Historiska myror, glutenfritt och heta bilder från Antibes

Alla historier behöver myror, det är först när myrorna dyker upp som det blir intressant. Innan dess är det bara en alldaglig pick-nick. Den kan vara hur trevlig som helst men det är först när myrorna invaderar som det händer något. Det är då en dagboksanteckning växer till något som är värt att publicera.

Jag har aldrig hört uttrycket story-ants tidigare, men nu känns det självklart. Klart att böcker och blogginlägg behöver myror. Ett annat alternativ är att skriva recept, typ 5 sätt att klara en värmebölja. Det funkar förvisso också och kan vara mycket uppskattat av dem som behöver den informationen just då. Men det är bruks-texter, inte berättelser. Och det är ju berättelser vi helst vill skapa.

Det skulle vara roligt att koka ihop en spännande historia om vem damen i den blå klänningen väntar på. Men jag väljer att istället berätta att området på båda sidor om marknaden har blivit riktigt trendigt med många nya uteserveringar. Allt folk verkar ha flyttat hit, nu när Place de la Republique är en enda stor miserabel byggarbetsplats.

Möten ger ny inspiration

Det var min skrivande vän J med bloggen French Lessons som introducerade begreppet story-ants för mig idag. Vi hade vår årliga träff och pratade lite mindre om spåren efter romarna och andra världskriget än vi brukar (även om J berättade att hon varit i ett arkiv och läst en del protokoll från andra världskriget och jag berättade om min jakt på romerska akvedukter).

Istället pratade vi lite mer om utmaningarna att få driv och dramatik i en bok samt svårigheterna med att hitta nya saker att blogga om, när man har bloggat i några år. Jag la till att enligt Yoast konkurrerar man med sig själv om man har för mycket material med samma ord i rubriken. Google vet inte vilken länk som ska visas i sökresultatet och man hamnar därför längre ner. Samma källa föreslår att man ska slänga äldre material. Men det kan jag inte göra, jag är en hamster. Inte heller J trivs med tanken att slänga äldre blogginlägg (det räcker gott och väl att man måste slänga delar av manus). Därför behöver vi ständigt tänka ut nya idéer. Vilket inte alltid är så himla lätt och då blir det lätt en bloggpaus istället.

Varje år är det ett antal affärer som försvunnit och nya har tillkommit. Ofta minns jag inte vad som var i lokalen tidigare, bara noterar att något nytt tillkommit. Choopy’s har däremot inte försvunnit utan finns kvar.

Merry Mary – nytt glutenfritt café i Antibes

Eftersom läsarna ibland undrar vart man tagit vägen när man har en bloggpaus enades vi om att man alltid kan peta ut ett blogginlägg med mest bilder emellanåt, som variation. Det är typ det jag gör just nu för övrigt. Den här konversationen ägde rum på Merry Mary, ett nytt café på en sidogata i centrala Antibes. Allt är glutenfritt och det mesta dessutom veganskt. Veganställen brukar jag undvika eftersom det i allmänhet är fullt med saker jag inte tål men kaffet var riktigt gott, luftkonditioneringen fungerade fint och de var himla trevliga. Så jag kan rekommendera det vidare. Men jag orkar inte skriva ett separat inlägg om det.

Merry Mary är en trevlig bekantskap. Väl värt ett besök, särskilt för de som är glutenallergiker..

Nu är det normalvarmt igen efter värmeböljan

Jag orkar i största allmänhet inte göra så särdeles mycket. Det är för varmt. Nu är det visserligen normalvarmt igen efter de senaste dagarnas värmebölja. Det var egentligen bara gårdagen som var riktigt vidrig. Fram tills dess har jag tyckt att varningarna var överdrivna. Då har jag visserligen bara sprungit ut korta ärenden, lämnat in mina bageri-skor på klackning och varit en sväng till bageriet. Men det har inte varit så farligt, även om termometern visat 35. Igår hade den sjunkit till 33 och jag gick glad i hågen till stranden sent på eftermiddagen.

Antibes sandstränder hör till attraktionerna med staden.

Det var en usel idé! Jag har aldrig varit med om att stranden varit så ödslig en sommardag. Å andra sidan var hela stan insvept i en varm fuktig filt. Det är vanligt att det är lite disigt på sommaren (alla vykort med blå himmel är tagna på vintern). Men jag har aldrig sett det så dimmigt som igår. Det gick knappt att andas. Jag hoppade i och plaskade en stund men så fort jag kom upp på land igen anföll värmen. Jag drog kvickt på mig shorts och blus ovanpå drypblöt bikini och vinglade hemåt till min kära La Clim. På kvällskvisten när jag skulle till bageriet hade jag fortfarande inte hämtat mig utan fick mellanlanda på Carrefour för att kyla ner mig.

Prunkande balkonger och pastellfärgade fönsterluckor fastnar med jämna mellanrum på mina minneskort.

Härligt att vara här, även om jag mest jobbat

La Clim och jag har umgåtts rätt mycket. Första veckan jag var här slet med att få iväg Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm till tryckeriet och sedan dess har det som sagt varit värmebölja. Därför har jag inte varit ute och sett mig omkring, vilket var min plan.

Böcker, böcker och ännu mera böcker. Jag har en bit kvar innan jag har givit ut så här många titlar.

En lärdom från arbetet med Smultronställen är att bilderna från min första systemkamera inte har tillräckligt många pixlar för att bilderna ska funka till stora uppslag i en kaffebordsbok. Bilderna funkar fint till böcker i mindre format, men det finns en del bilder som jag skulle behöva “ta om” till Strövtåg runt Antibes. Det är inte alltid så himla lätt att återskapa bilder men det är ju alltid trevligt att ha en anledning att åka tillbaka till ställen man inte besök på tio år. Men ännu så länge har jag inte kommit iväg någonstans. Inte längre bort än en AW med Svenska Rivieraklubben och en kanelbulle på Nordic Temptation i alla fall. Trevligt båda delar.

Jag är barnsligt förtjust i att gå till ställen som jag har med i någon bok och ta en bild på boken och platsen samtidigt. Här är det lunch på La Strada i Rivieran inom räckhåll

Morgon- och kvällsbilder från Antibes

För att inte kamerafingret helt ska rosta igen har jag tagit med en kamera i taget ut på rastning ett par kvällar och en morgon. Det är ett urval av dessa bilder samt en och annan mobildito som jag petat in i det här inlägget. De är antingen tagna på morgonen eller kvällen. Jag har som sagt varit utanför dörren även dagtid, för att bada, men då utan varken mobil eller kamera.

Port Vauban är fortfarande lika avspärrad som för två somrar sedan. och många ankrar istället på redden. Kanske för att fånga gårdagens fyrverkerier. Det är Fête de la St Pierre den här helgen.

Nu ska jag klura vidare på en tanke jag fick under konversationen med J. Det handlar om vad jag ska göra med Strövtåg runt Antibes, vilken typ av bok det ska bli och vad den ska ha för innehåll. Jag har massor av material skrivet. Antagligen lagom till en serie med böcker. Men var är mina myror?

Nu har sommarens statyutställning kommit på plats. Som vanligt är en del av statyerna placerade så att man inte ser dem förrän man letat en stund. Jag kan dock svära på att det var helt tomt här häromdagen. Årets konstnär är David David som är en lokal konstnär från Cannes.

PS! Vinet var helt ok!

För er som läser alla inlägg ska jag berätta att det billiga bubblet Crémant de Die som jag köpte häromdagen var helt ok och mycket bättre än Clairette de Die. Det var otroligt mycket kolsyra i flaskan, så att jag inte fick den champagne-kork vi brukar använda att stanna kvar. Efter en stund skramlade det till i kylskåpet och den hade hoppat av. Men det var en del kolsyra kvar ändå dag två.

Marché Provencal, alltid mycket folk!