Canon 6D – fullformat i behändig storlek

I helgen fick jag chansen känna och klämma lite på en Canon 6D. Det är en fullformatskamera i behändig storlek.

canon-6d-palace

Det jag gillar med Canon 6D är:

1) Fullformat. Jag har länge tjatat om att jag vill ha fullformat. Det är en “riktig” systemkamera. Min Canon 60D har cropsensor, det vill säga kamerahuset kan bara utnyttja en del av fotorutan i mina objektiv (gäller bara mina bästa objektiv, det förbaskade vidvinkelobjektivet är avpassat för en mindre bildsensor).

2) Liten. Allt är relativt, det är klart att badkameran är mindre men 6D är det minsta kamerahuset med fullformat. Storlek är en vanesak men en kamera som jag kan hålla med en hand och bära på axeln utan att bli krokryggig blir sannolikt mer använd än den jag behöver köra omkring i en dramaten. 6D är ungefär samma storlek och vikt som 60D (skiljer 15 gram medan 5D mark III är ca 200 gram tyngre).

3) SD-kort. En av anledningarna till att jag valde 60D istället för 7D en gång i tiden var minneskortet. Min dator har inbyggd SD-kortläsare och då är det en fördel att ha SD och inte de äldre och större Compact Flash i kameran och behöva bära med sig en extern kortläsare. Nu behövs varken eller med 6D eftersom… (se nästa punkt).

4) wifi. Det här är hur fräckt som helst. Det går att (med lite pyssel) installera en app i mobiltelefonen och låta den och kameran kommunicera med varandra. Du kan lägga kameran på en plats och sedan fota via mobilen. Eller gå runt lite diskret med kameran på axeln och titta i mobilen när det kommer något intressant i sökaren och då trycka av. Bilderna kan du sedan se på i mobilen och lägga upp direkt på Facebook eller andra sociala medier. Detta är en funktion jag tycker låter precis hur lockande som helst. Hur ofta har jag inte tagit en taskig bild med mobilen när jag är på fotoutflykt för att kunna dela den direkt? Tänk att istället kunna visa en fin bild.

Finns det något jag inte gillade med Canon 6D?

Javisst. Papperskorgs-knappen sitter på exakt den plats där jag idag har visa-bilder-knappen. Skulle jag alltså ha två hus, ett 6D och ett 60D, så är risken uppenbar att jag skulle slänga rätt många bilder eftersom jag trycker på visa bilder-knappen nästan lika ofta som avtryckaren (den satt dock på vedertagen plats).

Antalet Fokuspunkterna är ganska få, elva stycken vilket är rätt patetiskt jämfört med 5D mark III som har 61. Men antalet är inte allt. Dessa sitter mer samlat i mitten än vad de gör på 60D. Det är en bättre placering tycker jag. I 60D är det i princip bara mittenpunkten som är användbar.

6D saknar precis som andra proffskameror inbyggd blixt. Ingen stor sak för mig då jag aldrig använt den inbyggda blixten varken på 60D eller på min förra 400D. Men det är ändå bra att ha, kanske mest för de som vill styra externa blixtar med den.

Bilderna som förgyller det här inlägget är tagna av Thomas Lydhig med ett 24-105 mm f4-objektiv. Det är ett bra objektiv (jag har också ett) men det är inte särskilt ljusstarkt. Orsaken till att jag ville låna just dessa bilder är att de är tagna i förhållanden där mitt kamerahus skulle levererat väldigt gryniga bilder med samma objektiv. Det ena är från andra våningen på Palace i Göteborg och det andra från Eriksberg. Stativ är inte använt. Rätt imponerande eller hur?

Canon 6D provbild - lampa på Eriksberg

Summa summarum var det ett test som gav mersmak. Jag skulle gärna ha en Canon 6D själv – himla synd att budgeten inte tillåter investeringar i något 17,500-kronorskamerahus för närvarande.

Detta var inlägg 17/100 i #blogg100-utmaningen.