Blåmes och blåis i Botaniska

Söndag = disk, blogg & vinterstudion. Har man en blogg är man aldrig sysslolös och diskhögarna växer sig av någon anledning höga så fort man vänder ryggen till. Svt play visade vackra skidvyer från italienska långloppet Marcialonga – var det inte någon som sa att hon skulle åka det i år?

Satt som bäst och försökte få ihop tillräckligt med inlägg för den kommande veckan medan jag väntade på att min vandringskompis (från den berömda Sandsjöbackautflykten) skulle vakna till liv ur sin filmfestivalkoma. Vi skulle ut och prova de skidor jag hjälpte till att handla före jul. Vid halv ett gav jag upp väntan, insåg att det var eftermiddag och bråttom om jag skulle ut medan solen sken.

Ringde Biologen. Biologen, en till filmfestivalfantast, var lyrisk över The King’s Speech med Colin Firth och skulle precis iväg på nästa film. Ringde istället Fritz. Han var mitt inne i ett stort datortrassel och ville pyssla vidare med det. La ner försöken att få sällskap och drog mig till minnes att jag läst i GP om kuddvivor i Botaniska trädgården – det kanske vore något? Tittade på klockan 13.02, kollade västtrafik, nästa buss 13.18. Slängde ihop en macka till lunch, kastade kameran i handväskan och småjoggade ut ur huset.

Lämmeltåg av söndagsvandrare i Botaniska

Kuddvivorna såg jag inte så mycket av, jag var nämligen inte ensam om att läsa GP. Det var tjockt med folk i växthuset! Ställde mig istället en bit från ett fågelbord och tittade på blåmesarna som flög fram och åter och snappade åt sig godsaker. De var ruskigt snabba! Men några fastnade ändå på bild.

När alla fåglar flugit sin kos rättade jag in mig i ledet och lunkade efter alla andra som var ute på söndagspromenad. Precis som en blomma strävade jag uppåt mot ljuset. Vilket var ett misstag. Det var inte de stigarna de sandat. Uppför gick ändå rätt bra men efter att ha sett en ung kille göra en saltomortal på vägen ner bestämde jag mig för att hoppa ut i terrängen. Hellre snö i lågskorna än ett besök på ortopedakuten.