5 skäl till att jag gillar min SonyXperia Z

Jag har nämnt några gånger att jag är den stolta ägaren av en ny mobil. Idag är det dags att avge omdöme, här kommer fem skäl till att jag gillar min nya kompis SonyXperia Z.

1) Den är lila 

En lila SonyXperia Z För sisådär tjugo år sedan stegade jag in i en cykelaffär i Uppsala med höstens studiemedel på fickan (på den tiden anförtroddes studenterna med att själv hantera sina pengar och studiemedlem betalades ut två gånger per år).
– Jag vill ha en lila cykel. Det fick jag också och resten av hösten åt jag sopplunch varje dag men det var det värt för jag kunde cykla till Kemikum på en lila sjuväxlad Cresent. Vi var bästa vänner ända tills jag en gång lydde skyltarna vid stationen och istället för att låsa fast cykeln i en stolpe ställde cykeln i framdäcksparkeringsplatserna. Borta. Det var absolut sista gången som jag lydde en sådan skylt.

Min lila mobil tänker jag hålla hårt i så inte samma sak händer den. Ärligt talat är kanske inte färgen det mest väsentliga men det känns kul sätta det som nummer ett som motvikt till detaljer som 1,5 Hz Qualcomm Quad Core.

När jag blev intresserad av Xperian visste jag inte ens att den fanns i lila men när jag fick reda på det betalade jag lite extra och drack kaffe hos Telia på Kungsgatan i Stockholm två dagar i rad för att få tag i ett lila exemplar. Svart har alla andra, vitt är för vitvaror men lila, det är ovanligt, det är snyggt och framför allt matchar det naglarna.

2) Den är vattentät

Jag har sagt detta förut men det tål att upprepas, varför är inte alla konsumentelprylar vattentäta? Detta är min tredje vattentäta mobiltelefon. Det är inte det att jag tänker duscha med den, så desperat att kolla Facebook-statusar är jag inte. Men i höstas välte Hårfagre ut en kopp kaffe över min badkamera. Lätt hänt. Hon blev givetvis helt förtvivlad men jag gick lugnt till kranen och sköljde av den. Vattentät elpryl!

Jag gissar att vattentätheten är ett suveränt försäljningsargument. Alla som känner en iPhoneägare som inte fått ersättning när den veckogamla mobilen gått sönder för att Apple hävdar att den blivit fuktskad kommer springa och köpa SonyXperia Z. Och alla Xperiaägare kan tryggt stoppa ner mobilen i bh:n när de springer till bussen utan att oroa sig för att mobilen är död vid framkomsten.

dsc_0053

3) Kameran är helt ok

De flesta skulle yla att kameran är helt fantastisk men jag är ju systemkamerafreak. Xperian har en grym mobilkamera men det är fortfarande en mobilkamera. Det finns faktiskt två, en webbkamera där man ser sig själv och så den stora på baksidan. För bilder på stillastående föremål i bra ljus så är den helt suverän. Vilket gör mig lycklig och jag har nu skaffat Instagram och Pinterest för att vara en i gänget och dela med mig av vackra vyer direkt.

Kameran är så pass bra att jag först tänkte pensionera badkameran, en liten vattentät kamera räcker. Men så blir det inte. För badkameran går att manövrera med vantar på och dessutom med en hand (förutsatt att det är höger). Dessutom hänger badkameran i ett snöre vilket avsevärt minskar risken att den tappas ner i djupsnön för att aldrig ses igen. Även på sommarsemestern kommer badkameran få fortsatt förtroende eftersom den klarar många bilder innan den behöver umgås med ett eluttag. Och ska jag campa i Himalaya i ett par månader kan jag komplettera med fler batterier. Badkameran är helt enkelt en liten kamera medan Xperian är en liten dator som man kan ta en bild och ringa med vid behov.

Men även om inomhusbilder i dunkel belysning inte är Xperians starkaste gren är alla bilder som blivit tagna bättre än de som inte blev tagna och mobilen är ju alltid med.

Kristina Svensson

4) Den laddar snabbt

Det finns två anledningar till att pensionera min HTC Desire; batterikapaciteten och minnet. Minnet var löjligt lite och dagens appar löjligt stora. Jag försökte flytta över till minneskortet, jag rensade bort alla data från de appar som inte gick att avinstallera (som Facebook) och körde med mobilversionerna i webbläsaren istället. Trots det så varnade mobilen i ett och ett halvt år varje vecka för minnesbrist. På slutet kunde jag inte ens öppna albumet för att titta på bilderna jag tagit.

Det andra skälet är som sagt batterikapaciteten. Laddaren låg alltid i handväskan och jag började bedöma caféer mer efter antalet eluttag än kaffekvalitén. Batterikapaciteten på Xperian är aningen bättre men tar man i beräkningen att mobilen är helt ny så är batteritiden faktiskt rena öknen. Fördelen är dock att den laddar mycket snabbare än den gamla mobilen så att ett kort cafébesök räcker.

5) Fräckhetsfaktorn

Känslan att ha en flaggskeppsmodell, att jag har mobilen som recenseras och talas om NU är härlig. En ny mobil var en julklapp men jag fick själv välja modell. När både Fritz och Kocken oberoende av varandra skickade en entusiastisk recension för SonyXperia Z med orden “verkar som din telefon” så var jag såld och rusade till närmaste butik. Där fick jag det nedslående beskedet att det skulle dröja en månad innan jag kunde få hålla den i handen. För jag ville verkligen klämma på den innan jag bestämde mig. Något som ofta anförs mot de stora mobilerna är att de är för stora att hålla i handen.

Jag med mina minihänder har inte upplevt detta som något problem. Tvärtom blev jag glatt överraskad över hur nätt och lätt den är att hålla i handen. Dessutom är på-knappen på sidan rejäl. Det går inte att missa var mobilen sätts på och stängs av, något som jag hade problem med när jag skulle använda Fritz HTC One X för navigering när vi körde till fjälls. Vi körde en annan väg än jag åkt tidigare och därför var det inte fel veta vart vi skulle. Men mobilen laddade långsammare i cigarettuttaget än vad det gick åt ström om skärmen var på. Därför fick jag stänga av skärmen med jämna mellanrum och bara slå på den när jag undrade hur långt det var till nästa avtagsväg. Jag lärde mig aldrig var på/av-knappen satt och till slut ledsnade Fritz på att bilen svajade över hela vägbanan medan jag fipplade med mobilen och vi bytte chaufför. Detta kommer inte hända med Xperian som har en tydlig knapp för just av och på. Å andra sidan saknar jag faktisk knapparna från HTC Desire, den gick att manövrera rätt väl med bara känseln som hjälp.

Saker jag är inte är förtjust i med SonyXperia Z

Självklart finns det saker jag inte gillar. I ingen särskild ordning.

Luckorna bryter av naglarna

luckor på SonyXperia Z

För att göra telefonen vattentät sitter det släta luckorna för uttagen för hörlurar, laddkabel och liknande. Att öppna dessa luckor kostar naglar. Hemma sätter jag mobilen i en plastig docka för att ladda men den är sådär halvskoj att bära i handväskan.

Den låsta bakgrunden/temat/skärmsläckaren

Det finns två bilder som jag kallar bakgrunder fast Sony envisas med att kalla den första för tema. Den första bilden visas när jag sätter på telefonen. Efter att ha rört på skärmen kommer alla ikoner upp mot en bakgrundsbild. Den sistnämnda bilden är lätt att ändra men den första har jag bara lyckats välja bland Sonys förinställda bilder. Jag vill självklart hellre ha en egen bild.

Alla så kallade smarta grejer som inte är ett dugg smarta

Det är kanske fel att lasta Xperian för detta och jag vill minnas att jag mumlade om något liknande när jag köpte förra mobilen; alla dessa så kallade smarta funktioner som inte är ett dugg smarta. Som att alla Facebookkontakter flyttas över från en telefon till en annan men inga telefonnummer (som sagt, min lila kompis är en liten dator som det också går att ringa på). Eller att många funktioner inte går att använda utan att jag godkände att de fick tillgång till googles platstjänster (vad de nu ska med dem till). Å andra sidan så hindrar dessa strömsparläget så efter att den första glada “å jag kan installera appar” har lagt sig är det kanske dags att rensa upp bland dem.

Xperian är för stor för min plånbok

Typ I-landsproblem men till den gamla mobilen hittade jag ett smart fodral på Carrefour med ett fack för mobilen, ett för kreditkort och ett annat för mynt. Voilà, allt man behöver. Snöre och krok för att sätta i bältet kompletterade detta. Xperian är på tok för stor att gå ner där så tills vidare bor den i en socka (favorit i repris, dock annan socka).

Den fula skyddsplasten

Hänger ihop med förra punkten. Så fort jag köpt ett fodral tänker jag rycka av skyddsplasten som följde med och jag glatt satte på. Vad är det för vits att ha en ursnygg mobil om man sedan fular ner den med plast?

Alla bilder i inlägget (förutom de som är på telefonen) är fotograferade med telefonen för att visa hur bilderna blir utomhus, inomhus i dagsljus och i dåligt ljus. Det är på inget sätt de bästa bilderna jag tagit med mobilen men jag tyckte det var kul att ha ett genomgående fotoobjekt och han kan inte klaga på bilderna.

dsc_0005

Jag har gått med i en utmaning att blogga ett inlägg om dagen i etthundra dagar vilket gör att jag blandar ämnen ännu vildare än jag brukar göra. Häng med på upploppet; idag är det 77/100 i #blogg100.