Skygga vassklippare i Rönningesjön
Gatufoto eller street photography är en allt populärare gren inom fotokonsten. Det handlar om att ta ögonblicksbilder i offentliga miljöer. Eller fånga en skärva av livet, som en gatufotograf uttrycker det. Oftast är närbilder på människor inblandade och poängen är att de inte ska posera för kameran.
Jag blir ofta imponerad när jag ser bra gatufotobilder. Sedan läser jag om någon fotograf som råkat illa ut och blir genast mindre intresserad. Det verkar råda viss okunskap om regelverket bland den icke-fotograferande allmänheten.
Det är fritt att fotografera på offentlig plats
Så vitt jag har googlat gäller för närvarande följande i Sverige. Det är för övrigt liknande regler i de flesta länder med liknande styrelseskick (Ungern har andra regler).
Det är fritt fram att fotografera precis vem som helst på offentlig plats. Det lär också vara tillåtet att stå på en gata och fotografera in i en trädgård men däremot inte in genom ett fönster. I en affär, café eller kontor bestämmer ägaren.
Icke kränkande bilder fritt att publicera
När det gäller vad man får publicera krymper fältet något. Jag gissar att det är detta som folk känner till, och felaktigt blandar ihop med fotoförbud.
Det finns två regler.
- Kränkande bilder är aldrig ok att publicera varken på nätet eller i tryck (oavsett hur de är tagna).
- Om bilden ska säljas som reklam krävs det tillstånd av personerna på bilden – om de är identifierbara.
Men alla andra typer av gatufotobilder är alltså fritt fram att publicera. Sedan är kanske inte allt som är tillåtet lämpligt. Jag brukar exempelvis undvika ansiktsbilder av barn och tar över huvud taget många bilder på ryggar, profiler eller fötter när jag behöver bilder med folkvimmel. I de fall jag fotar identifierbara människor, exempelvis under Vasaloppet, försöka jag välja den bild där den fotograferade är till sin fördel. Detta är dock relativt och någon gång har någon bett mig plocka bort någon bild för ”jag ser så ful ut”. Fler har dock lånat bilderna som profilbilder.
De enda gånger jag träffat på folk som blivit sura över att bli fotograferade är personer som förväntar sig negativ publicering. Vilket fick mig att fundera vad dessa herrar har att dölja.
Vassklippning i Rönningensjön
Dessa landkravlande och vattengående farkoster är vassklippare. Först kunde jag inte förstå vad det var för något märkligt som kom farande mot mig i Rönningesjön. Men sedan såg jag hur de arbetar. Längst fram på armen sitter en klinga som klipper av vass och näckrosor under vattnet, buntar ihop dem och lassar sedan av dem på land.
Det är förresten riktigt bra att Täby kommun rensar upp i Rönningesjön för den har blivit ganska igenväxt. Något jag märkte eftersom jag var där för att ta snygga sjöbilder med brygga, båt och morgondimma. De ställen jag hade tänkt fota fungerade inte så bra för det var för mycket vass i vägen.
Jag visste inte att det fanns vassklippare och tyckte att de var riktigt coola. Detta är något jag ska berätta om, var min tanke. Jag tänkte särskilt på två småflickor som gillar alla typer av farkoster (särskilt brandbilar) De skulle verkligen gilla bilder på vassklipparen. Så jag knäppte några stycken. På väg därifrån så hör jag att den ena killen visslar på mig, vinkar åt mig att komma närmare och frågar om jag kommer från kommunen. Svar nej.
Sedan tog han upp sin mobil och tog en ansiktsbild av mig.
– Vad ska du med den till?
– Du har ju tagit en på mig.
Jag kom inte på något bra svar just då. Men saker jag önskar att jag svarat är exempelvis ”Toppen, jag hoppas att du klipper in en fem meter hög poster av mina böcker i bilden och därefter postar den över hela internet med reklam för mina böcker så att fler får veta att de finns så jag tjänar mer pengar.”
Så om du har problem med för mycket vass och vill ha den klippt, det är inte dessa killar du ska ringa utan ring Aidan Turner och be honom ta med sig kostymen och lien ur Poldark.
PS! Jag har funderat en del på saken och min bästa gissning är att de inte var så mycket kameraskygga som arbetsskygga. För när jag tänker efter så lyckades de på den stund jag var där få ihop tre vänder med vass och sedan verkade det vara kaffepaus. Vilket inte riktigt verkar vara höjden av effektivitet. Det skulle också förklara frågan om jag var utsänd från kommunen för att kontrollera framstegen på arbetet.
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
- Klippor med ovanlig gnejs en höjdare på kuststigen på Hönö - fredag 6 september 2024
Skrattar gott åt din slutkläm! Tror också det var deras problem. Härligt inlägg. Blir glad när jag läser det.
Kram Kim :-)