Parfymeri Fragonard i Grasse

Hand upp alla som förknippar Grasse med parfym. Tack, ni kan ta ner händerna nu. Jag har skrivit om Grasse tidigare och försökt slå ett slag för Grasse bortom parfymerierna, t ex nämnt att där finns en butik med särskilt fin keramik. Den är fortfarande fin, ni kanske känner igen stilen från skålen med körsbär?

Igår besökte jag dock Grasse just i syfte att besöka ett parfymeri. Det finns en hel massa och vi råkade kliva in på Fragonard, ett parfymeri som finns på flera turisttäta orter runt om på franska Rivieran. Namnet har de lånat av en berömd fransk målare som kom från Grasse. ”Namned in honour of” som det hette på den guidade turen. Skitsmart marknadsföring säger jag. Kan jag få kalla mitt förlag för Shakespeare? Eller Jane Austen?

Fragonard parfymeri huserar i ett gult hus i Grasse. På översta våningen har de ett parfymmuseum som är precis så trist som franska museer kan vara när de är som tristast. Stora skåp med prylar utan minsta förklaring eller sammanhang, om man nu inte räknar en pytteliten text med årtal som story telling. Mest var det utsirade parfymflaskor i skåpen. Rätt vackra på sitt sätt. Vilket de bör vara när 80% av priset på en parfym är förpackningen. I museet var flaskorna av glas, i en sådan håller sig en parfym i två år. I en aluminiumflaska håller den betydligt längre. Sådana såg vi på den guidade turen ett par våningar ner.

Det fanns fantastiskt många stora vackra kopparkärl att fotografera, vilket var den stora behållningen för mig med turen. I några av kärlen bubblade det av parfym och doften låg här och där tung. Det är inte en tur jag rekommenderar för känsliga astmatiker direkt.

Parfymerier och blomodlingar olika företag

Vi fick också lära oss att parfymhusen inte äger blomodlingarna, de köper färdig essens från leverantörer. Det är tydligen violens år i år, de använder bladen, inte blommorna. Om de berättade hur blomdoften utvinns idag så missade jag det men de här visar hur man gjorde en gång i tiden. Blommorna las på fett, fettet drog åt sig doften, blommorna byttes varje dag och fettet samlades till slut in. Något åt det hållet. Jag hade inget anteckningsblock med mig och det här var direkt efter en rejäl fransk lunch.

Turen avslutades med lite interaktivitet. Vi fick åtta burkar med doftande salvor att lukta på och placera ut på rätt bild. Jag prickade in alla åtta och kunde vara lite stolt över det för det gjorde inte de andra. För att ens få börja utbildningen till ”näsa” ska man kunna skilja på över 350 dofter (minns inte om hon sa 354 eller 357).

Det sämsta med utflykten är att kapitlet jag skrivit om Grasse till Strövtåg runt Antibes inte stämmer. Ska jag skriva om eller spara parfymindustrin till en framtida Strövtåg runt Antibes 2?