11 bilder av dagens 11 åring – hurra!

Med anledning av dagens bemärkelsedag lämnar jag härmed över ordet till jubilaren. Han får själv berätta om sig själv runt de bilder jag valt ut. 

solhunden

Tack, det är verkligen hög tid att jag får ordet. Jag har nog sett att jag förekommer titt som tätt på bild här på Tomatsallad utan att något modellarvode betalats ut. Jag tycker det vore på sin plats med ett paket leverpastej, en härlig smörklick eller varför inte några trevliga ben?

glasshunden

Mitt stora favoritintresse är nämligen mat. Efter mat kommer mat och därefter mat igen. Allra godast är människomat. Jag är faktiskt riktigt duktig på att snoka reda på mat som människorna glömt bort. De kanske dukar fram en ostbricka och så glömmer de av den. Ja men då tar jag om hand om osten så den inte förfars. För det vore ju slöseri.

Ibland är de så glömska att de inte ens kommer ihåg att börja laga mat men sedå, då skäller jag ut dem så de kommer ihåg att äta bör man.

valpen

En gång i tiden var jag så här liten. Människorna tyckte jag var bedårande och gav mig mycket godis om jag gymnastiserade. Som om det vore en konst att sitta på rumpan och vifta med benen i luften? Det kan jag göra femton timmar om dagen om det verkar lönt. Faktiskt finns det ingen hejd på vad jag kan göra om det finns chans på godbitar.

För övrigt var jag redan på den här tiden igång och tränade mig på att jaga. Då var målet blåmaneter (det var det enda som fanns på ön).

jakthunden

Här är jag i mitt rätta element. Finns det en ripa på fjället så hittar jag den.

hundväder

Fjället är bra på alla årstider men glöm det där fjanteriet om att det inte finns något dåligt väder bara dåliga kläder – jag har alltid exakt rätt päls på mig och jag undrar vem som kom på att man skulle ut den här dagen? Inte är det hundväder inte kan jag berätta (jag gillar att steka mig i solsken).

Förresten, ser ni en liten skit som travar efter mig i det spår jag trampar upp? Det är brorsan.

fjällhunden

Så här ska det se ut på fjället. Solsken. Krispigt. Människor på trälaggar. Det bästa när de trär på sina laggar är att jag äntligen kan få lite fart på dem. Jag krokar fast dem efter mig och sedan kan jag springa hur fort jag vill utan att tappa bort dem för de hänger bara med. De brukar skrika saaakta i nerförsbackarna men jag har selektiv hörsel.

snushunden

När jag inte äter eller jagar så sover jag. Favoritplatsen är ett människoknä. Ibland får jag påminna människorna lite fint om att jag faktiskt är en knähund. Ja egentligen är jag nog en axelhund eller halshund, ju högre ju bättre överblick över mitt territorium.

Chefstomaten är rätt bra på det, hon har fattat att jag är en knähund. Sedan har hon visserligen den udda idén att försöka parkera en dator ovanpå mig som om jag vore någon form av skrivbord.

trapphunden

Den dje-fla trappan. Var den tvunget att komma upp. Jag kan visserligen klättra i träd (när jag jagar katter) men den här trappan alltså. Det är ingen riktig trappa, det är någon elak hybrid med en stege och den är absolut inte konstruerad med oss fyrbeningar i åtanke. Glömmer man sig för ett ögonblick så rutschar man hela vägen ner, det är faktiskt djäkligt obehagligt.

drickahunden

På senare år har det blivit en hel del tid på franska Rivieran. Det är helt ok. Mycket urinpost att läsa och en hel del sjyssta vandringsstråk. Går man på café vilket människorna envisas med att göra så ställer de oftast fram en vattenskål. Vattenskålar är egentligen helt onödigt för jag dricker allra helst rinnande vatten. Den här vattenposten finns vid Fjärås Bräcka (fint ställe, fanns mycket god hästskit där).

på språng hunden

Det är förresten alldeles för lite action i bilderna så jag lägger till ett par extra. Här är en stilstudie när vi kör sporten hämta en pinne.

snöhunden

Och här har jag letat efter en snöboll. Snöbollar är rackarns svåra att få tag i faktiskt.

Vet ni vad, det är sovdags för länge sedan. Det gäller ju tänka på sin skönhetsömn. Tack för mig.

vackra hunden

Just nu är jag på upploppet i en utmaning att blogga ett inlägg om dagen i etthundra dagar. Jag började på ett annat inlägg men det blev så långt att jag aldrig hann skriva klart det. Så det blir ett grattis på födelsedagen till hunden som nummer 85/100 i #blogg100.