Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark
I en vacker bokskog i Bohuslän har utrotningshotade djur från när och fjärran en fristad. Flera av dem går att se om man har lite flyt och tålamod. Dessa foton är tagna i augusti när jag var på besök på Nordens Ark. Det ligger i Hunnebostrand sisådär en och en halvtimme norr om Göteborg. Vägen dit kändes evighetslång men hemvägen gick snabbt och det är därför ett rimligt utflyktsmål från Göteborg.
I denna text har jag samlat några foton samt en del tips inför besöket.
Nordens Arks inriktning är avel av hotade djur
Nordens Ark har satsat på att jobba med bevarandeprojekt. Vi gick förbi en avelsstation för sköldpaddor, något som kan ha varit samma sak för storkar och såg ett anslag om projekt sydlig kärrsnäppa. Detta betyder att djuren har en mer framträdande roll än exempelvis på Kolmården som var mer Bamses lekland än djurpark när jag var där senast.
Det finns gott om platser att sitta ner och vila sig och ett par caféer i Nordens Ark. I entrén hittade vi den obligatoriska souveniraffären. Men jämfört med många andra ställen är geschäftet befriande lågt. Tack för det. Istället uppmanas besökarna att swisha stödpengar eller en frivillig parkeringsavgift.
Lantgård med ovanliga lantraser
Jag var på Nordens Ark i ett sällskap om sammanlagt sju personer av skiftande ålder. Vi inledde med ett besök i lantgården där hotade lantraser har ett hem. Där fanns Mellerudkanin, Linderödssvin, Vänekor och Dala pälsfår. Hästarna, bland annat svensk ardenner, betade denna dag på annan plats (där de gömt sig bland träden och vi lyckades inte få syn på dem).
En del av tamdjuren går i hagar som delvis är öppna några timmar runt lunch. Det betyder att besökare kan gå in i en del av hagen och kanske kommer djuren fram. Jämtgetterna var roligast för de sprang fram för att bli klappade.
Lång promenad i huvudparken
Efter medhavd lunch gick vi tillbaka till huvudparken. Vi valde vänstervarv och började gå mot amurtigrarna. De har fått ungar och deras koja var försedd med webbkamera. Där fastnade en i sällskapet och hade möjligen kunnat vara kvar fortfarande, men efter operation övertalning traskade vi vidare.
Vi gick och gick och gick. Parken är inrymd runt ett gammalt tjusigt säteri och det är verkligen vackra marker. I dessa har de byggt ramper där man går. Runt dessa finns djurhägn. En del är tomma, men i de flesta bor det djur. Men i den täta skogen är de inte helt lätta att få syn på. I varje fall inte vid första besöket. Det är också en nackdel att traska runt mitt på dagen. Gryning brukar vara bättre för att se spana efter djur.
Vid några hägn fanns skyltar med bild på djuret och text typ ”vi gillar att ligga och vila på klipporna högst upp”. Denna typ av information var toppen.
Besökarna hjälper varandra se djuren
Bästa sättet för att se djur var att kolla var det stod folk med mobiler. Alla besökare var hjälpsamma. ”Där uppe bakom grenen såg jag en tass som rörde sig”. Det var så jag fick den här bilden av lodjuren. Min bror pekade ut var det hängde ut en tass och när jag gick runt för att hitta bästa vinkeln satte sig lodjuret vänligt nog upp. Första gången vände det bara på sig men efter en stund satte det sig upp och kikade ner på sin kompanjon på klipphyllan under.
Djurparkens signaturart är snöleopard vilket jag faktiskt såg en skymt av. Det gick sämre när jag skulle fotografera det. Jag hade valt att ta med mitt Canon R8 och en konverter så jag kunde använda mitt teleobjektiv som är ett EF 70-200 mm. Ofta var djuren så långt borta att kameran inte kunde fokusera på djuret utan valde något framför. För att lösa detta gick jag över till manuellt läge. Men ibland tokvägrade kameran. De spegellösa kamerorna gör det ibland och då får man plocka ut batteriet en stund. När kameran vaknade till liv igen var snöleoparen borta.
Järvarna absolut bäst
Den art som väckte störst intresse på förhand i vårt sällskap var Przewalskis vildhäst, men den visas överhuvudtaget inte i den publika delen just nu. Förut har de gått tillsammans med visenterna i ekoparken. Några visenter såg jag inte till men de som hade kikaren lär ha sett en. De hade även sett pallaskatt och en vildhund, två arter som jag missade helt när jag gick tillbaka till leoparderna.
Järvarna däremot var det ingen som missade. En familj på fyra tumlade runt i full karriär. Vi stod på en plattform ovanför deras två hägn och hade bra utsikt. Så himla kul att se dem. De var dagens höjdpunkt.
Tips inför besök på Nordens Ark
- Ta med kikare eller kamera med teleobjektiv så ser du fler djur.
- Gympadojor är ett måste. Det är långt att gå. 3,7 km stod det på en skylt men jag tror vi gick det dubbla med alla fram och tillbaka-turer.
- Ta med vattenflaska och choklad för att hålla humöret uppe.
- Orientera dig ordentligt med kartor innan du börjar gå. Kanske slipper du bli förvirrad av alla vägar som är försedda med ”endast personal” då.
- Det finns gott om sittplatser för den som har egen pick-nick. Det finns skrindor att hyra men de blir snabbt tunga att dra runt på. Därför tänker jag att sådana där kylbagar som går att bära som ryggsäckar borde vara en bra grej.
- Om möjligt, dela upp besöket och gå dit två gånger.
- Missa inte att det finns en fin hällristning i området. Den ligger dock på andra sidan om staketet så det blir lite fram och tillbaka.
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
- Klippor med ovanlig gnejs en höjdare på kuststigen på Hönö - fredag 6 september 2024
Jag gillade också Nordens Ark! Jag gillade den röda pandan i synnerhet och var överlycklig när jag såg manvargen. Manvargen har varit en favorit sedan barnsben men det dröjde till 40-nånting tills jag såg den!
Hej,
Ja den röda pandan var söt. Manvargen missade jag tyvärr. Kul att du också varit där och gillade stället.
Kristina