Chez Bettys Provence

En bra bok ska väcka känslor har jag läst någonstans och i så mått är Chez Bettys Provence en utmärkt bok för den väckte massor av känslor hos mig. Alla var kanske inte odelat positiva dock.

Stockholmsrestaurangen Chez Betty

På Roslagsgatan i Stockholm finns en pytteliten krog som heter Chez Betty. Jag har helt missat dess existens men den är tydligen rätt poppis. När jag läser om den noterar jag att det som recensenterna lyfter fram som speciellt, som långkokt mat och daglig meny på griffeltavla, uppfattar jag som helt normalt. Vilket iofs mest bevisar det som vi redan visste, att jag hänger mycket i syd-Frankrike.

photogrid_14112166434601

Kokbok med restaurangens bästa recept

Boken Chez Bettys Provence består av två delar. Hundra sidor är en klassisk kokbok med restaurangens bästa recept. Där finns alla rätter som man kan förvänta sig att hitta på en mysig liten bistro i Vieux Nice. Mat som boef tartare (råbiff), brandade (fiskgryta gjord på torkad fisk), la pérugine (korv), farcis (fyllda grönsaker) och daube (köttgryta). Kokboken är snyggt formgiven med prydliga foton och beskrivningar. På en del recept finns det lite bakgrundsinformation men i princip är denna del en kokbok rakt upp och ner.

Jag har inte provat att laga någon av rätterna så jag kan inte säga om själva recepten funkar eller ej. Men gissar att kokboks-delen är perfekt för den som inte har möjlighet besöka restaurangen alternativt bara vill laga sydfransk mat hemma. Det är ett tag sedan Mireille Johnstons klassiska Cuisine of the Sun – Classical dishes from Nice and Provence.

photogrid_14112166792461

Märkligt hopkokad inspirationsdel

De första 69 sidorna i boken innehåller inspirationsberättelser och det är den här delen jag har problem med. Hur tänkte förläggaren här? Kan man ge ut precis hur tunna saker som helst som böcker?

Risken är uppenbar att någon som läser detta tycker att jag snackar ner boken för att den i någon liten bit överlappar min egen (kommande) bok, men det är snarare så att jag känner mig lurad. Jag har kämpat i flera år med att få ihop en röd tråd, att binda ihop kapitel och göra det lätt för läsaren att följa med var olika orter jag refererar till ligger i förhållande till varandra och min spontana känsla när jag bläddrade igenom Chez Bettys Provence första gången var ett stort “men var det inget mer?”

Inspirations-delen består av korta nedslag på platser, matställen eller hos matvaruproducenter i en salig röra. De allra flesta verkade vara belägna längs kusten. Att skriva “Provence” i titeln på boken är därför ett diskutabelt val. Visserligen är definitionsträsket ett riktigt ormbo men “franska Rivieran” hade nog överlag speglat innehållet bättre.

En annan detalj jag hakar upp mig på är att det är otydligt vem som skrivit avsnittet. Boken har tre upphovspersoner, kockarna Linus Ahlstedt och Mikael Gröndal samt Jesper Kling som anges som matresenär. Vem är det som skriver i vilket avsnitt? Om boken ska handla om vilka inspirationskällor som kockarna har till sin krog, varför är inte de historierna integrerade bland recepten? Det känns lite som om det är två separata böcker som lagts ihop till en bok.     

photogrid_14112167104461

Nog med problemen. Det som är riktigt bra är bilderna tagna av Bobo Olsson. De är befriande långt från de stereotypa Instabilderna av solnedgång över hav, utan förmedlar istället en rustik, genuin och lite sliten känsla.

Eftersom jag blev lite besviken efter första varvet med boken och inte riktigt visste vad jag skulle skriva gav jag den en andra chans. Tittade lite noggrannare på recepten. Och efter andra genombläddringen av boken blev jag nyfiken att besöka restaurangen och proväta ett antal av rätterna.

Det här betyder att boken fungerar om syftet är att öka kännedomen om och stärka varumärket för Chez Betty.

photogrid_14112165879691

Boken var ett recensionsexemplar från Natur och Kultur.