Stadsvandring i Cannes

Tomatsallads utsände rapporterar från en stadsvandring i Svenska Rivieraklubbens regi i Cannes.

cannes-2 Först stod vi på trappan till festivalpalatset och guiden berättade lite fakta och kuriosa om filmfestivalen genom åren. Sen gick vi en bit på Croisetten och fick redan på var sanden på stranden var hämtad ifrån (tyvärr har jag glömt var!). Förr var det skräpigt närmast havet, tror det var en tvålfabrik där och att skräpet från den bildade den ursprungliga strandpromenaden. La croisette är diminutivform av kors och betyder lilla korset och det fanns tidigare ett kors där munkarna på den bortre ön (Saint Honorat) tog sig över. Man får inte bygga på öarna och den större ön (Sainte Margeurite) är en enda domän. En gång var Hugh Grant och tittade på för att eventuellt köpa den. Guiden visste inte vem som äger den nu.

Den lilla ön (Saint Honorat) bebos av munkar. Munkarna odlar minst 5 sorters druvor och tillverkar ett vin som de fått mycket bra omdömen om – men det kostar ca 55 € flaskan. Restaurangen de driver skall också vara bra, så vi måste åka ut dit någon gång.

Cannes ”grundades” av en engelsman

lord-b Därefter gick vi och tittade på en staty av någon engelsman (Lord Brougham) som ”grundade” Cannes. När han kom till Cannes var det en fiskeby. Han köpte sig en bit land och började bygga, kände sig hemma och stannade i 34 vintrar. Det var på vintrarna som turisterna kom. Om somrarna byggdes det för att kunna ta emot fler.

Vi passerade en kyrka som tillnamn hette bon voyage. På väggen satt det en minnesplakett som talade om att när Napoleon landsteg i Golfe Juan (1815) sov han under bar himmel några timmar där kyrkan står idag, innan han tågade norrut (längs Route Napoleon där vi körde på väg mot Verdon).

bon-voyage Vi gick igenom marknaden och sedan vidare upp på kullen där det gamla Cannes ligger. Även här fanns kyrka. Det udda med den är att den vätter i nord-sydlig riktning, pga platsbrist fick man göra ett undantag från regeln att koret alltid skall ligga i öster.

Ett torn på borgen kallades sarecentornet. Man har haft många strider här, precis som på andra platser längs kusten. Kyrkan var byggd i en ”modern” barockstil. Den egentliga barocken omhulades av Savoyen medan den mer avskalade förespråkades av Ludvig XVI (tror jag) vilken även lät bygga slottet i Versailles i samma stil (inte så svulstig barock).

Efter att ha tittat på utsikten och fått utpekat för oss några husfasader prydda med (fresker) motiv av skådespelare och filmscener gick vi ner till stan för lunch.

Tack för rapporten, nu vet jag mycket mer om Cannes historia!

3 bra skäl att cykla till Cannes

Med cykel kan man gå i Napoleons fotspår, susa förbi bilköer och bli uppraggad  – allt under en och samma eftermiddag.

Jag kom mig äntligen för att promenera iväg till cykeluthyraren. Det borde finnas fler cykeluthyrare i stan men efter att ha letat och frågat mig fram förra året hamnade jag på Holiday Bikes. Den ligger på Bd Wilson, en av vägarna mellan Antibes och Juan les Pins. Tyvärr ligger affären betydligt närmare Pins än oss, ganska långt ner i backen på andra sidan den puckel som skiljer Antibes och Pins åt. När jag kom dit fanns det bara en tantcykel och fyra identiska mtb i stället utanför.
– Har du inga fler? Nä det fanns inte. Jag blev ganska nedstämd, jag hade drömt om att upprepa vår morgontur från förra året längs bord de mer österut, den som avslutades med en färsk chokladcroissant. Platt asfaltväg, vinden fladdrande i håret, turkost Medelhav så långt ögat kan nå. Varken tantcykel eller mtb passade in i den drömmen. Valde först mtb men kom sedan på att det enligt YR skulle det regna (igen) och då är stänkskärmar rätt praktiskt. Och ska man rulla med någon hastighet på asfalterade gator, ja då är små hjul med grova däck faktiskt ingen höjdare. Så jag ändrade mig och tog tantcykeln istället. Tänkte att det borde gå att få upp farten även med den.

Fartvidundret Betalade €60 för fyra dygn och lämnade €450 i deposition. Försäljaren visade hur jag kunde plocka av cykelkorgen, försäkrade att det var en bra cykel och frågade om han skulle höja styre ytterligare. Eftersom jag redan satt spikrakt upp försäkrade jag att det inte var nödvändigt. Redan på hemvägen började jag ångra mig. Wilson förvandlades till ett högt brant berg som jag nätt och jämt tog mig uppför. Jag kom hem sjöblöt och insåg att min tur österut till Nice, Monaco, Italien var fullständigt övermäktig och bestämde mig för att åka kortare tur västerut istället. Till Cannes.

Kan man ha cykelbrallor på tantcykel?

Åt en baguette som jag köpt i Pins (nådde inte upp till favoritbageriets standard) och funderade på frågan om klädsel. Jag har burit med mig cykelhjälm, cykelbyxor, cykelhandskar och matchande svettransporterande tröja. Allt i svart, så jag borde haft en svart cykel av racermodell för att matcha klädseln och smälta in bland de lokala cyklisterna (det är möjligt att det generellt är tvärtom och att de färgglada kläderna köps för att matcha cykeln). Nu kändes det en aning överdrivet med den munderingen på en tantcykel med cykelkorg så jag tog på mig vanliga kläder istället. Tänkte att då kunde jag dessutom slippa känna mig så felklädd när jag kom fram till Cannes mitt i filmfestivalen. Hur korkad får man vara? Vattenflaska i cykelkorg är helt enkelt inte hälften så praktiskt som camelback på rygg. Den välter exempelvis inte cykeln när man stannar. Och på vilket sätt var det en listig idé att cykla i bomullskläder? Det enda resultatet var att jag blev dösvettig.

Små fiskebåtar i Cannes Nu hindrade inte min svettiga uppenbarelse mig från att bli uppraggad redan innan jag anlänt till Cannes. En långhårig fransman i en svart BMW vevade ner rutan och frågade om han fick ställa några frågor. En till som vill fråga efter vägen tänkte jag och sa att det gick bra så länge vi parlerade anglaise. Jodå, på stapplig engelska presenterade han sig som konstnär från Paris och erbjöd mig att flytta in i hans hus så slapp jag bo på camping. Jag avböjde hövligt med hänvisning till att jag hade boende ordnat. Det var ju synd men jag kanske ändå ville ställe upp på en bild? Varför någon skulle vilja ha en bild på en svettig cyklist på tantcykel övergick mitt förstånd. Det visade sig att varken cykeln eller kläderna var tänkta att ingå i bilden. En bild som enbart skulle användas som förlaga för stor konst, rent artistiska ändamål alltså. Jag påpekade att ifall han var konstnär borde han kunna skapa konst ur sitt sinne, utan fotoförlagor. Detta övergick dock hans engelska, eller konstnärliga, ordförståelse.

Ett par minuter senare fick jag nästa erbjudande när jag stannade till för att fota några söta fiskebåtar. Några medlemmar i ledighetskommittén erbjöd sig att lära sig engelska om jag gjorde dem sällskap. Eller så sa de något annat. Ibland blir min franska förståelse så extremt usel.

Cykla på franska

Men nu har jag gått händelserna i förväg, hur gick själva cyklingen? Jodå, jag tog mig uppför Wilson igen utan att falla ihop (Juan les Pins är första anhalt mellan Antibes och Cannes) och trampade iväg längs strandvägen. Sadeln började nu bli tämligen obekväm. Gjorde mitt bästa att cykla på franska, dvs rött ljus är rådgivande, jag har minsann rätt till lika mycket plats i trafiken som någon annan men står trafiken stilla, ja då blir jag plötsligt väldigt smal. Finns det en styrbredd utrymme mellan stillastående bil och vägg/staket så trampar jag in där i full fart. Vill bilägaren vara säker på att slippa repor så ser han till att flytta på bilen.

Vill El Djezair i Juan de Pins Detalj av Villa El Djezair

Jag stannade till och tog några bilder av en av Juan les Pins mest berömda hus, Villa El Djezair byggt på 20-talet i neo-morisks stil (och antagligen inte renoverat sedan dess – det verkar vara till salu om någon vill ha eget minaret). Vips var jag i Golfe Juan. Stannade till och knäppte en bild där Napoleon landsteg när han rymt från Elba, den plats som nu är starten på Route Napoleon. (Han rymde, tågade till Paris och 100 dagar senare tog det slut i Waterloo).

Strandvägen i Juan les Pins/Golfe Juan är ganska smal och det råkar vara en av anledningarna till min cykeltur. Jag har suttit fast på den vägen i bil så många gånger och varje gång tänkt att jag skulle kunna cykla fortare än det här. Det borde jag gjort också. Kanske med en annan cykel?

Golfe Juan tog slut, vägen gjorde en snurr över järnvägen och plötsligt kom jag upp på något som såg ut som en motorvägspåfart. Jag tvärstannade. Alltså, det kan ju inte vara meningen att jag skulle cykla här? Tittade mig omkring, alla medcyklister var spårlöst borta. Det måste finnas en annan väg. Plockade fram vandringskartan som har varenda kostig inritad. Icke. Ville jag undvika N7:an så fick jag ge mig av upp i bergen och trassla mig fram på kurviga småvägarna. Icke, inte med 7 växlar. Tog ett djupt andetag och tänkte att det är iaf ingen motorväg, det finns ingen betalstation. Kommenderade benen att sätta högsta fart framåt. Inget hände. Men hallå kära ben, det har visserligen varit en paus från cyklandet men hallå. Inget hände, jag fortsatte glida fram i stilla lunk.

Plakett där Napoleon landsteg 1815 Till skillnad från alla bilar som svischade förbi, rekommenderad medelhastighet var ju 70. Den här biten mindes jag inte alls från mina bilfärder, kanske just för att den är så snabbt överstökad då.

Fortsättning följer från filmfestivalens Cannes i nästa inlägg.