Napoleontorn och kulisstorn på Cap d’Antibes

Nästan varje byggnad på Rivieran bär på en historia. Den kan vara kort eller lång, rolig eller sorglig men det är nästan alltid dramatik inblandat och det är ofta ganska svårt att hitta den utan att snubbla över myter. En vän till mig har grävt i arkiv i ett par år för att hitta vittnesmål om vilka som bott i hennes hus. Arbetet ska resultera i en bok som jag verkligen ser fram emot att läsa.

Här tänkte jag prata om två torn på Cap d’Antibes. De har inte så mycket gemensamt mer än att de är runda och att jag gick förbi dem igår. Har du kört bil på Cap d’Antibes har du garanterat sett dem också, det ena ligger i vattenbrynet, det andra skymtar ovanför parkeringen. Ett av dem byggdes som försvarsanläggning. Att det här blir ett blogginlägg beror på en läsare av bloggen.

Det här är såvitt jag vet ingen läsare av Tomatsallad men alla kan ju inte gilla bloggen :-).

Läsarberöm ger motivation att skriva fler inlägg

Tomatsallad startade en gång för att jag ville ha en plats att berätta saker. Även sedan jag övergick att bli professionell skribent så är drivkraften bakom Tomatsallad mer min önskan att berätta, än andras önskan att läsa. Men varje gång jag får positiv läsar-feedback blir jag motiverad att skriva mer.

Det var hett och glatt på Svenska Rivieraklubbens sommarträff i Nice.

Igår fick jag beröm från alla möjliga håll och kanter. Både via olika sociala medier och i verkligheten. Jag var i Nice på en sommarträff med Svenska Rivieraklubben. Jag och Maria Unde Westerberg pratade om vår bok Rivieran inom räckhåll. Det är alltid skoj att prata och extra roligt att göra det för folk som berättar att de haft sådan nytta av Mitt Nice och eller Tomatsallad. Förra veckan var jag på AW i Antibes med Rivieraklubben och då märkte jag också att när jag presenterade mig med namn vet ingen vem jag är, men Tomatsallad var det många som kände till. Kul!

Det var svalt och skönt på tåget till Nice. Men när jag klev av tåget var det slut på svalkan.

Morgonpromenad igår till Plage des Ondes

Det enda som var jobbigt med träffen i Nice igår var att det var så grymt varmt. Vi var på Bleu beach och där stod luften stilla samtidigt som solen silade ner mellan parasollerna. Hamnade man i en stol med sol var man snabbt stekt. Förutom att jag gick dit delar av vägen i brännande sol.

Idag känns kroppen som den varit igenom en torktumlare. Annat var det igår morse. Då tyckte jag att värmeböljan var över, tog mina stavar och satte av i full karriär tvärs över Cap d’Antibes till min favoritstrand. Plage des Ondes. Oftast brukar jag gå över fyren men nu tog jag en annan väg för jag ville förbi ett bageri och proviantera lite. Sedan ville jag gå förbi en stor rosenodling för att vad som hänt där. Svar: det förfallna växthuset var borta och en del ogräs rensat men det är fortfarande stora luckor i raderna.

Tornet ett sentida omklädningsrum

Säger man stranden med tornet så vet alla som varit på Cap d’Antibes vilken strand man pratar om. För det går en vacker bilväg precis bredvid. Vägen är en tämligen ny uppfinning, vilket betyder att flera av villorna på Cap d’Antibes är byggda före vägen. En del av dem byggdes under la belle epoque. De byggdes utan höga murar men istället hade de bryggor ut i vattnet. Gissningsvis är mycket av det som idag ser ut som rester av befästningar från den tiden.

Exakt vem som byggde tornet och dess funktion har jag aldrig lyckats luska ut. Men en läsare av bloggen skickade mig en länk till La Petit Tour Uncovered på bloggen I love Cap d’Antibes. Skribenten har också fått läsarbrev, från någon som säger att tornet byggdes som omklädningsrum på 1950-talet för en filmstjärna under en filminspelning. Hon har dock inte lyckats bekräfta uppgiften. Jag hade gissat att tornet är något decennium äldre, och att det byggts för att att ha badfester. Om vi tänker på att Rivieran med Juan les Pins i spetsen blev ett sommartillhåll på 1930-talet så skulle jag gissat att det byggdes i den vevan.

Jag rekommenderar att klicka på länken för där finns ett par bilder från när det begav sig. Då hade tornet både brygga och dörr. Visst ser det ut att ha varit ett perfekt ställe att dricka eftermiddagsdrinken på? Eller kanske frukostkaffet för solen ligger vackert där på morgonen.

Utsikt från bilvägen på väg längre ut på Cap d’Antibes.

Mot Eden Roc för att ta bussen tillbaka till Antibes

Efter att jag badat, duschat och torkat lite grann så fortsatte jag bilvägen längs stranden. Den vägen är egentligen bättre med cykel eller till fots än med bil, eftersom det är så troligt vackert och ganska kort. Mitt mål var Eden-Roc eftersom där finns en busshållplats. Bussen går bara en gång i timmen och att springa uppför backen för att hinna med en buss är inte särskilt roligt. Därför hade jag denna gång ordentligt med tid. Det gjorde att jag gick ut till museet som ligger precis på krönet. Det var dock stängt eftersom det var måndag. Det gör inget, jag har varit där en annan gång när jag precis missade bussen och hade tid att slå ihjäl (backen är som sagt längre än man kan tro).

Förr huserade där ett dammigt museum med Napoleonmemoriblia men museet har bytt inriktning till att istället hylla undervattensutforskaren Cousteau. Jag trodde fört att det berodde på att intresset för Napoleon inte var så stort längre men bytet berodde på att Napoleonsamlingen ägs av en privatsamlare som inte ville låta museet visa det längre. Något skulle stan fylla huset med och nu är det bilder tagna under vattenytan.

Det är några år sedan som Napoleonsamlingen flyttade ut men det finns fortfarande en del skyltar kvar med den gamla informationen. Den här gick jag förbi på vägen till stranden.

Napoleontornet: Batterie de Graillon

Det intressanta är inte utställningarna på museet utan trädgården tycker jag. Där finns förutom Napoleontornet en bunker från andra världskriget. Det officiella namnet på tornet är givetvis inte Napoleontornet. Det heter Batterie du Graillon och förbättrades under Napoleons tid här nere. Ett motsvarande batterie som skyddade Golfe-Juan och Cannes fanns vid la pointe Fourcade.

När Napoleon ledde ombyggnaden av batteriet hade han eventuellt Fort Carré i Antibes som sin bas. Samma år, 1794, satt han fängslad där. Åtminstone föredrar jag den versionen, det finns en annan där han istället satt i husarrest i Nice. Det här var när Robespierres jakobiner hade störtats och operation utrensning pågick. Nappe anklagades för att sympatisera jakobinerna. Där hade Napoleons historia kunnat ta slut men han frigavs, kanske för att han visat sig vara för skicklig på slagfältet för att undvaras.

Två år senare, den 26 mars 1796 kom Napoleon till Nice. Napoleon var då nygift och nyutnämnd överbefälhavare för den franska Italien-armen. Detta är intressant då han föddes på Korsika i en italienskättad familj strax efter att ön blev fransk. Europas historia hade lätt kunnat se helt annorlunda ut.

Tornet sett utifrån.

Tips för tår-i-vatten-bilder

Jag ska avrunda med ett bidrag till världens kunskapsbank. Vill du ha tår-i-vatten-bilder är det enklare att sätta sig i vattenbrynet med mobilen, hålla upp tårna där du vill ha dem och knäppa av. Jag försökte först simma (plaska) lite längre ut och då blev horisonten sned medan fötterna hamnade lite överallt i bilden, förutom snyggt linjerade.