Strosa längs Norrtäljeån en ljummen försommarkväll

Norrtälje har det mesta ett bra utflyktsmål behöver. Det finns anrika caféer, hundraåriga trähus och ett trevligt promenadstråk längs Norrtäljeån. Lummig grönska växlar med en och annan informationsskylt samt strategiskt placerad brygga. Dessutom finns det här och var modern arkitektur att beundra, eller förfasa sig över, beroende på ens tyckte och smak.

Det verkar finnas en hel del trevliga vattenhål värda ett besök, men de är av randiga och rutiga skäl inte med denna gång. Jag hade ett helt annat ärende till Norrtälje, men min vana trogen passade jag på och tog en titt på stan genom kameralinsen. Jag tog en så lång titt att jag hann få blåsor mellan tårna, de är uppenbart ovana vid annat än skidpjäxor. På kameran satt makrot vilket kanske inte är det naturliga valet för att fotografera stadsmiljöer men jag hade valt det för att fotografera mosippor på vägen dit.

Norrtäljeån inramad av försommargrönska. Fotad från bron vid Kvarnholmen.

Lätt att resa till Norrtälje

Låt oss börjar med Norrtäljes geografi. Norrtälje kallas för Roslagens huvudstad i turistsammanhang, men är tekniskt sett ingen stad idag. Tätorten ligger i norra utkanten av Stockholms län. Det är lätt att åka dit från Stockholms innerstad med lokaltrafik. Dubbeldäckade bekväma bussar går i skytteltrafik. Från KTH tar de 1,20 h, precis lagom för att vila fötterna en smula och läsa en rad eller två. Bussarna landar vid Norrtälje station, ett hus som ser ut precis som en tågstation men är byggt efter att tågtrafiken lades ner. Tågstationen låg längre österut, där det är bibliotek idag. Norrtälje var en gång i tiden en del av den smalspåriga Roslagsbanan.

Med bil beror tidsåtgången på varifrån man startar och vilken tid på dygnet man ger sig av. Från Tänndalen är det 58 mil och tar sju timmar utan rast. Från Täby är det 6 mil och tar i bästa fall trekvart via E18 eller dubbla tiden om man väljer att snirkla sig fram. Det finns en hel del parkeringsplatser i centrum och de har två timmar fri parkering dagtid och är gratis kvällstid. Ett tredje sätt att ta sig till Norrtälje är till fots via Roslagsleden. Det tar en smula längre tid bara. Ett annat långsamt sätt är att anlända med båt till gästhamnen.

Vy från Zetterstenska parken ner mot Kvarnholmen i Norrtäljeån. Längst upp anas Flygfyr 143.

Norrtäljeån uppströms till Lommaren

Detta var mitt första besök i Norrtälje så vitt jag minns. Eftersom jag inte hade någon vidare koll på stället när jag anlände så valde jag att följa Norrtäljeån. Så länge man följer ett vattendrag går man inte vilse var min tanke. Den metoden visade sig fungera även här. Jag började gå motströms och landade vid sjön Lommaren.

Lommaren är en klassisk insjö i slättbyggd med badplats, roddklubb och vass. Men den är faktiskt relativt ny, en gång i tiden var den en fortsättning på Norrtäljeviken men landhöjningen skapade en sjö runt år 800. Detta var en viktig transportled under Vikingatiden. Det är också från den tiden som vårdbolaget har hämtat namnet Tiohundra. Ett hundare var en administrativ indelning och motsvarade möjligen ett härad.

Roddare i Lommaren.

Bäver, öring, utter och nejonöga

Hela Norrtäljeån är bara knappt två kilometer lång och korsas av inte mindre än tolv broar (eller tretton, osäker på om tolv inkluderar Havslänken, den nyaste som ännu inte var öppnad när jag promenerade förbi). Jag gick mestadels på södra sidan motströms och norra nedströms. Bitvis kan man gå precis längs ån men vissa partier kantas av hus med trädgårdar. Då hamnar man en bit längre ifrån. Det var ingen nackdel för då gick jag se lite andra kvarter.

Enligt skyltarna längs ån ska det finnas öring, utter och flodnejonöga där. Det ska också finnas ett bäverpar berättade en man som var ute på motionsrunda men stannade när han såg min kamera och berättade om bävern. Han visade också ett träd som de hade fällt. Jag tror att chansen att se dessa djur ökar vid andra tider på dygnet eller året. Havsöringen leker i oktober-november. De nattaktiva uttrarna övervintrar vissa år i ån.

Stora tydliga skyltar överallt ger plus. (Alla privat-område-skyltar drar ner omdömet en smula).

Gevärstillverkning vid Norrtäljeån

Något jag uppskattade under min promenad i Norrtälje var alla rejäla skyltar. Ett ord jag fastnade för var faktoriet. Google har nu upplyst mig om att det kommer från gevärsfaktori. Det vill säga en fabrik för tillverkning av gevär och pistoler. Det anlades på uppdrag av Gustav II Adolf som i samma veva beviljade Norrtälje stadsprivilegier. Året var 1622. Tillverkningen låg av naturliga skäl i närheten av ån. Vattnet drev ett borrverk som användes för att borra och slipa gevärspipor.

Det finns ett hus bevarat från gevärstillverkningstiden. Det är ett långt lågt stenhus från 1760-talet. Då innehöll det filarverkstad. I ett försök att effektivisera vapentillverkningen delade man upp de olika stegen så att olika personer ansvarade för vissa moment. En föregångare till det löpande bandet. Huset var igenbommat men har inrymt ett museum. Stängda muséer är inget ovanligt i dessa tider men detta museum stängde redan 2008 för renovering, ett projekt som avbröts för tio år sedan på grund av besparingar. Men enligt Roslagsmuseums webbsajt ska de öppna 2022 igen.

Trädgården runt den Zetterstenska gården är dock öppen. Zetterstèn var en löjtnant som lät riva resten av de gamla byggnaderna och uppförde sig en vacker villa i herrgårdsstil.

Många av villorna längs Norrtäljeån har egna badbryggor.

Från Lommaren till Norrtäljeviken

Inledningen på vapentillverkningstiden var en av Norrtäljes glansperioder. Gevären var storindustri ett tag men sedan blev det svårt att få ekonomi i driften. Vapeneran var områdets andra uppsving. Det första var Vikingatiden så vitt jag kan se. Den tredje, den som lämnat flest spår i stadsplanen, är järnvägen. Det är från dess glansdagar som de flesta av de pampiga trähusen är. Nu är man nog inne i en fjärde våg när Norrtälje är en attraktiv plats att bo på för att pendla till Stockholm. Denna era syns tydligt i hamnen. Där har silosar fått lämna plats för höghus. Byggkranarna var fortfarande i full gång.

Längs ut låg en nybyggd bro som inte var öppen. På vägen dit passerade jag den inre delen av hamnen. Där guppade restaurangbåten Norrtelje. Idag grekisk restaurang. Det såg himla trevligt ut att sitta på den däck och äta middag eller att ta ett glas i solskenet. Jag strövade dock vidare men vände i societetsparken och drog mig tillbaka till Tullportsgatan.

s/s Norrtelje har legat i Norrtälje hamn i många år. I bakgrunden syns några av nybyggena.

Kapellet

I tegelbyggnaden längst ut på Tullportsgatan har det tidigare varit restaurang och nöjespalats. Den senaste restaurangen i Kapellet gick i konkurs på grund av covid-19 och nu används lokalen som vaccinationsställe för att bekämpa samma virus. Det kändes en smula surrealistisk att stå i nattklubbskö igen. Visa upp legitimation och få min bokning kontrollerad. Sedan fick jag en nummerbricka, en sådan där man får när man hänger in kläder i en garderob.

Därefter var det bara att välja en ledig plats. Restaurangstolar stod utspridda en och en (med ganska korta avstånd kändes det som). På varje stol satt en ensam människa i munskydd. Jag satte mig ner och la min nummerlapp i knät. Strax därefter dök det upp en rymdutstyrselklädd människa med en liten kärra. Inte helt olikt en kypare med en dessertvagn. Ville jag ha i vänster arm eller höger? Jag valde vänster.

Hade någon skrivit denna scen i en bok för två år sedan hade den framstått som dystopi. Jag vill också nämna den enorma insats personalen gör. De antingen går, står eller böjer sig ner. Hela dagarna. I en lokal full med nya människor. Jag har inte vistats bland så många människor samtidigt på över ett år. De gör det hela dagarna. Hoppas de är vaccinerade.

Norrtäljes äldsta bageri är mer än 100 år gammalt.

Varför Norrtälje?

Att jag åkte hela vägen till Norrtälje för att få vaccin kanske är värt en kommentar. Det beror på att jag har min postlåda i Stockholm vilket betyder att “min dos” fördelats till region Stockholm. Jag tycker att det är fjantigt att snacka om vaccinturism när folk vill ha sin spruta på en annan ort än sin postlåda. Eftersom alla vuxna svenskar ska (erbjudas att) vaccineras så är det väl bara att ösa ut vaccin till de regioner som har högst tempo.

Hur som helst så följde jag instruktionerna och gick in på appen Alltid Öppet (som borde få någon utmärkelse i kategorin sämsta namnvalet någonsin) och bokade tid när min åldersgrupp släpptes in i Stockholm. Efter tre timmar lyckades jag logga in. Av de ställen som hade lediga tider var det bara Norrtälje som jag hade en aning om var det låg. Så jag bokade, packade och for. Nu ska jag återvända tillbaka till Tänndalen där jag spenderat den mesta tiden de senaste två åren.

Den här pandemin har verkligen satt fingret på hur ologiskt det är att dela upp vården på en massa småregioner som alla ska skapa sin egen lilla bokningsritual samt vårdens allmänna IT-mognad. Den har också satt fingret på hur olika människor reagerar och agerar. Om man följer den uppsatta rutinen även om man tycker att det är stolligt och ger extrajobb. Eller om man läser rysk propaganda och kör med vassa armbågar på någon annans bekostnad.

Hemgjord glass låter helt klart lockande. I bakgrunden rådhuset med sitt klocktorn.

Ljuvlig försommarkväll längs Norrtäljeån

Jag hade på känn att det skulle vara fint i Norrtälje och det var det. Det är nog fint alla årstider men det är klart att det är svårt att matcha en försommarkväll.

Jag är glad att jag såg till att komma fram i så god tid att jag hann med en promenad. Sedan vet jag inte riktigt om jag är helt sugen på att göra om manövern om några veckor. Jag skulle hellre vilja återvända till Norrtälje när man kan gå på restaurang och umgås med människor igen. Men denna resa innebär ju ett steg åt rätt håll.

Gillade du text och foton i detta inlägg, spana in mina andra utflyktstips runt Stockholm.

chefstomaten