Drömmer om det omöjliga objektivet för att fota kungsörn

Puhu, nu är jag lite matt i kanterna efter att ha slösat bort ett dygn på att googla, diskutera och sukta efter det omöjliga objektivet. Jag skriver slösat för jag har lagt tid på detta förut och kommit fram till samma resultat. Därmed var det ganska onödigt.

Det jag letade efter var objektivet som är tillräckligt bra för att jag ska kunna ta fantastiska fågelbilder, tillräckligt billigt (icke svindyrt) för att jag ska ha råd med det och samtidigt tillräckligt lätt (inte alltför snortungt) för att jag ska orka använda det. Det är en kombination som inte går ihop. Det finns jättebra teleobjektiv, det finns halvlätta teleobjektiv och det finns sådana som kostar som vanliga objektiv – men aldrig samtidigt.

De här tranorna bredvid Ljusnan fotade jag från en bil i rörelse igår. Det var inte jag som körde kanske jag ska lägga till :-).

Behöver teleobjektiv för att fota kungsörn

Den här aktiviteten föranleddes av att en kungsörn seglade förbi när jag var ute på en promenad häromdagen. Dessutom såg jag några storspovar. Inte uppe på fjället där jag brukar promenera med kameran för där blåste det någon form av halv storm. Istället gick jag ner till Tänndalssjön.

När jag kom hem visade jag upp några av mina fågelbilder i sociala medier och fick en hög med glada tillrop samt några förslag att mina bilder förtjänade ett bättre teleobjektiv. Flera personer som själva inte är fotografer kom med välmenande förslag på objektiv eller kameror med inbyggda objektiv till rimlig peng. Det är fantastiskt rart av människor att engagera sig och leta upp förslag. Men det ledde till att jag la en massa tid på att återigen läsa recensioner och fågelfototips.

Bra teleobjektiv för fågelfoto är stora, tunga och dyra

Bra objektiv när man pratar fågelfoto betyder snabbt autofokus, lång brännvidd och hög kvalitet. Brännvidden är de där siffrorna som anges i mm. Det finns värstingobjektiv på 1700 mm (som jämförelse så brukar jag mest fota med 35 mm och 100 mm). Värstingarna tillverkas på beställning, är en meter långa, väger 16 kg och inget man packar ner på fjällvandringen om vi säger så.

För att fotografera fåglar så är området 400 till 600 mm inte så dumt, eller snarare antingen eller eftersom fasta objektiv alltid ger högre bildkvalitet. Canon har ett fast 600 mm som väger 5,3 kg för det ringa priset 150 kkr. Det kommer jag inte att köpa. Inte ens om jag vann ett på lotto skulle jag inte släpa runt det på mina promenader. Det är garanterat bra för den som kör bil till ett fågeltorn, klättrar upp där med stativ och termos.

Ett rimligt alternativ är Canons fasta 400 mm f5,6 som väger 1,2 kg och kostar en tiondel så mycket. Det är dock till åren kommet och saknar bildstabilisering – något som är himla bra om man fotar fåglar på frihand. Det är helt nödvändigt om man fotar från tåg, bil eller glidande skidor.

Här var jag och min kamera för långsamma. Jag var uppe tidigt på morgonen och klättrade uppför en kam där jag hörde orrar. När jag såg dem så tryckte jag av men de hann flyga rätt långt och komma ur fokus. Långsammare autofokus än detta vore ännu sämre.

Mitt tele är ett resetele

Jag har ett teleobjektiv 70-200 mm f4 i Canons L-serie. Det är faktiskt mitt andra exemplar eftersom det första förolyckades mer än en gång. Detta objektiv anses av de flesta tyckare vara ett bra reseobjektiv eftersom det är lätt, snabbt och bra för att vara ett zoomtele. Det väger en bit under ett kilo, 0,8 om jag inte minns fel.

När jag köpte det första exemplaret hade jag siktet inställt på dess storebror, det ljuskänsligare f2,8. Men jag stegade som tur var in på Scandinavian Photo i Mölndal och provlyfte kamera med 2,8:an på och insåg att jag nog skulle satsa på det lättare om jag ville använda det. Av och till har det blivit mycket använt även om jag föredrar mina fasta objektiv.

Det är tillräckligt osmidigt att ha detta objektiv dinglande när man åker skidor. Större eller tyngre skulle nog inte få följa med alls.

Scandinavian Photo stänger i Mölndal

På detta tema vill jag skriva en rad om att Scandinavian Photo stänger sin butik i Mölndal. Det är jättetråkigt tycker jag eftersom den butiken låg inom promenadavstånd från mig och ärligt talat var den enda butik i Mölndal som jag var intresserad av. Jag brukade gå dit när jag behövde piggas upp. Ibland kom jag ut med någon fiffig väska och ibland med ett nytt objektiv. En gång gick jag bara dit och sa att jag ville ha ett nytt objektiv och frågade vad jag borde köpa. Det slutade med Sigma Art 35 mm, ett objektiv som hör till mina mest använda numera (efter att jag lärt mig att det inte riktigt är kompatibelt).

Det har varit så fantastiskt med en butik där man kan lyfta och känna på alla kamerahus och objektiv före köp. Den kunniga personalen har räddat mig från att köpa kamerahus jag inte kan hantera för att de är byggda för grobianhänder. Nåväl. Tillbaka till fågelobjektiven.

Det bästa objektivet är det som är med

Både Tamron och Sigma har budgetzoomar på 150-600 mm som väger mellan 2 och 3 kilo. Jag har nu läst rätt många recensioner och tester av dem. Summa summarum verkar de vara bra budgetobjektiv som dock inte är särskilt skarpa eller snabba i de större zoom-lägena. Det låter inte som någon större vinst i förhållande till nuvarande tele som ju ger bra bilder fast fåglarna blir prickar i fjärran.

De jag pratat med som själva fotograferar (inte de välmenande icke-fotograferna) säger att köper du billigt tele kommer fågeln ha flaxat förbi innan objektivet har gnisslat färdigt. Det låter som: inga fåglar alls i bild.

Förutom att läsa massa objektivtester så har jag också surfat på alternativet nytt bättre kamerahus. Fler pixlar gör att man kan klippa ut ett litet utsnitt ur bilden (det som på kompaktkameror och mobilkameror kallas digital zoom). Men jag gick bet. Nuvarande kamerahus är det bästa alternativen för mig med nuvarande utbud.

Jag kollade också på olika extendrar, ett mellansteg man sätter mellan kameran och objektivet men de verkar försämra både autofokus och kvalitet rätt rejält.

Tacka vet jag ripor. De håller sig mest på marken och ibland springer man nästan på dem.

Ska öva på att komma närmare fåglarna istället

Så efter att ha ägnat en hiskelig massa tid åt att läsa recensioner så har jag landat i att jag gör inga inköp. Det är ekonomiskt klokt i dagsläget men det handlar mer om att ett tyngre objektiv riskerar att bli ett objektiv som mest stannade hemma i garderoben. Oftast vandrar eller skidar jag enbart med mobilkamera för att hålla nere vikten. Att gå från mobil till lätt resetele är ett stort (ryggknäckande) steg. Att därifrån lägga till ett tyngre objektiv samt det stativ som krävs för att hålla de tyngre objektiven stilla. Nädu. Det kommer ej att ske.

Dessutom så är fågelfoto normalt inte min huvudgren. Just nu håller jag på och dokumenterar hur riporna byter dräkt men det är ett tillfälligt projekt. Jag får väl öva på att försöka komma närmare fåglarna istället. Eller hålla mig till att fota fjällbjörkar.

Storspovar som dessa är svåra att komma närmare eftersom de landat där Tännån rinner ut i Tänndalssjön. Under snön är omväxlande sankmark och öppet vatten – inget att promenera i.
chefstomaten
Latest posts by chefstomaten (see all)