Blekast på franska Rivieran

Tre månader på franska Rivieran under den period som räknas som sommar – borde jag inte vara brun som en chokladboll vid det här laget? Det är jag inte, jag är blekast på hela Rivieran. Det räcker tydligen inte att solen skiner från en klarblå himmel för att man ska bli brun, det krävs även att man lämnar datorn någon minut här och där och går ut.

Väderprognos Känns akut att åtgärda detta så efter ett par timmar med mysteriet med den osynliga webbsajten tog jag handduk, vattenflaska och pocketbok och gick ut. Och möttes av moln. Det var andra gången på tre månader jag överhuvudtaget såg moln. Det betyder inte att det inte varit något litet moln någon annan dag som jag missat – det är svårt hålla koll på vädret när man sitter med näsan i ett bokmanus.

Nåväl. Jag simmade mina längder, stretchade lite och la mig sedan ner på handduken och tänkte att solen skiner ju genom molnen (även om kombinationen moln + solskyddsfaktor + dåligt tålamod = inte så mkt solbränna).

Och undrade varför någon stod och droppade på mig. Vred på huvudet för att ge något obetänksamt barn det onda ögat. Det hade jag inget för, stänken kom från molnen. Fransmännen omkring mig reagerade på två helt olika sett av regnet. Hälften drog på sig kläder och gick hem medan den andra hälften såg regnet som en anledning att tända en till cigarett. De var de sistnämnda som fick mig att sälla mig till de som gick hem.

gåstavar väntar

Den där sabla ovanan att kedjeröka på stranden får mig att se rött. Eventuellt blir det mindre simning och mer stavgång framöver för att uppfylla mitt träningsmål. Stavbilden tog jag igår kväll när jag knallat upp till fyren.