I 400 000 år har människor bott vid Gorges du Verdon

Igår var jag entusiastisk över spåren efter tvåtusen år gamla romerska akvedukter. De bleknar lite vid de 400 000 år av mänsklig historia som finns i Gorges du Verdon. I bergen längs den gröna floden finns många grottor och en del av dem innehåller ristningar eller andra spår av tidiga människor.

Sommarbyn Quinson

Vi fuskade lite och skippade besök i grottor och körde istället informationsinhämtning på Musée de Prehistoire des Gorges du Verdon. Det ligger i Quinson en bit nedströms från den bit av kanjonen som man kör bil runt. Det ligger också precis i utkanten av ett stort lavendelområde.

Quinson är en ganska liten by som lever upp under sommaren. Då är det fullt med människor som hyr farkoster på Lac de Quinson för att ta sig nedströms in i kanjonen. De som paddlar en bit kommer att passera flera av de grottor som lämnat ifrån sig material till museets samlingar. Paddlar man åt andra hållet kan man se en av de tre barriärer som skapat de konstgjorda sjöarna.

I oktober var båtuthyrningen fortfarande öppen men de hade inga kunder och på museet var det bara vi och några förskoleklasser.

La Baume Bonne-grottan

Hade vi bokat tid och varit villiga att gå 2,5 timme hade vi kunnat besöka grottan la Baume Bonne. Nu nöjde vi oss med att se en rekonstruktion inne på museet. I grottan har arkeologerna hittat 400 000 år gamla spår efter människosläktingar. De var troligen Homo Erectus, använde inte eld men de la stenar som ett underlag för att slippa gyttja.

I senare lager finns spår av eld. Det finns också många flintaföremål. De första var ganska stora och grovt tillverkade men sedan blir de successivt mer arbetade. Man kan nästan kalla det för den första industriella revolutionen. Enkel flinta hittade man nere vid floden. Bättre flinta hämtades från andra dalgångar. Så småningom lärde sig människorna hur man skulle behandla flintan med rätt mängd värme för att förbättra egenskaperna.

Grottan låg en bra bit ovanför flodbädden och det är därför man fortfarande kan besöka den. Flera andra platser dränktes när de konstgjorda sjöarna skapades. Det är lite därför området är såpass väl undersökt, arkeologerna fick bråttom när dammarna började byggas.

La Baume Bonne-grottan användes under en lång period. Där finns spår av både Neandertalare och Cro Magnon. Även efter att människor börjat bygga hus istället användes grottan som skydd av herdar. Under franska revolutionen höll en präst gudstjänster där.

Bilden med gången visar istället en modell av annan grotta i ett system som kallas för kyrkan. I denna har man hittat stora ristade solar. Under dem stod offergåvor.

Musée de Prehistoire – bra för att vara franskt

Museet är riktigt bra för att vara ett franskt museum. Kommer man hit med glasögon inställda på brittiska museer så kan man bli besviken. Det är ganska många väggar med texter (uteslutande på franska), dioramor och sedan montrar med föremål.

Vill man inte bokstavera sig igenom texterna på franska kan man komplettera med en audioguide på engelska. Den fungerade alldeles utmärkt men det blev lite tufft ett tag när vi både lyssnade på en fransk röst och en engelsk samtidigt.

Är man intresserad av mänsklig förhistoria med lokal vinkling är museet riktigt intressant. Jag fick bekräftat en del fakta som jag skrivit samt en del uppslag till tillägg.

Det tog till exempel tvåhundra år för bondesamhället att sprida sig den väg vi körde igår, det vill säga att livsstilen att odla mark och hålla tamdjur spred sig från kusten upp till floden Verdons dalgång. De första husdjuren var får och getter. Fåren blev tamdjur vid kusten för 8000 år sedan. Fåren kom från främre orienten. Getterna var vilda men härstammade också från främre orienten. Grisar och kor var ett senare tillskott och det är lite oklart hur de tämjdes. Möjligen var grisarna från början vildsvin och tämjdes för 7000 år sedan. Kornas släktskap med de uroxar som tidigare jagades fick vi aldrig någon riktig kläm på. Hästar kom i varje fall med bronsåldern.

Från tiden med de första fåren, neolitikum, har man hittat en vacker pilspets av den mörka vulkaniska glaset obsidian. Materialet kom från Sardinien.

Totalt sett är vi nöjda med vårt besök i Quinson. De två restauranger som var öppna tilltalade oss inte så vi åkte vidare. Hann också med ett par vingårdar på vägen tillbaka till Antibes.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.