Iskalla bilder av Mölarps kvarn

Västergötland är ett av min barndoms landskap. Stora mörka blandskogar, ringlande halvt raserade stenmurar och mossiga milstenar. Gröna gläntor, små sjöar och vita kyrkor. Dessa påminner mig om långa utflykter och korvgrillning. Särskilt förtjust är jag i gamla kvarnar, kanske för att min farfarsfar arrenderade en kvarn (en sedan länge försvunnen kvarn).

Igår körde jag bil från Mölndal till Vimle och jag hade inte mer bråttom att när jag såg en kringla mot Mölarps kvarn svängde jag av väg 42. Det var inte långt men tillräckligt långt för att jag skulle hinna fundera på om det var en bra idé. Men det var värt resan, det var otroligt fint när jag kom fram.

De första jag mötte var en fotograf och hans fru. Osäker på kamerahus men det var rätt stort, kanske en 5D. Objektivet var i alla fall 70-200 f2.8. Han var lika snabb med att identifiera mitt objektiv och trodde han hittat en kollega på fotosidan eftersom ”folk med 24-105:an brukar hänga där” (jag har nu skapat en profil i ett försök att hitta hans bilder men jag måste ha glömt hans användarnamn).

Fotografen med fru rekommenderade hur som helst en promenad på 1.5 h.  Vilket var den längsta av de markerade stigarna i Kröklings hage. Med tanke på att både långkalsonger och kängor låg kvar i resväskan i bilen, att jag inte ville ruinera min noggrant självtorkade frisyr med att trä på den mössa och att den del av stigarna jag såg bestod av ren is så nöjde jag mig med att ta ett par bilder av själva kvarnområdet.

Men jag vill absolut återvända till det här naturreservatet. Strax söder om Fristad. Åk dit!