Runstenen U147 står ju mitt på stigen!

Den är inte alls dold mitt inne i granskog. Den står inte alls 35 meter från stigen. Den tronar mitt på stigen!

I måndags gav vi oss av ut i jakt på den gäckande runsten 147 som Estrid rest ihop med svärdottern till minne av sönerna Ingefast och Ingvar. Vi trodde den skulle bli svår att hitta och parkerade cyklarna vid en stolpe och gav oss av in i skogen. Rätt snart sprang vi över en vältrampad stig och en bit upp i en backe så stod den där. Den gick inte att missa.

Vår teori är att stigen har flyttats. För ett par veckor sedan kom vi nämligen från andra hållet, från Sollentuna-Rösjön och valde den orangemarkerade Roslagsleden. Efter en stund så kommenterade Hårfagre att det var länge sedan vi såg några orange markeringar och när de väl dök upp igen var de ganska blekta. Då var vi precis nere vid Fjäturen medan stenen står en bit upp. Havsnivån var högre på vikingatiden än idag så det är inte alls underligt att vikingarnas färdväg ligger en bit upp i terrängen numera.

Runstenar ställdes där de syntes bäst

Meddelandet på U147 är ganska likt det på häll U143 som finns en bit norrut längs samma vikingaled. De är i sin tur en bra bit från runstenarna vid Jarlabankes bro eller Vallentuna kyrka (som är ditflyttad). Det behöver inte betyda att släkten ägde eller kontrollerade all mark mellan dessa stenar. Runstenar reste man där det passade att annonsera. Släkten var kristen under en period när det troligtvis fanns ett stort asatempel i Gamla Uppsala. Att sätta upp runstenar med kristna kors längs med vältrafikerade leder var en del av propagandan.

chefstomaten