Bredden på Bokmässan – ångermanländska

Bonniers var där – antar jag. Och jag antar att deras monter var hyfsat stor och centralt placerad. Men jag har helt missat den i år. Missat som i att jag inte varit där, inte har någon aning om var den var och ifall att jag ändå har gått förbi den har jag missat att det var deras. Bokmässan är så stor att ställer man ut själv hinner man bara en korridor per år. I år blev det de litterära sällskapen för mig. Det beror delvis på att det är en av få ställen där det går att röra sig i framåt i högre hastighet än krypfart men också på ett annat dragplåster – E.Mikael Norberg.

I forntidens forntid när jag var student i Uppsala var “Emicke” social gillevärdinna och trevlig förste kurator på Norrlands nation i samma veva som jag delade min vakna tid mellan kemilaborationer och nationen. Sedan dess har jag varit rent ut sagt usel på att återvända till Uppsala på olika återträffar så desto roligare när jag såg på ansiktsboken att Bokmässan skulle få storfrämmande.

Utanikring – dikter på ångermanländska

E.Mikael var på plats i egenskap av ordförande i Birger Norman-sällskapet. Att han är det finns det många skäl till. Han är född på Svanön i Ångermanland precis som Birger Norman och hans farfar kände författaren.

Eftersom Emicke kom förbi vår monter och köpte Förverkliga din bokdröm kändes det självklart att jag söndag eftermiddag skulle bänka mig framför de litterära sällskapens scen för att lyssna på honom. Det är jag glad över att jag gjorde för ofta är det det helt oväntade som är mest spännande.

E.Mikael Norberg

När jag satt och lyssnade på dikter på ångermanländska slogs jag av overklighetskänsla. Här sitter jag – vilken fantastiskt bredd det är på Bokmässan och vad mycket intressant det finns i världen och vad underbart att jag får vara en del av den.

Birger Norman publicerade sin diktsamling Utanikring på ångermanländska i den svindlande upplagan av 30 000 exemplar. Dikter! På ett litet språk! Vi har tryckt en bok i 1000 exemplar vars potentiella målgrupp räknas i procent av Sveriges hela befolkning. Birger Normans dikter fick tryckas i en till upplaga, något vi också gärna gör.

Birger Norman skrev dikterna på mål som ett sätt att protestera mot 1800-talets försök att utrota de lokala språken. Detta är något jag känner igen från Wales och walesiskan. Jag lärde mig också att man brukar säga att ett språk räknas som språk om det finns en bibel på det och Nicke Sjödin har gett ut första Mosebok på ångermanländska.