Med Ylva till Donsö

I veckor har jag väntat på att solen ska titta fram någon dag när jag hade möjlighet att ta bonnpermis och ge mig av ut med min kompis Canon. Så äntligen, äntligen kom den. Solen. Kalendern rensades och jag packade väskan. Vis av helgens erfarenheterna av västtrafiks hanterande av vinterväder gav jag mig inte ut på någon längre utflykt utan höll mig till södra skärgården. När jag klev av 11:an på Saltholmen började de två som klev av före mig att springa mot skärgårdsbåtarna. 

Som den rutinerade räv man är tolkade jag det som ett tecken på att avgångstiden för någon färja var nära förestående. Samma bedömning gjorde snabbt resterande passagerare och snart var vi en liten karavan med människor som joggade bort mot bryggorna. Det ryckte i avtryckarfingret när jag sprang förbi det ena vykortsmotivet efter det andra, men jag följde med strömmen och hoppade ombord på den båt som var klar för avfärd. Väl ombord hade jag gott om tid att spana in tidtabell och destination. Det visade sig vara Vrångö via Asperö, Köpstadsö, Styrsö och Donsö. Jag åkte med ett varv, fotograferade isen, värmde upp mig med en kopp te och konstaterade att Donsö lockade mest. På Donsö hittade jag många rederier, fåglar och flera söta brevlådor.

chefstomaten

Last updated on april 27th, 2020 at 06:08 e m