Bilder av USAs okända (bak)sidor på Hasselblad Center

Hasselblad Center visar just nu utställningen An American Index of the Hidden and Unfamiliar av fotografen Taryn Simon. Titeln är träffande. Detta är så långt från glättiga turistbilder som man bara kan komma. Mitt första intryck var abstrakt konst, jag såg en bild med lysande blå prickar, något som såg ut som ett rykande munskydd och sedan en kvinna i gynstol.

Var sjutton har vi hamnat? Frågan var retorisk men jag ställde den högt till the Supercargo, det var ju ändå hans förslag att gå dit. Anledningen var i och för sig mest att vädret inte riktigt matchade plan A – uppföljning på vår fotoutflykt längs Lärjeån.

Det rykande munskyddet var en del av en kryokonserveringsapparat. För $28 000 kan den som planerar sin död ordentligt bli nedfryst. För den som avlider hastigt kostar det istället $35 000. I sammanhanget var hymen-rekonstruktionen på bilden bredvid billigt, bara 3500 dollar. Kvinnan i gynstolen var vid fototillfället 21 år och genomgick operationen för att hon var rädd att hennes blivande man skulle förskjuta henne annars.

Utställningstexter som kräver bra glasögon

I nästa rum fortsatte utforskandet av de okända och ovanliga sidorna av USA. Om jag skulle säga något om utställningen ur utställningsperspektiv så är det följande. Fotona är i normal tavelstorlek medan utställningstexterna är pyttesmå. Jag gissar på tolv punkter – bra storlek för en bok som man håller tjugo-trettio centimeter från ögonen men mindre lyckat på en vägg. En person i taget kunde luta sig fram och läsa texterna och sedan behövde man i allmänhet ta två-tre steg tillbaka för att titta på bilden och eventuellt luta sig fram igen för att säkerställa att man verkligen läste rätt.

Jag gissar att idén är att texterna inte ska förstöra upplevelsen av bilderna eller något sådant men eftersom majoriteten av bilderna är rätt obegripliga utan sina förklarande texter så tycker jag det var fel beslut. Mannen på bilden ovan läser exempelvis att berget med mat är beslagtaget på terminal 4 på JFK flygplats under 48 timmar. Utan text är det bara en bild på blandade matvaror, med texten så undrar man hur folk tänker som packar ner en rå kyckling i resväskan.

Bilden nedan är en av de få där jag faktiskt kunde gissa vad bilden föreställde innan jag läste texten. Det gör dock inte texten mindre slagkraftig. Även om jag förstod att det var en fånge i buren så blir bilden värre när jag vet att buren är en rastgård för dödsdömda i Mansfieldfängelset och att utomhusvistelse är begränsad till en timme om dagen i en bur som är tom förutom en stång för armhävningar. (Det som ser ut som smuts på väggen till höger om bilden är utställningstexten).

Foton kan användas för att väcka känslor, skapa debatt eller dokumentera underligheter. Jag gissar att denna utställning kan göra alltihop. Själv gick jag därifrån med känslan att nu går jag hem och sätter ihop ett bildspel med söta katter och är tacksam över att jag som hobbyfotograf kan ägna mig åt att fotografera bilder jag blir glad över att titta på och inget annat.

Ett par av bilderna finns på Taryn Simons webb. Sveriges radios Kulturnytt har recenserat utställningen. Läs om andra utställningar jag sett.

Konstmuseets café tillfälligt stängt

Efter turen bland rape kit, flaskor med HIV-virus och Playboy i Braille-utgåva (ovanpå cykelturen till museet i isblandat regn) var behovet av en god latte stort. Caféet på Konstmuseet var av okänd anledning stängt så vi gick till Mahogny. En latte och ett långt samtal om bland annat Bokmässan senare hade vi skakat av oss den omskakande utställningen.

På väggen på Mahogny satt den här lappen som meddelar att kaffe gör dig lyckligare. Det låter bra tycker jag.

Inlägg 006/100 i #blogg100

chefstomaten

Last updated on december 15th, 2015 at 10:01 f m