Paddan – en Göteborgsklassiker

På 1600-talet var Göteborg en befäst stad skyddad av stadsmur, vallgrav och de två skansarna lejonet respektive kronan. Staden byggdes av holländare på tidigare sankmark och förutom den zick-zackformade vallgraven syns deras inflytande på raderna av träd. Vallgraven och skansarna är kvar, men av muren återstår enbart en liten stump vid Esperantoplatsen.

Stadsmuren byggdes sju meter hög för att Danmarks högsta berg är sex meter och då räckte sju meter för att danskarna inte skulle kunna ta sig över muren. Det är ett exempel på sådan detalj ur Göteborgs historia som man blir underhållen med om man åker Paddan. Det är förvisso inte sant, Danmarks högsta naturliga punkt är 170 meter över havet. Men det låter bra och blir en bra historia. Det är många skämt och ordvitsar under de 50 minuter som en tur med Paddan tar, särskilt i den engelska versionen.

Paddan är en klassisk rundtur som startar och avrundar i vallgraven och däremellan tar kanalen ut i älven. I Göta älv åker man först förbi operan bort till Barken Viking, vänder och tar andra sidan förbi kranarna innan båten återvänder till vallgraven. Detta att komma riktigt nära kranarna samt att åka under broarna inklusive den berömda osthyveln, är resans stora behållning tycker jag.

Vi var sju personer av varierande ålder i vårt sällskap. Ingen av oss hörde till den perfekta målgruppen för ordvitsarna tror jag. Småflickorna hade nog uppskattat att åka Västtrafiks färja tvärs över älven mer. De gnällde också när det stänkte upp vatten när vi gick mot vinden i älven. Vi andra var nog för gamla eller för nyktra för skämten. Men det är som sagt alltid roligt att se staden från en ny vinkel. Därför rekommenderar jag turen ändå.

De låga vita båtarna har glidit runt i vallgraven och älven i Göteborg sedan 1939. Det är något som de flesta Göteborgare tar för givet, men bara åker en eller två gånger i sitt liv. Bäst är nog att inte åka mitt i semestertider, då är det kö och man kan få vänta en timme på att få plats på en tur.

chefstomaten