Rallarrosor spirar efter skogsbranden i Kårböle 2018

Sommaren 2018 var ovanligt torr och het. Minsta gnista kunde starta en brand. Brann gjorde det också lite varstans. Räddningstjänsten släckte de flesta av årets 7000 bränder snabbt. Men några bränder blev riktigt stora och totalt brann 25 000 hektar skog ner. Det är mer än i den stora skogsbranden i Västmanland 2014.

Tre av de större bränderna härjade mellan Färila och Kårböle i närheten av Ljusdal i Hälsingland. Under femton dramatiska dagar i juli 2018 kablade media ut det heroiska arbetet på platsen. Det brann på båda sidor om väg 84, vägen mellan Stockholm och Härjedalsfjällen. Varje gång jag åker där blir jag påmind om skogsbranden.

Ängrabrandområdet i maj 2021.

Europeiskt samarbete i släckningsarbetet

Skogsbränderna var den sommarens stora nyhet. Släckningsarbetet engagerade halva Sverige. Förutom brandmän från flera länder deltog en lång rad med frivilliga. Inte mindre än 67 olika organisationer uppmärksammades för sin insats i Kårbölebranden. Vid Kårböle skans restes 2019 en minnessten till tack för alla som hjälpte till. De personer som inte var ute och kämpade i långa pass i mer eller mindre direkt anslutning till lågorna fixade mackor, inkvartering och liknande. Samtidigt som folk gick man ur huse för att rädda det som gick i skogarna i Härjedalen, Jämtland, Hälsingland och Ångermanland fick de anställda på Svenska brandslangfabriken nere i Skene i västgötska Mark avbryta semestern då Sveriges hela beredskapslager av brandslang ekade tomt.

Mest uppmärksamhet fick Bombardierplanen från Italien och Frankrike. De gula planen skopar upp 6000 liter vatten och släpper det rakt över lågorna. Men Sverige fick också hjälp från Norge, Danmark och Tyskland med både manskap och helikoptrar. Polen skickade 139 brandmän och 44 fordon. Enklast att bidra på plats hade norrmännen som talar samma språk och har liknande brandsläckningsrutiner.

Maj 2021

Het debatt i sociala medier

Debatten i sociala medier var nästan lika het som på marken. Flera hojtade om att Sverige borde ha egna vattenbombflygplan. Några politiker hakade på och försökte skaffa sig billiga poäng. Jag minns att min reflektion då var att de kan inte ha tänkt särskilt långt. Flygplan gör ingenting på marken. För att flygplan ska göra nytta krävs piloter som kan flyga dem i skift. Piloterna behöver vara vana vid att just skopa upp och släppa vatten över skogsbränder.

Runt Medelhavet har piloterna gott om träningsobjekt eftersom det brinner varje sommar. I dessa länder har myndigheter och invånare rutin på bränder, man är van att upptäcka och släcka dem fort. Därför är det på alla sätt fiffigare att vi i Sverige samarbetar med våra europeiska grannar och lånar in flygplan samt rutinerad personal en vecka vart femte år. Eller när de nu behövs. EU kallar vi detta käcka samarbete (som givetvis betyder att Sverige behöver räcka ut en hand till grannländerna ibland).

Branddoften låg kvar i november 2018 enligt andra i bilen men jag märkte inte det för jag försökte koncentrera mig på att fotografera från ett rullande fordon. Det blev inga vinnarbilder direkt.

Gödselvagnar utklassar vattenbombplan

Bilderna av vattenbombplanen som fäller vatten var verkligen mäktiga och hoppingivande. Men nu vet jag att planen behöver en rejäl vattenyta för att kunna fylla tanken genom att skopa upp vatten. Denna vattenyta behöver vara avlyst för övrig trafik. Det är inget större problem i Sverige där vi har gott om sjöar, men det är ändå motsatsen till böndernas gödselvagnar som går att fylla i minsta lilla å.

Gödseltankar finns i olika storlekar, de större rymmer 25 000 liter vatten. Nu är gödselvagnarna begränsade till vägar farbara med traktor så det är kanske inte helt rätt att skriva att de utklassade planen. Men traktorer som patrullerar en väg med gödselvagn är ett utmärkt sätt att hålla bekämpningslinjer våta. Det går fortare att skapa en brandgata genom att rensa bort träd och sly längs en skogsväg och sedan hålla marken fuktig med gödselvagn, än att schakta fram mineraljord. Just att skapa brandgator och begränsningslinjer verkar vara den gängse metoden för att kontrollera en skogsbrand.

Tillträde förbjudet i januari 2019. Fotot taget från bil.

Helikoptrar och flygplan fixar lågorna

Något jag inte kände till tidigare är att användningen av vattenbombare kräver att området där de ska släppa vattnet är evakuerat. Planen släpper så stora mängder vatten att det knäcker unga träd. Därför kan de inte släppa vatten där det arbetar brandmän. Helikoptrar däremot släpper såpass lite vatten (max 1750 liter) att det bara duschar människor på marken.

För att helikoptrars vattenbombning ska vara effektiv gäller att de släpper vattnet på låg höjd, annars sprider vattnet ut sig för mycket för att göra nytta. I gengäld finns det fler helikoptrar och de kan vara på plats snabbare än flygplan från södra Europa. Helikoptrar har dessutom en viktig roll i att skaffa en överblick över branden. Det är väsentligt att insatser sker på rätt plats vid rätt tidpunkt. Brandmän på marken behöver jobba nära elden, utan att riskera att bli instängda. I framtiden kan drönare få en viktig roll för informationsinhämtning.

Om man anlitar helikoptrar i ett tidigt skede kan de utan problem släcka flammande bränder i svårtillgänglig terräng. Men. Nu kommer något viktigt. Varken plan eller helikoptrar kan ensamma släcka en skogsbrand. De kan stoppa de flammande lågorna och hindra eldens framryckning. Men det är en temporär kontroll av branden. Vattenbekämpning ovanifrån behöver kompletteras med folk på marken som sköter eftersläckningen och får bukt med glödbränder. Annars kan elden flamma upp igen, timmar, dagar eller i extrema fall veckor senare.

Bränd skog Hälsingland 2019
Skog i svart-vitt, januari 2019

Utvärdering av kriser är högaktuellt

Du kanske märker att jag har snöat in på skogsbränder? Att något som skulle bli ett kort blogginlägg med några foton hotar att bli en halv uppsats. Det som hände var att jag snabbt skulle fräscha upp mitt minne av bränderna och vände mig till Google. Det slutade med att jag skummade en hel rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB. Jag tycker att det är intressant att läsa gedigna genomgångar av händelseförlopp och utvärderingar gjorda i efterhand och jämföra med debatten i medier under pågående kris. Inte minst för att vi nu är mitt inne i en större kris och det är gott som åsikter i olika medier.

Brandsommaren 2018: vad hände och varför? är 154 sidor med delvis svidande kritik. Det är felbeslut, bristande kommunikation och prylar som varit inlåsta i ett skåp på okänd plats när de behövs. Rapporten går i detalj igenom förloppen i de största bränderna, exempelvis hur en helikopterpilot gång på gång släckt brandhärdar tidigt i Ängrabranden, men aldrig lyckas få dit markpersonal som avslutar släckningen varpå elden tar fart igen. Den berättar också om hur de i Örnsköldsvik har Skogsbrandvärn, en organisation med frivilliga som har lokalkännedom och kompetens att just hantera skogsbränder.

Virkeshögar april 2019

Därför blev bränderna 2018 rekordstora

Den fränaste kritiken handlar om eftersläckning. När inga lågor syns längre avslutar Räddningstjänsten sin insats och överlämnar ansvaret till markägaren, när de väl fått tag i denna. Detta sker vanligen kvällstid då vinden är som minst och luftfuktigheten som högst. Markägaren i sin tur lämnar ofta över jobbet på en skogsentreprenör, samma firma som sysslar med markberedning och plantering. Deras anställda är nästan uteslutande migrantarbetare med bristande språkkunskaper och obefintlig erfarenhet av att släcka skogsbränder. Lägg till att firmorna har kollektivavtal med begränsningar för nattarbete. Grejen är att det är nattetid som chansen är störst att verkligen släcka en brand på riktigt.

Enligt rapporten bör man bevaka ett brandområde noga i minst tre dagar efter att sista rökpuff synts. Under denna period är det bra att ha släckningsutrustning nära till hands för att snabbt kunna kväva flammor. Det behöver inte vara märkvärdigare än en uppblåsbar bassäng med vatten och handkannor. Samt folk på plats. Det var lite si och så med den saken 2018. Mer än hälften av skogen som brann upp (60%) var bränder som brandkåren hade släckt, men som tog ny fart på grund av bristande eftersläckning. Den näst största branden under 2018, Fågelsjö-Lillåsen söder om Sveg, hade man släckt inte bara en utan två gånger innan den blev en storbrand. Glöd låg kvar och pyrde i uttorkade humuslager och när vädret slog om tog branden fart med förnyad kraft. Tänk vad mycket jobb och nedbrunnen skog som kunde ha undvikts!

Blixtnedslag ovanlig start på skogsbrand

Räddningstjänsten släckte 7000 bränder sommaren 2018. Det är många men på inget sätt exceptionellt många. Det som är udda är att vissa blev riktigt stora. Tolv stycken stod för 80% av den brända arealen. Av dem var elva orsakade av blixtnedslag och en av ett träd som kortslöt en kraftledning. Detta är ovanliga siffror. Normalt står mänskligt aktivitet för i princip alla bränder med grillning i topp.

De skogsbränder som människor orsakar sker ofta i närheten av vägar i tättbefolkade områden. Det gör dem relativt lätta att snabbt nå och släcka. Dessutom finns det fler brandmän i dessa delar av landet. Andra kända brandorsaker är gnistor från bromsande godståg och skogsmaskiner i blockrik terräng. Bland annat startade den stora skogsbranden i Västmanland av en skogsmaskin. Eftersom brandrisken var så hög sommaren 2018 så stod de flesta skogsmaskiner stilla. Men mellan 12 och 14 juli 2018 slog blixten ner upprepade gånger.

Januari 2020

Bränderna runt Ljusdal, Färila och Kårböle

Under Frankrikes nationaldag, lördagen den 14 juli 2018, slog minst tio blixtar ner i Kårböle varav fyra startade bränder. En av dem, Enskogen, larmades först två dygn senare (det är den som till slut blev störst i detta område). Två blixtnedslag var såpass nära varandra att de snart var en brand, Ängrabranden. Ängra och Nötberget, larmades ungefär samtidigt. Brandmännen fick alltså redan från början dela upp sig på flera brandhärdar.

Att Ängrabranden blev fel-loggad geografiskt gjorde ingenting, brandmännen åkte till rätt plats ändå. De såg direkt att de behövde helikopterhjälp men fick bara tag i en helikopter. De kunde inte få hjälp av kollegorna i angränsande län eftersom alla var upptagna med att släcka egna bränder. I hela Ljusdalområdet fanns totalt arton man, inklusive befäl.

Trots bitvis besvärlig terräng fick de bukt på branden på Nötberget under söndag eftermiddag och överlämnade denna till eftersläckning. Ett par timmar senare flammade den upp igen. Hela helgen jobbade fler brandmän i skogen än som egentligen var schemalagda då. De tappade mycket slang när de var tvungna att evakuera Ängrabranden utan att hinna få med sig utrustningen.

Rallarros eller mjölkört, maj 2021

Kommunikation via mobiltelefon

All kommunikation skedde via mobiltelefoner. Ett tag hotade branden tele-masten på Nötberget, vilket hade allvarligt försvårat kommunikationen. Men masten som var helt i metall klarade sig. Det gjorde inte kraftledningarna och tre kraftverk i Ljusnan kunde ej sälja ström tills ledningarna hade byggts upp igen.

För en exakt beskrivning av förloppet hänvisar jag till MSB-rapporten men under tre dramatiska eftermiddagar, måndag till onsdag, 16 till 18 juli, spreds branden vilt. I eldens huvud gick branden fram som så kallad kronbrand med omfattande flygbränder. Det betyder att hela träden brinner och att gnistor flyger fram och skapar nya bränder. Spridningen var i storleksordningen 15-30 meter per minut. Enligt MSB-rapporten är det en relativt liten del av skogen som brann ner på detta sätt men det var stor dramatik då. Det var dessa dagar som Sverige väntade på att få upp vattenbomblanen igen som hade flugit hem efter en insats tidigare under sommaren på annan plats i Sverige. Den 18 juli evakuerades Kårböle och länsstyrelsen övertog ledningsansvaret.

Från 18 till 500 man

Bränderna växte och det gjorde också staben som bekämpade dem. Som mest var det 500 personer. De flesta var inkvarterade på Färila skola. Det jag minns från branden, förutom tjafset om att Sverige borde ha egna plan, är rapporterna från denna fas. Alla som jobbade dygnet runt i skogen. Samt de som fixade mat till dem. Det blev sedan en storm när hjältarna skulle förmånsbeskattas för att de fått gratis mackor. Här hjälpte verkligen mediadrevet till och detta stolliga förslag drogs bort.

Länsstyrelsens arbete är utvärderat både av Försvarshögskolan och på uppdrag av regeringen. Skogsbrandsutredningen som regeringen beställt är flera hundra sidor. Jag har inte läst den men jag kikade lite på slutsatserna.

Kommunikation och ledarskap

Två rekommendationer fastnade jag för. Det ena handlar om kommunikation, samverkan och förberedelser. Alla delar inom räddningstjänsten behöver använda samma terminologi på befattningar och utrustning. Alla kommuner behöver skapa ledningscentraler som kan skalas upp vid behov. Det tar för lång tid att skapa dessa under pågående kris. Övning och koll på vilka frivilligorganisationer och andra resurser som finns, är också viktigt.

Den andra handlar om att ha modet att kalla in kavalleriet i ett tidigare skede. Om man släcker en skogsbrand medan den är liten behöver man inte hantera eldinfernon. I Kårböle kom räddningen efter femton dagar i form av regn.

Tillgång till radiokommunikation som inte blir överbelastad och med god batterikapacitet nämns också. Rätt kommunikation till allmänheten är också viktigt. Bra kartmaterial, gärna med aktuell information om skogens beskaffenhet, är också väsentligt (olika typer av skog har helt olika benägenhet att brinna).

Summa summarum så är det alltså i bättre riskbedömning, ökad kompetens och rutiner för eftersläckning de riktigt stora vinsterna kunde gjorts. Samverkan och ledarskap är också viktigt. Men dessa detaljer blir inte lika slagkraftiga i sociala medier som att skrika på inköp av flygplan.

Mjölkört, björksly och stenmurklor

Nog om själva branden och allt som skulle kunna göras bättre nästa gång det brinner. Första gången jag passerade på väg 84 var november 2018. Då stod de svartbrända träden kvar i rader som påminnelse om dramatiken. Området var avspärrat med tillträdesförbud så jag fick nöja mig att fotografera träden från bilen. Vid senare resor har jag sett hur området avverkats och de svarta stammarna fraktats därifrån. Färilasågen tog emot det brandskadade timret fram till april, därefter fick hela sågverket saneras.

Våren 2021 var första gången jag lyckades stanna och ta en titt på området. Det har skapats som en grusad utkiksplats på en plats där timmer förvarades. Den finns bredvid kraftledningarna i det område som brann under dag två, den 15 juli. Det verkar ha varit en rejäl glödbrand som bränt upp humuslagret och blottat mineraljorden. En hel del av stenarna är spruckna. Vissa stubbar är helt förkolnade, andra stubbar bär spår av att ha blivit avverkade.

Gamla tallskogar klarar skogsbrand

Lite här och var står enstaka träd kvar. Tydligen kan äldre vanliga tallar överleva en skogsbrand medan contortatall är bästa bränslet. Granar dör lättare av brand. Å andra sidan är det svårt att tända eld på en tät granskog. Samtidigt är det bara i barrskogar som det kan bli kronbrand, i lövskog är bladen för fuktiga för att brinna bra.

Bland allt det svarta spirar rallarros eller mjölkört och kommer nog lysa rosa senare i sommar. På andra ställen var björkslyn i full gång att kolonisera området. Jag såg också många stenmurklor. Det finns en hel del växter och insekter som är beroende av bränder eller bränd ved så det är ingen nackdel att skogen brinner ibland. Men det räcker gott och väl med något hektar här och där.

Varje brun fläck är en stenmurkla. Så synd att de numera bedöms som för giftiga för att äta.

Tillägg: vägbeskrivning

Delar av den brända skogen ska bli reservat, ungefär som man gjort efter den stora skogsbranden i Västmanland. Skyltar och beskrivning kommer säkert. Men branden går inte att missa om man kör väg 84 mellan Färila och Kårböle. Jag stannade på den grusplätt som är inte så långt från de stora kraftledningarna. Lätt att parkera och titta sig omkring. För botaniker är det nog intressant att gå runt sommartid och kika efter växter som bara finns efter en skogsbrand, som svedjenäva.

chefstomaten