Biscuit känns som ett mysigt vardagsrum

En gång i veckan knatar jag uppför Sprängkullsgatan och varje gång tittar jag längtansfullt in på ett litet litet café som ser så mysigt ut. Tyvärr brukar jag ha extremt bråttom åt ena hållet och på återvägen har de alltid slagit igen. Inget ställe för pendlare alltså, målgruppen är antagligen studenter från närbelägna Handels.

Idag hade jag dock avsatt gott om tid och gick in. Det var precis så trevligt som utsidan lovade. Tänk ett inredningsmagasins version av romantiskt renoverat sekelskifte. Vitt, vitt och vitt, udda träbord, kandelabrar med levande ljus, kuddar och så ett bulligt rosa kylskåp. Sittplatserna var få och avpassade för små sällskap, två tjejkompisar eller en första dejt (jag misstänker att bordet bredvid var en sådan, lite trevande diskussioner om böcker de läst).

Inte ens jag hade något att anföra mot kaffet som serverades. Salladen var en fröjd för ögat men kanske var blåmögelosten väl skarp för gommen.

 

chefstomaten