Mitt första intryck av Korsika: grönska mellan berg och hav

Medan jag ser Korsikas nordspets sakta försvinna i horisonten försöker jag sammanfatta mina första intryck av denna maffiga ö. Jag skriver detta på mobilen sittande på färjan mot Nice. [Postar texten en vecka i efterhand och har redigerat den en smula på datorn].

För en vecka sedan var Korsika för mig mest Napoleons födelseplats, samt en plats där en kompis en gång blev illa bränd av maneter. Genom åren har jag längtat dit varje gång jag sett de gula färjorna sträva till och från Korsika. De har liksom kallat på mig: kom ombord och följ med till legendernas ö.

Korsika tillhör Frankrike men ligger en bra bit från fastlandet. Kyrkan står på Korsikas sydspets men det som skymtar där bakom är italienska Sardinien.

Hälsade på en kompis som flyttat till Korsika

Resan till Korsika har aldrig blivit av. Så för något år sedan köpte min författarkollega Helena Trotzenfeldt ett hus på ön. Jag var varmt välkommen att göra henne sällskap. Vi skulle kunna jobba med respektive projekt och däremellan njuta av den vackra naturen och goda maten. Det tog ett tag men en lördag i maj tog vi säsongens första flyg med Norwegian ner. Det landade ganska sent på kvällen i Bastia och de flesta andra passagerare försvann in i en Langley-buss. Vi hoppade istället in i en förbokad hyrbil som Helena ordnat. Sedan åkte vi en halvtimme söderut på huvudvägen hem till Helenas. Hennes hus ligger mycket idylliskt intill ett fält i utkanten av en by. Det kan komma att gå att hyra via Airbnb. (Jag hittar inte länken när jag letar nu men det kan bero på seg internetuppkoppling).

Jag hälsade på henne under en vecka. Under den tiden jobbade jag runt 25% som konsult men hade paus i förlaget. Eftersom jag jobbar med européer tog jag ledigt när det var helgdag i stora delar av Europa. Helena hade liknande upplägg, hon håller på och startar upp en podd så hade också behov av datortid. Jag nämner detta som förklaring till att vi inte reste runt så mycket som man gör om man har semester.

Nog om detta, nu över till mina intryck av Korsika.

Berg!

Det är magnifikt med alla berg, särskilt hur molnen formas runt dem och ständigt ändrar form. På de gröna bergsidorna finns här och var små byar. Givetvis rycker det i fotofingret att besöka dem alla. Vi hann med en, Santa-Maria Poggio.

Kyrktornet i Santa-Maria Poggio. Byn ligger tio minuter med bil från havet. Det ska också gå att vandra upp. I den övre delen av byn passerar en vandringsled som såg trevlig ut. Den ska också passera ett eller flera vattenfall.

Vattenfall!

Berg, moln och regn ger förutsättningar för vattenfall. På Google Maps finns massor av vattenfall utmärkta. Vi besökte ett första dagen. Vi fick skjuts halva vägen dit av man med jeep. Han varnade för högt vatten. Han hade en poäng. Det rann vatten här och var på stigen och stenarna var rejält slippriga. Sommartid badar folk här.

Selfie på mig på väg till vattenfallet.

Vildsvin!

På östkusten är det lantligt med en hel del jordbruk. En vildsvinssugga med kultingar sprang förbi utanför fönstret en eftermiddag (den var snabbare än vad jag var i mina försök få upp teleobjektivet). Kor såg vi en hel del och några får. Längs huvudvägen står skyltar med Route de Sense och information om vilka produkter som tillverkas. Jag såg ett gindestilleri men det är mer ost, honung, frukt, olivolja och nötter.

Vin!

Det finns också vingårdar. Vin är en av Korsikas mest kända produkter, i alla fall på Rivieran där det alltid finns några viner från Korsika i butikerna. Jag har för mig att min vinhandlare sagt att skattelagstiftningen gör att man får mer vin för pengarna bland de korsikanska än de franska.

Mitt intryck är att roséerna är kraftfullare och rödvinerna lättare än sina kusiner på fastlandet, vilket gör att båda funkar fint till anka och andra fåglar. En vanlig druva i de röda och rosa är Nielluccio. De vita är ofta gjorda på Vermentinu som vi runt Nice kallar för Rolle.

Vad jag inte visste var att det är flera olika vindistrikt. Trots en tämligen hög konsumtion kan jag inte säga att jag lärt mig att skilja på dem.

Vinrankor i rader på östra Korsika. I år har våren varit ovanligt regnig ska jag kanske tillägga.

Språket!

Vinkännare kanske tror jag stavade Vermentino fel men nix, på Korsika vill de värna sitt eget språk och där slutar många ord på U.

Det finns också en stark rörelse att alla fastlandsfransmän ska åka hem (fast först lämna plånboken). Det yttrar sig i graffitti, att man målar över de franska platsnamn på vägskyltar och spränger hus. Jag hörde ryktas att de som har korsikanskt påbrå skriver ut det efternamnet på brevlådor, om de har ett franskklingande efternamn i passet.

Myrtenlikör

Om vi återvänder till alkoholen så är en av de lokala specialiteterna myrtenlikör. Helenas granne tillverkar sådan och det en rejält stark anrättning. Inte så dum i lagom mängd, vilket är ganska lite i taget.

Östra punkten

Vi promenerade en del på olika stränder, dels nedanför Helenas hus men vi åkta också till den strand som är den allra mest östra punkten i Frankrike. Exakt vilken punkt det var missade jag för jag tappade täckningen, men jag såg en ruin av ett vakttorn av något slag.

Detta är kanske mitt mest bestående intryck av Korsika, grönska och berg där det samlas moln.
Just här borde jag kanske fotat havet (det har jag iofs också gjort) för ungefär här är den östligaste punkten på Korsika och därmed Frankrike (även om alla korsikaner inte är så förtjusta i den detaljen). Men jag tyckte träden på sanddynen var roligare.

Sydspetsen

Den absolut vackraste platsen under detta besök var de vita kalkklipporna på sydspetsen vid staden Bonifacio. Staden ligger uppe på klippkanten, för att ta denna bild fick jag gå i ett par trappor.

Kungens trappa!

Jag hade årets värsta träningsvärk, sådär så jag hade svårt att gå i en nerförsbacke, i två dagar efter denna trappa.

På Korsikas sydspets finns en känd sevärdhet som kallas för Kungen av Aragoniens trappa. Han ska ha byggt den på en natt enligt legenden. Men i verkligheten var det nog munkar som gjorde och det tog dem mer tid. Själva trappan erbjuder ett hyfsat träningspass. De 187 trappstegen är rejält höga, enligt husorganet är lutningen 45 grader. Kostar €5, man ska ha gympadojor och får låna en hjälm.

Figari!

På tal om vackert. En av Helenas grannar ville att vi skulle besöka Domaine Pozzo di Mastri i Figari. Vi åkte dit och det är som en dröm. Sagolikt vackert och väl underhållet. God mat till ett rimligt koncept. Förrätt, varmrätt, ostbricka och efterrätt med fördrink, en karaff vin och apertif för €59. Jag hoppas återkomma i ett separat inlägg när jag lyckats vittja kamerorna och göra lite mer ordentlig bildhantering. Bilderna i detta inlägg har jag redigerat på mobiltelefonen.

Korsikas historia 

Är värd ett eget inlägg efter att jag har läst på lite mer. Vid första anblicken framstod det mest som rörigt, trots att jag kan Provence historia rätt bra och att delar är bekanta. Även här har romarna, Vauban, Napoleon och Karl V satt avtryck. Men det är mer Italien och Genua. Jag har en bild av en genuesisk bro i fotoarkivet.

Romerska ruiner i Aléria

En eftermiddag gjorde vi en utflykt till Alréia som ligger en knapp halvtimme söder om Helenas hus. Där hade jag sett något om romerska ruiner. Jag har ju lite hakat upp mig på romerska stenbumlingar. Det var ett riktigt stort område plus museum. Mycket trevligt. Hjälpsam personal som när jag var på väg ifrån frågade om jag sett rummet med smyckena. Det hade jag inte, det var bara att knata uppför trappan igen och ta en titt.

Om jag förstått rätt hette Aléria under antiken Alalia och det är denna stad som refereras till när staden mitt emot, Antipolis grundades. Det som nu är Antibes.

En vacker trappa intill museet.

Porto-Vecchio

Kallas för Korsikas St-Tropez någonstans. Det är kanske för att de har någon form av rekord med restauranger och souvenirbutiker? Jag åt en riktigt god pistageglass där.

Bastia

Bastia är öns näst största stad och eftersom jag skulle ta båten därifrån så var det naturligt att se den. Första intrycket var en stad som varit fin men som sett sina bästa dagar men så hittade jag mycket vackrare kvarter.

Färjan

Färjan är en bilfärja och att hitta rätt ställe för att kliva ombord som gående var tämligen förvirrande. Bagaget röntgades och sedan var det en bit att gå.

Utsikt när färjan lämnar Bastia.

Jag trodde att Korsika låg inom dagsutflyktavstånd, man kan ju se molnen som samlas över ön klara dagar. Men tji, färjan tar 6-7 timmar i ren restid och man behöver checka in en stund innan avfärd. De flesta turer går därför över natt men jag tog en kvällsfärja som anlände till Nice halv tolv lördag kväll. Jag hade valt att skippa hytt och istället äta och dricka mig sittplats. Det visade sig vara dyrare än en hytt, men med mer utsikt.

När jag avslutar första utkastet av denna text väntar jag på min varmrätt. Jag börjar undra om de glömt den. Det gör inget eftersom jag far flera timmar till att slå ihjäl. Himlen färgas sakta rosa och ön är försvunnen. Jag längtar redan tillbaka.

chefstomaten