Börjar ett nytt kapitel med utflykt till Salernes
Salernes är en av byarna i den del av Provence som ”vissa” guideböcker kallar för det gröna Provence. (Vilka de där ”vissa” reseguiderna är kanske kommer att få en förklaring senare i höst :)). Byn ligger inringad av mer kända sevärdheter: västerut vattenfallet Cascade de Sillans, norrut tryffelstaden Aups, söderut Château d’Entrecasteaux och österut charmiga Tourtour. Detta kanske förklarar varför Salernes fram till nyligen var en vit fläck på min karta?
Att jag nu skriver denna artikel om byn är delvis en slump. Den 1 oktober var första dagen i ett nytt kapitel för mig efter två år på IKEM. (Följ gärna och läs den länken och hjälp mig fundera ut vad sjutton jag ska göra nu).
Vacker keramik utställd på en aire längs A8
Kvällen innan deklarerade jag att ”jag står inte ut med en dag till framför datorn, jag måste ut, vi kan väl ta bilen och bara åka någonstans? Kommer vi inte på något annat kan vi åka till vinkooperativet i Taradeau och handla ett par flaskor vin.”
Sagt och gjort, vi åkte västerut på A8 och redan när jag såg de röda Esterelbergen lyfte humöret. Vi stannade till på en aire för det är alltid bra att passa på och besöka faciliteter innan man svänger av på småvägar. I entrén hade de vacker keramik utställd som reklam för Salernes. ”Där har vi aldrig varit, ska vi åka dit?”.
Vi lämnade motorvägen och hamnade mitt bland vinfält. (Ett alternativt till Det gröna Provence för området är Provence vingård). Bladen på vinrankorna skiftade i höstfärger så det var verkligen en fin dag att vara ute och åka. Det lockade att gå ur vid Thoronet och fota klostret med vidvinkel. Men vi lät bli, bilderna i fotoarkivet får duga för jag började tänka på lunch.
Lunch på Ici & Ailleurs i utkanten av Salernes
Vi hamnade bakom en lastbil på en smal och krokig väg men det gör ju inget att lunka fram i sakta mak när man gör det i vackra omgivningar. Någon vidare täckning på mobilen hade jag inte, men jag fick till slut upp en restaurang i närheten av Salernes på Google. Den hade 4,9 i betyg och var öppen. Vi åkte till Ici & Ailleurs och beställde in plat du jour.
Dagens var linser med stor korv. Bortåt Nice betyder linser med korv att man får en perugina, vilket råkar vara min absoluta favoritkorv. Men Salernes ligger långt från Italien och nära Barjols som är något av ett centrum för inälvsmat. Hepp, gissa vad det var i den korven. Nåväl. Linserna var kanongoda och vinet absolut av högre klass än vanligt när man beställer un verre rosé. Ett glas kostade €6. Förklaringen kom. De är inte bara restaurang utan också vinhandlare.
Gamla broar runt Salernes
När vi ätit visade det sig att Musée Terra Rossa som föranledde vår resa hade lunchstängt till tre. Vi började därför med att åka tillbaka en bit för att spana in något som på kartan är utmärkt som Pont Romain, den romerska bron. Det visade sig vara en ytterst liten bro över ån Pelcourt.
Jag har inte varit särdeles framgångsrik i att hitta information om den mer än att den troligen tillhör den rätt stora grupp av broar som kallas romerska, för att de är byggda där det varit en romersk färdväg. Det betyder att jag inte missat något till min lista med romerska stenbumlingar, vilket är bra då Upplev historiska Rivieran är tryckt.
Det jag missade att fotografera var Pont roman du Gourgaret över floden Bresque. Det är en större, riktigt snygg, bro från 1600-talet. Den ligger vid en badplats och är vykortsbilden nummer ett från Salernes.
Keramikstaden Salernes och tomette-plattorna
Vi återvände in till själva Salernes och sprang direkt på en modern keramikstudio med färgglada skålar och krukor. Mycket fint men inget som skrek att det måste följa med hem just den dagen.
Det som är Salernes signum är sexkantiga terrakottafärgade golvplattor, tomette. Finessen med dem är att de kan läggas tätt, vilket sparar fogmassa. Här finns naturliga förutsättningar för att skapa keramik, i form av järnrik lera. Traditionen är lång men det var under 1800-talet som golv lagda med tomette blev högsta mode. Det blev en riktig boom, vilket gjorde Salernes rikt.
Nedgången för Salernes
Sedan gick det som det brukar, billigare material tog över och i mitten av 1900-talet var boomen för tomette-golven över. Det går fortfarande att köpa lokaltillverkade tomette i fabriker runt om i staden, men i själva centrum är det mer krukmakerier än fabriker.
Mitt intryck när jag gick runt i Salernes var att det är lite bedagat jämfört med andra orter. Jag tyckte jag såg spår här och var att staden varit rikare än den är idag. Särskilt runt det stora torget med de gigantiska platanerna. Med det sagt kan jag tänka mig att den ger ett helt annat intryck i mitten av sommaren när alla uteserveringarna är fulla med glada semesterfirare. Alla platser ger ett lite övergivet intryck en vardag i oktober.
Utsikt, vatten och oliver
Vi traskade upp till ruinen av ett slott för att se på utsikten. Slottet var ursprungligen från 1100-talet, det vill säga från den period jag kallar för Grevarnas tid i boken Upplev historiska Rivieran. Slottet brann ner på 1600-talet och är nu en pittoresk ruin. Dock inte värd promenaden tycker jag.
Det som däremot fascinerade mig var att man hör porlande vatten nästan hela vägen upp. Det är byggt kanaler för att förse bland annat kvarnar med vattenkraft. Precis under slottet låg också en olivkvarn. Innan tomette-boomen var detta jordbruksbyggder.
Värt ett besök?
Sammanfattningsvis så tror jag att vi missade Salernes två största sevärdheter, keramikmuseet som lär vara internationellt berömt och bron över Bresque. Om jag tar med dem i beräkningen är mitt betyg att byn är helt klart värd ett besök, antingen för den keramikintresserade eller för att man är i krokarna. Sedan är den inte den orten som har starkast dragningskraft för konkurrensen är hård.
Håller du med?
- Börjar ett nytt kapitel med utflykt till Salernes - onsdag 15 oktober 2025
- Briançonnet en liten bergsby byggd av romerska ruiner - onsdag 8 oktober 2025
- Följ med ner i Olavsgruvan – en del av världsarvet Röros - torsdag 14 augusti 2025
