köra över en del men det är därför man har vår-skidor).

Det är ju inte bara snötillgången som är ovanlig i år. Skidbackarna stängde ju igen före påsk i ett försök att få Stockholmarna att hålla sig härifrån. Vädret över påsken hjälpte nog till, det var mest bara snöstorm. Överhuvudtaget har det varit ganska tråkigt väder hela vårvintern.

Andersborg har utvecklat våfflan

Förr betydde våffla i fjällen att man kunde välja mellan hjortronsylt och någon röd sylt. Men på Andersborg har de numera många sorters våfflor. Det finns matvåfflor med ett lager med ost på. Jag har provat chevre respektive västerbotten, jag tyckte bäst om det sistnämnda. Men min favorit är kolbullevåfflan. Det är en våffla med fläsk i. Serveras med lingonsylt.

Alla skidspår på högfjället passerar minst en våffelstuga. Exempelvis Östra Kroktjärn ovanför Fjällnäs, Andersborg ovanför Tänndalen, Malmbäcksstugan ovanför Hållan, Kariknallen ovanför Bruksvallarna och Ösjöstugan ovanför Ramundberget. För inspiration läs vad bloggen Leva som Eva skrivit om dem.

Tredje gången gillt

Det var faktiskt årets tredje försök att skida solskensturen. Första gången kom jag och Kocken en bit upp i backen, konstaterade att mössorna höll på att blåsa av och att det såg ännu värre ut högre upp med svarta snömoln. Stark motvind och tveksam sikt lät inte så lockande så vi vände. Vår skjuts hade precis hunnit hem igen så vi gick in och handlade lite på Vävstugan i Bruksvallarna medan vi väntade.

Andra gången vi kom till Bruksvallarna med skidor i högst hugg såg det också ruggigt ut uppe på Kariknallen så vi valde istället att ta transitspåret i skogen. Då åker man först i björkskog och sedan i granskog tills man kommer till Vivallen. Därefter är det slakmot hemåt. Även denna gång fick jag ringa på skjuts. Jag hade helt enkelt olidligt bakhala skidor. Det fanns inte tillstymmelse till fäste och när jag inte orkade staka längre (vilket var ganska tidigt) så blev det väldigt jobbigt att saxa. Det var sista gången jag åkte på vallade skidor den här säsongen. Blev räddad i Hållan.

Det är längre att åka runt än tvärs över fjället

  • Från Walles till Åsvallen blev det 17 km med 372 m uppför.
  • För två år sedan startade jag nere i byn. Det blev 1 km längre och totalt 453 m uppför.
  • Att åka runt är en smula längre. Från Bruksvallarna till Hållan blev det 16 km och 275 meter uppför. Jag gissar att det är totalt 2 mil.

Lämnade kameran hemma

På solturen lämnade jag storkameran hemma. Jag är en aning less på att släpa runt på den och ville åka skidor. Trots att jag bara har ett lätt resetele och inte något av de super-duper-telen, som några vänner föreslog att jag skulle skaffa för att ta mitt fågelfotograferande till nya höjder, så är det otympligt. Jag tänkte att lätta smidiga mobilen fick duga på denna utflykt. Det hann jag svära över några gånger. Mina följare i sociala medier har sett att jag håller på och dokumenterar djurlivet under mina turer. Och här missade jag ganska många chanser.

På vägen till Bruksvallarna såg jag en ren i skidbacke (inte den skidbacke som det var slalomåkare i), en hare (dock död), två tjäderhönor (kan ha varit orre också men jag tror det var tjäder) och två svanar i Ljusnan. På vägen hem såg chauffören en älg på vägen. Mellan Walles och Svalåtjärn såg jag en falk, en fjäll-labb, en ljungpipare, två måsar och ett halvdussin ripor varav tre var såpass nära att de hade blivit fantastiska bilder med teleobjektivet. Sedan såg jag en hel hoper med fåglar i mindre format som jag ej hann identifiera.  
Efter Svalåtjärn var alla fåglar dock som bortblåsta, istället såg jag bara homo sapiens. I massor. De satt på stenar, stod och pratade i skidspåret eller njöt i solen. Man kunde trott att det varit påsk.

Även slalombackarna var öppna

Förutom spåren höll också backarna i Tänndalen öppet för bybor denna Kristi himmelsfärdshelg. Jag åkte förbi backarna häromkvällen och då såg de nypistade och väldigt inbjudande ut. Jag tror att det bara var dagåkning men det hade nog varit häftigt att åka tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Det är ju ljusa kvällar nu till skillnad från sportlovsveckorna då det är skidåkning i strålkastarsken som gäller.

Jag hoppas att forskarna snart snart kan skapa ett vaccin för här uppe behöver man sina turister. Jag har i år varit rätt många gånger på Andersborg för om man undantar den här helgen när det var väl mycket folk (varav en del hade lite svårt att läsa instruktionerna att en person per sällskap var välkomna in att beställa) så har det varit glest mellan kunderna. Så jag har varit där och stödätit en del. Mest precis när de öppnat. Lättare att hålla avstånd då.

Tack för denna skidsäsong

Nu blir det nog inga fler skidrapporter förrän till hösten. Däremot har jag andra ämnen på gång. Jag håller som bäst på och plöjer en hel hög med böcker om Härjedalen som jag lånade på biblioteket. En del inspirerar till utfärder för att studera viktiga saker. Bilder och rapporter kommer endera dagen!

chefstomaten