Kass Jörnmarkutställning på Tjolöholm

I sommar har Tjolöholm lockat med utställningen Övergivna slott med bilder av Jan Jörnmark. I helgen skyndade jag och Fritz oss dit. Det är bra att vi gjorde det, för då behöver vi inte gräma oss i tron att vi missat något. Utställningen var nämligen en besvikelse, ur utställningsperspektiv en ren katastrof. Jag ska guida er genom den och peka ut några av problemen.

Det första som mötte oss när vi kom in var en tack-skylt. Den berättade att utställningen delvis finansierats av EU-pengar och att ”IKON- logotypen står som symbol för kulturella upplevelser av hög kvalitet.” OK, tack för denna synnerligen väsentliga info men hade det inte varit mer på sin plats med en introduktion? Ett välkommen?

Den fina linjen mellan att låta besökarna uppleva saker fritt och känna sig korkade

Besökare på museer rör sig precis som i stormarknaden, i zick-zack men övervägande i högervarv. Högervarv betydde att efter tack-skylten hamnade vi framför en bild av en toalett. OK. Fin toalett. Eller snarare fd fin toalett. Men, vilket slott hör den till? Bilderna bredvid, en till på samma toalett respektive en hög med gamla tidningar gav ingen ledtråd. Vi kände oss korkade och började leta efter början.

Efter lite spaning hittade vi en skylt i mitten av rummet. Den berättade om en bassäng i Malmö där grunden för OS-guld lagts. Texten satt under en bild på en rutschkana… På väggen bredvid fanns dock en häftig bild på en tom bassäng. Jag kände igen bassängen, jag har bott i Malmö och gått en crawl-kurs på Akvakul. (Och jag har fått för mig att bassängen inte är alldeles omodern och övergiven, utan bara stängdes ett tag för renovering, men det är en petitess.)

En välvillig tolkning av denna bild är att utställningsmakaren tänkte sig att genom att använda olika inramningar signalera att bilderna är tagna i olika länder. Men tittar man på bilden före, den med rutschkana och simbassäng, faller tyvärr den välvilliga tolkningen.

Slarvig utställningstekniker eller hade någon snott bilder?

Utställningen hängde på rullbara vita väggar fulla med små hål. Hade vissa tavlor och skyltar redan plockats ner, eller hade utställningsteknikern missat att spacklat igen hålen efter förra utställningen? (Kanske inget normalbesökaren noterade).

Väggarna bildade små rum i rummet. I ett rum med fyra hörn innehöll tre hörn bilder och den fjärde text. I texterna kunde vi läsa om Tänninge hotell respektive Buketten. Men vilka bilder tillhörde vilken skylt? Jag slapp gissa för Fritz hade sett bilderna förut, två var på Tänninge och fyra från Buketten. Tänninge hotell uppe i Härjedalen är förresten en helt fantastisk liten historia. Titta in på Jörnmarks webbsida och läs hur han av en slump faktiskt stötte på den första ägarinnan när han besökte stället.

Jörnmarks styrka är inte som fotograf, utan som berättare

Generellt krävde utställningen en hög grad av Jörnmark-kunskap för att vara begriplig. Ingenstans introducerades han eller hans drivkrafter bakom fotograferandet. Ska man vara ärlig är inte Jörnmark någon fotograf vars bilder tål att dras upp i stort format, eller kan stå för sig själva. Fritz pekade ut tecknen på dåliga objektiv jag missade, abrasion, suddiga detaljer, sneda linjer osv. Jörnmarks styrka är som skildrare av förändring, som berättare av små historier och detta kom fullständigt bort tycker jag.

Utställningstexterna var överlag alltför få, felplacerade och kanske inte alltid relevanta. I texten till den belgiska kolgruvan Hazard stod det att ”Jack och jag gick runt här den 4 januari 2007, en på alla vis oförglömlig upplevelse.” Vem fasen är Jack?

En detalj som retar mig som gammal utställningstextskrivare är att de engelska texterna saknade rubrik. Från avstånd såg det alltså ut som att utställningstexten var två sidor lång (avskräckande lång) och på svenska. Du var tvungen att gå nära för att upptäcka att halva texten var en engelsk version.

De övergivna slotten då? Jodå på en vägg, med en skylt intryckt i ett hörn, fanns en serie bilder av övergivna slott. Om man hade bra minne och kom ihåg att det i texten stod att det polska slottet hade en flotte i förgrunden kunde man möjligen med uteslutningsmetoden lista ut vilka platser de övriga elva bilderna föreställde. Synd, för slottsbilderna hade kunnat varit en tankeväckande historia om föränderlighet eller förgänglighet. Om politik och Europeisk historia. Kopplingen till Tjolöholms slott som sov törnrosasömn 1951-1964? Jo den delen av utställningen krävdes att man gick en guidad visning av slottet (á 100 kronor) för att få se.

Uppdatering: länkar bortplockade

Edit 2020: Jan Jörnmark har sedan jag skrev ovanstående gjort om sin webbsajt och plockat bort i princip alla bilder och reportage. En bild av hur det såg ut finns i internetarkivet men varken bilder eller historien om damen går att läsa där. Kanske kan man läsa den i någon av hans böcker istället.

Så här ser förresten Hotell Tänninge i Tänndalen ut nuförtiden utifrån.

chefstomaten

Last updated on maj 6th, 2020 at 06:30 e m