Arnos Vale – ett fascinerande viktorianskt kulturarv bland snåren
Mitt första intryck av Arnos Vale var att jag hamnat i ett upplag av gamla gravstenar som stod huller om buller. Men gravstenarna står, eller ligger, i princip på sin originalplats. Det är bara att de är så många och står så tätt samt att tidens tand, ofta med hjälp av trädrötter, har gjort att många lutar betänkligt.
Jag tyckte att jag såg många gravstenar direkt vid entrén och började fotografera. När jag tagit några bilder valde min kompis en stig som gick rakt fram. Vi kom inte många steg innan jag såg nästa ”jag måste fotografera”-motiv. Ute i högt vajande gräs anade jag rader av gravstenar. Enkla kors stack upp ur gräset. Wow!
Snåren gömmer ännu fler gravar
Min ciceron berättade att det partiet måste vara relativt nyröjt, eftersom det var gräs där. Jag förstod först inte vad hon menade, för gräset var vildvuxet högt. Men sedan tittade jag närmare på de gröna snåren på andra sidan stigen… Här och där kunde jag ana gravstenar där också. Ju noggrannare jag kikade desto fler såg jag.
Arnos Vale begravningsplats – ett måste att se vid besök i Bristol
I helgen var jag i Bristol och hälsade på Helen, som är både en gammal studiekamrat (för tjugofem år sedan) och tidigare chef (för tjugo år sedan). Min önskelista inför besöket var ganska kort: vandra och besöka pubar. Helen föreslog att den dag jag anlände kunde vi börja med att ta en promenad till en närbelägen begravningsplats.
Det lät som en bra idé på väg till en pub. När jag sedan frågade Google Maps efter sevärdheter i Bristol så dök Arnos Vale upp högt i listan (tillsammans med en hel del ställen i närbelägna Bath). Vad jag inte visste då, var att jag skulle bli så förtjust att vi faktiskt återvände hit fler gånger.
Privat trädgårdsbegravningsplats som öppnade 1839
Arnos Vale ligger i stadsdelen Brislington en bit ovanför centrala Bristol i Storbritannien. Här öppnade Bristol General Cemetery Company 1839 en kommersiell begravningsplats. Bristol var då tack vare sin hamn Englands (och därmed Storbritanniens) näst största stad. Vid denna tid byggde Isambard Kingdom Brunel järnväg, tågstationen Temple Meads och ett par stora ångfartyg, varav SS Great Britain nu är tillbaka i staden som museifartyg.
Aktieägarna tänkte sig en storstilad begravningsplats med inspiration från liknande anläggningar i Paris. Arkitekten Charles Underwood ritade trädgården och två klassiskinspirerade kapell. Området var då öppet med milsvid utsikt. I en av byggnaderna bodde chefen för anläggningen tillsammans med sin familj.
Arnos Vale blir populärt och expanderar
Vi började dock inte nere vid den pampiga entrén utan kom in i området via en mindre grind i andra änden. Därmed började vi utforska området uppifrån. Den översta biten tillkom senare, när begravningsplatsen växte. I början var antalet begravningar relativt blygsamt men i mitten av 1800-talet stängdes ett par av kyrkogårdarna centralt i staden och Arnos Vale blev enda alternativet. Därför expanderade företaget och skaffade mer mark. I början hyrde man ut de nya delarna som kolonilotter till kringboende men sedan blev de också gravar.
Högst upp i ena hörnet finns ett område dedikerat till personer som avlidit under tjänst i flottan.
Fem eller sexhundra militärer ligger begravda på Arnos Vale. Deras gravar sköts om. Därför finns det här och var stigar röjda i djungeln av grönska fram till vita gravstenar med namn, datum och ålder vid dödsfallet.
Viktorianska monument betalda i 125 år
Mitt minneskort fylldes snabbt och vi började känna en viss dragning till caféet som är inrymt i det andra kapellet nere vid entrén. I sluttningen mellan den övre och den nedre delen såg vi ett par markerade stigar. Vi bestämde att vi skulle ta den som går neråt men kunde inte låta bli att kika lite på en annan först. Det var nu vi hittade några av de mest spektakulära monumenten. Bland träden finns stora familjegravar.
Gravrätterna uppläts i de flesta fall på 125 år. Det kan låta långsiktigt för en familjegrav men det betyder att de slutade generera inkomster till företaget under andra halvan av 1900-talet. Därmed blev det svårare att underhålla planteringarna och hålla undan växtligheten.
Företaget lägger ner
Jordbegravningar blir omoderna under 1900-talet. Redan 1928 får Arnos Vale Sydenglands första krematorium. Kremering ger nya inkomster vilket håller företaget flytande ett tag till. Men staden öppnar konkurrerande verksamheter. Spiken i kistan kom 1998 när man förlorade sin licens för kremeringar. Företaget ville nu bara stänga igen grindarna och kasta bort nyckeln men frivilliga mobiliserades och såg till att grindarna öppnades och stängdes varje kväll.
Restaurering av Arnos Vale
Efter en lång process har staden nu tagit över området. En stiftelse och en kader av frivilliga sköter om underhållet. Det finns en liten souvenirbutik och trevligt café. Det sker återigen begravningar här, om än i liten skala. Det går också att gifta sig här. Det känns en smula makabert tycker jag men var och en efter sin fason.
Fler bilder av Arnos Vales begravningsplats
Jag kan inte låta bli att fascineras av att i mitten av 1800-talet var det en bra affärsidé att starta en kommersiell begravningsplats med arkitektritade kapell, exotiska träd och allmänt fina planteringar som sköttes om av en stab av anställda. Och att det nu är delvis en vildmark.
Detta hamnar i min kategori av udda sevärdheter, även om det faktiskt är en populär plats att besöka. De har ett brett utbud av aktiviteter, inklusive guidade turer med olika inriktningar, som mord och mysterier.
Gravarna på bilden allra överst är sex nunnor och deras präst. För fler historier, prenumerera på bloggen eller läs någon av mina böcker.
- Arnos Vale – ett fascinerande viktorianskt kulturarv bland snåren - torsdag 24 juli 2025
- Aléria på Korsika – staden mitt emot Antibes under antiken - onsdag 2 juli 2025
- Mina foton i Upplev historiska Rivieran får beröm av BTJ - torsdag 26 juni 2025
