Astrid Cleve von Euler

Har du hört talas om Astrid Cleve von Euler någon gång? Om du svarar nej är du nog inte ensam. Astrid Cleve är indirekt ansvarig för att jag lämnade Uppsala för att flytta till Linköping för att doktorera på svårodlade soptippsbakterier. Arton månader senare kom jag på andra tankar men det hör inte hit. Hundra år tidigare var Astrid Cleve den första kvinnan som disputerade i ett naturvetenskapligt ämne och den tredje totalt i Sverige.

Arkivjakt grunden för B-uppsats

Idag ramlade jag över min gamla B-uppsats i Idé- och lärdomshistoria om henne. Jag har ägnat veckan åt att försöka gräva fram viktiga papper ur neglectet och en kedjereaktion ledde till att jag började bläddra i en gammal pärm med alla anteckningar från researcharbetet. Jag hade ingen blogg på den tiden men jag förde dagbok där jag blandar gnäll över hutlösa cafépriser med mina äventyr i handskriftsavdelningen på Carolina och Riksarkivet i Stockholm. Mina anteckningar ligger nog på en diskett någonstans för jag lånade en laptop till arbetet (det här var på den tiden som laptops vägde ett ton och kostade 75 papp).

Följde i sina föräldrars fotspår

Åter till Astrid Cleve. Att vara föregångare låg i familjen, hennes mamma Alma var den första kvinnan som tog studentexamen i Sverige (eller så var hon också den tredje, jag minns inte och mina anteckningar ligger numera i källaren). Astrids far som var professor i Uppsala sa också kloka saker om kvinnans ställning (jag såg att jag hade citerat honom). Astrid undervisades av sin mamma tills hon var 13 och skickades till Schweiz. Jag minns att jag fick intrycket av att hon var pappas flicka; följde med honom och samlade in encelliga kiselalger och följde i hans geokemiska fotspår medan hennes mamma och systrar var humanister; författare, journalist respektive konstnär. Astrid var friluftsmänniska, åkte skidor och fjällvandrade. Det där sista fascinerade mig, hur vanligt var det att unga kvinnor tillbringade en sommar i fjällen i slutet av 1800-talet?

Akademiska banan stängd

När jag skrev uppsatsen var jag mest intresserad av hennes uppväxt och liv som ung det vill säga i samma ålder som jag själv. Resten var inte lika kul. Äktenskap med en tysk kemist, fem barn på på kort tid och sedan skilsmässa. Medan hennes exman och senare son blev professorer och nobelpristagare så slet Astrid förgäves för att överhuvudtaget bli insläppt i den akademiska världen.

Var det för att hon var kvinna? Ja det var det. Absolut. Troligen. Fast å andra sidan var en del av hennes teorier på äldre dar fullkomligt stolliga. Har för mig att hon försökte använda sin fars kiselalgsmetoder för att bevisa att Edens lustgård legat i Skandinavien. Eller något sådant. Men hon laborerade mycket däremellan. Jag kan för lite vetenskapshistoria för att bedöma hennes insatser och jämföra dem med vad hennes samtida manliga forskare producerade vid samma tidpunkt. Å andra sidan så var personen som kom på att solen består av väte också en kvinna. Hade hon varit man hade jag antagligen kunnat hennes namn.

Inget hundraårsfirande

Några år efter att jag skrivit min uppsats var det på gång att uppmärksamma 100-årsminnet av hennes disputation med en utställning. Den ställdes dock plötsligt in. Exakt vad som hände vet jag inte men jag fick intrycket av att några i det äldre gardet i Uppsala hade hissat varningsflagg, att Astrid varit väl tyskvänlig under andra världskriget. Det var säkert sant men inte direkt något som utmärkte just henne. Men nazisympatier var hett just då. Eller så användes det som ursäkt för att inte lyfta fram en kvinna.

Det här var nummer 87/100 i #blogg100 – utmaningen att blogga hundra dagar i sträck.

Edit 2018: la in lite mellanrubriker