311 event under kulturarvshelgen blev 30 h framför datorn istället

I Frankrike tas den Europeiska kulturarvshelgen, Journées Européennes du Patrimoine, på allvar. En helg i september är det jippon och gratis entré på de flesta kulturinstitutioner. Dessutom är det den enda gången på hela året då vissa institutioner öppnas för besökare.

Så den som vill se hur det gamla biskopsresidenset i Grasse ser ut inuti eller följa utgrävningarna i en grotta utanför Nice så är det den här helgen som gäller. I det officiella programmet fanns det inte mindre än 311 aktiviteter inlagda i Alpes-Maritime 2017. Då är programmet ändå inte heltäckande, i Antibes skedde mycket som inte fanns med bland de 311.

Äntligen på plats under en kulturarvshelg

Jag har varit i Antibes många gånger när det varit kulturarvshelg. Oftast har jag upptäckt det lite för sent och inte riktigt gjort evenemanget rättvisa men ibland har jag taget tillfället i akt och besökt de lokala museerna när entrén varit gratis. 2012 gjorde jag återbesök på Picassomuseet men önskade att jag hade passat på och sett den romerska akvedukten eller semaforen istället.

Den här gången la jag in kulturarvshelgen i kalendern fem månader i förväg. Jag fixade så att jag skulle kunna jobba på distans och vara på plats. För nu skulle jag verkligen fara runt med mina kameror. Det finns nämligen ett par ställen som är centrala i Strövtåg runt Antibes, men som bara har öppet under denna helg. Frågan var bara var jag skulle börja och vad jag skulle prioritera?

Skulle jag låna bil och åka till berget jag länge drömt om? Eller ta tåget för en liten mer närbelägen utflykt? Passa på och kombinera det kulturella inslaget med projekt söndagsvandring? Eller skulle vandring vara dåligt utnyttjande av tiden, en helg är så kort, kanske bättre att åka till Nice och se så många grejer som möjligt? Eller???

Summa: en båttur = praktfiasko

Så vad blev det då? Jo summa summarum så blev det faktiskt ingenting jag har användning för. Lördag åt jag en glass och var på en gratis guidad båttur i hamnen. Jag lärde mig att det finns två capitainarier i Port Vauban. Om jag skulle behöva en bild av en av världens största yachter snett underifrån så har jag det nu. Men något bokprojekt där en sådan bild behövs har jag faktiskt inte på gång, trots många bokprojekt.

Söndag kom jag överhuvudtaget inte utanför dörren innan allt hade slagit igen. Helgen blev helt enkelt ett praktfiasko. Istället för att utnyttja att jag är på plats i Frankrike rätt helg har jag suttit sammanlagt 30 timmar framför datorn. Suttit är förresten fel ord. Jag har legat framför datorn. Jag kunde lika gärna varit kvar i Sverige och gått på Bokmässan med mina kollegor.

En del av datortiden har ägnats åt att redigera manuset till Strövtåg runt Antibes. Textmassan har minskat med totalt 16 sidor men det känns som jag har strukit mycket mer. Om detta förbättrar boken vete sjutton. Just nu känner jag mig bara som världens mest misslyckade person som inte ens kan klara av att komma iväg på utflykt som jag har sett fram emot i fem månader.

chefstomaten