Vikingakungen Harald Blåtand i Jelling är ett danskt världsarv

Jellingmonumenten är ett av Danmarks för närvarande sju världsarv. Det låter kanske sådär halvintressant med två gamla runstenar och två lika gamla högar med en kyrka emellan. I varje fall om man bott i svenska runriket. Men nu är det inte vilka runstenar som helst.

Runstenarna är från 900-talet och resta av far och son som skryter om sina bedrifter. Det är inget ovanligt med den delen men nu råkar den mindre runstenen vara det äldsta bevarade omnämnandet av Danmark och den större är rest av Harald Blåtand som är en av Vikingatidens superkändisar.

Jellingmonumenten. Här Harald Blåtands runsten.
Harald Blåtands sten är riktigt stor och det udda är att texten är vågrät medan texten på pappa Gorms är lodrät. Detta kan illustrerar övergången från en religion till en annan. Stenen har alltid stått på denna plats och har inte flyttats eller använts som byggnadsmaterial. Storleken samt det faktum att den är tresidig kan ha bidragit. Denna bild visar textsidan, de andra två sidorna har figurer.

Vikingakungen Harald Blåtand

För en generation är Harald Blåtand mest ihågkommen som den som gett namnet till bluetooth, den trådlösa kommunikationen mellan digital pryttlar. Men för andra är han kungen som införde kristendom i Danmark.

Teckning av Harald Blåtand på besökscentrets vägg.
Harald lär ha varit en skicklig politiker och skapade ett imperium.

Harald Blåtand var född i Jelling där hans föräldrar Gorm den Gamle och Tyra Danebot höll hov. Var han dog och blev begravd är fortfarande under debatt. Nyligen skrev media om nya teorier att han skulle vara begravd under en kyrka i norra Polen. Att han inte är begravd i Danmark beror på att hans son Sven Tveskägg snodde tronen från honom.

Ölflaskor från Jelling bryggeri
Vi föredrog Dronning Thyra som var en ale framför Kong Harald som var en classic, vad nu det ska vara för ölstil.

Kung Harald Blåtand kristnade Danmark

Harald var kung av Danmark och senare även Norge under ett par decennier och under denna period kristnade han landet. Orsaken till detta vet vi inte men en teori handlar om att man tittade på det mäktiga tysk-romerska riket och försökte kopiera det. Kristendomen var en del av detta.

Tillnamnet Blåtand förresten. I Röde Orm sägs det vara tandvärk, en svartnande tand, men andra teorier är blåskimrande svärd eller blå dyrbara kläder.

Pappa Gorms sten står precis vid entrén till kyrkan. Foto taget från den ena gravhögen.

Mysteriet med gravhögarna

Runstenarna står framför kyrkan som i sin tur är inramad av två rejäla gravhögar. De är omgärdade av en del mysterier. För det första är den större gravhögen tom. Inte tom som i ”någon har plundrat ” utan som i ”någon byggde en jordhög”. Det reser en hel dröse med frågor om det var som minneshög, som estetik eller vad sjutton det handlade om?

Gravhög som är en del av Jellingmonumenten
Gorms hög?

Den norra högen är också tom, men det beror på att den som en gång fick en pampig begravning i den har blivit flyttat. Den högen är för övrigt byggd ovanpå en bronsåldershög. När gravkammaren tömdes är såvitt jag förstått höjt i dunkel. En del menar att det är Harald som lät bygga högen efter Gorm när han var asatroende men att när han blev kristen flyttade sin far till kyrkan och begravde honom där istället. Det skulle i så fall vara i en föregångare till dagens kyrka.

Enorm skeppssättning

Det är inte slut på mysterierna för i området har nutida arkeologer hittat spår efter något som de tolkar som en 350 meter stor skeppssättning samt en palissad som mätte 1,4 kilometer totalt. Både skeppssättningen och palissadens platser är markerade med konstverk. Det verkar ha varit ett stort palatsområde värdigt en kung.

Rekonstruerad del av palissaden.
Palissaden var onekligen stor.

Dagens kungafamilj räknar för övrigt Gorm och Harald som sina förfäder enligt ett komplicerat släktträd som upptar en halv vägg i besökscentret Kongernes Jelling.

En del av tusen års släktträd från Gorm till dagens prinsar och prinsessor. Ovanpå texten berättas historien om hur det hänger ihop. Det är många yxor och dödskallar i början.

Kongernes Jelling byggt med glimten i ögat

I direkt anslutning till själva monumentet ligger ett modernt besökscentrum med café, fräscha toaletter, stor museishop och gratis entré. Dessutom riktigt intressanta utställningar gjorda med glimten i ögat. Alla rätt med andra ord. Det slutade med att vi spenderade betydligt längre tid där än vi hade planerat.

Allting som var orange-färgat gick att ta på och så hände något. Det var inte bara gjort för att ”man ska ha något interaktivt” utan var på riktigt.

Hur lång tid tar det att avlida beroende på om man fått en kroppsdel avhuggen av en yxa, en kniv i handen eller ett vitalt organ spetsat. Allting tog obehagligt lång tid om du frågar mig.
Dubbelkopplet på teckningen är baserat på ett arkeologiskt fynd.
Trappan var målad i regnbågsfärger för att anspela på bron Bifrost i asatron.

Jelling genuint trevligt

Att jag hamnade i Jelling var något av en slump. Jag fick en resa till Danmark i födelsedagspresent av Fritz. Totalt var vi fyra vuxna och tre barn som tog Stenafärjan från Göteborg en dag i augusti. Huvudnumret på resan var tänkt vara ett besök på Legoland (får se om jag återkommer med en rapport därifrån). På vägen till Jelling hann vi med Mønsted kalkgruber.

Vi provade inte bara lokalbryggt öl utan även ett italienskt vin som fått en lokal vinetikett. Efter en stund tyckte vi att motivet såg bekant ut och upptäckte att det var signerat Peer René Larsen som är en lokal konstnär. Hans konst prydde varje ledig vägg.

Jelling ligger tjugo minuter från Billund och där hittade mina släktingar en lagom stor lägenhet ovanpå matbutiken. Det var först senare som vi insåg att vi skulle bo praktiskt taget inom krypavstånd till ett världsarv. Det innebar möjlighet att gå runt flera gånger. Hade jag orkat kunde jag fotat palissaden i morgondimma men jag var helt slut efter Legolanddagen.

Vi avrundade vårt besök i Jelling med en florstunn crepe från Pannkakshuset som ligger precis vid Jellingmonumenten.

Rekommenderar ett besök i Jelling

Jag är inte helt begeistrad av de lokala dryckerna men i övrigt rekommenderar jag ett besök i Jelling starkt.

Avrundar med en spegelselfie med ett världsarv i mitten.

Efter denna utflykt i dansk historia ska jag återvända till svensk och fransk. Jag jobbar hårt för att kunna utöka högen nedan med en ny titel per år. I väntan på nästa bok föreslår jag att exempelvis klicka på världsarv för att se vilka andra jag bloggat om.

Jag skriver om smultronställen och strövtåg i olika delar av Sverige samt södra Frankrike.
chefstomaten