Vandra från Valbonne till Biot längs Brague

Tro det eller ej men jag har tagit tag i Strövtåg runt Antibes igen! Inte med layout eller något annat framför datorn utan jag har varit ute och gjort research längs floden Brague. Jag har vandrat där flera gånger tidigare men då alltid gått fram och tillbaka en kortare sträcka, aldrig gått hela vägen mellan Biot och Valbonne. Jag tänkte mig en snabb utflykt på morgonen innan jag återvände till datorn. Jo tjena.

Vackra kalkklippor längs La Brague Klockan var ställd på sex men den ställde jag snabbt om till sju. Sedan fastnade jag en stund framför datorn, trots att vattensäcken var fylld och kartan framlagd. När jag kom till bageri Florentin fanns det inget Pain Sportif på hyllan – var de redan slut? Nädå, de var inte färdiggräddade. Pain Sportif är ett bröd med extra allt (pistagenötter, fikon mm) – lämplig matsäck tänkte jag. Det blev en fougasse med oliver istället – ett vitt ganska flottigt bröd som hade helt fel form för det lilla fack som var tomt i väskan.

Jag startade i Valbonne och gick nedströms (fel håll)

Nästa upptäckt var att bara varannan buss 10 går till Valbonne på vardagar medan alla går dit på lördagar (oväntat). Två gånger i timmen, självklart fick jag vänta 25 minuter. Nåväl. Just den buss jag kom med gick till Valbonne och jag bestämde mig för att åka dit, även om guideboken förordade att man skulle gå från Biot istället. Men jag har aldrig varit i Biot och tänkte (med rätta) att det kunde vara krångligt att hitta till början av vandringen.

I Valbonne har jag redan gått fel en gång. Jag såg en brun vandringsskylt som pekade ner mot floden Brague och tänkte att det måste ju vara starten av vandringsleden. Icke. Hade jag läst på skylten så hade jag sett att det stod Circuit du Bruguet – säkert också en trevlig vandring men inte rätt vandring. Så den missen behövde jag inte göra om.

Istället gick jag uppåt längs bilvägen som stryker kyrkan tills jag kom till kyrkogården. Där börjar leden. Tre timmar och en kvart ska det ta enligt skyltarna. Jag hade bråttom och stavar så jag hade förväntat mig att jag skulle gå snabbare än standardmåttet. Det gjorde jag inte. Fem timmar tog det mig. Visserligen tog jag en och annan bild (typ 200) men inte stannade jag till sååå ofta. Jo det är precis vad du gör skulle nog en och annan som varit ute och knallat med mig svara.

Ensamt och oländigt i början

Stigen nära Valbonne Hur som helst. Första biten från Valbonne var inte särskilt kul. Jag minns mest brännässlor och hala stenar. Hela dalgången kändes övergiven och jag kom plötsligt på att jag inte nämnt den här utflykten till någon. Skickade raskt ett sms till Kollegan. Tänkte att hon nog är den som fortast skulle märka om jag inte loggade in inom rimlig tid (hon var på väg ringa Interpol häromveckan när jag kilat iväg till affären för att köpa dasspapper – en timmes frånvaro var fullt jämförbart med fem veckors tystnad hos en normal människa).

brague-08093 Ju längre jag gick, ju fler människor mötte jag. Ett dussin hundar med tillhörande hundägare. Tre cyklister, två joggare, en skolklass samt ett stort antal personer som hade pick-nick i grupper om två och fyra.

Det är rätt lätt hitta rätt. Kommer man för långt från ljudet av rinnande vatten och stigen allt mer liknar ett törnesnår är chansen stor att man valt fel väg. På en del ställen har de dock ansträngt sig för att man inte ska gå fel…

höstkrokus? Vandringen är rätt flack, förutom när man kommer fram till Biot och ska klättra upp till kanten av dalgången. Brague kastar sig inte direkt utför en massa mäktiga stup utan rinner snarare i sakta mak. Lite här och där är det små vattenfall och jag gissar att de är anledningen till att de rekommenderar att man får åt andra hållet. Enklare gå mot vattenfallen än att gå och se sig om hela tiden.

Nu ska här sovas på upplevelsen så får vi se vad det kan bli för något till boken av det här.

La Brague 45 minuter från Biot