Chockmorgon med attentatet i Nice

»Åh Nice, åh Nice…  är du ok Kristina?« Det var en av flera frågor som mötte mig när jag vaknade tidigt imorse och tittade på mobilen. Jag klickade raskt in på en nyhetssida och därefter har jag suttit klistrad.

promenade-des-anglaise

Jag har varit ute och provianterat lite snabbt ett par gånger. Under morgonpromenaden till bageriet ringde Eskil Fagerström för Sydsvenskans räkning. Jag gav en del bakgrundsinfo som att Promenade des Anglais är ett andra vardagsrum för många Nicebor och att nationaldagen är en folkfest, en helgdag som verkligen firas. Jag har senare läst uppgifter om att 30 000 personer befanns sig på strandpromenaden i Nice igår kväll för att se de traditionsenliga fyrverkerierna (som äger rumt 13:de, 14:de respektive 15:de juli på olika orter, det i Antibes den 13:de blåste dock bort och det 15:de i Marseille är inställt).

Det kändes en smula absurt att stå i det idylliska solskenet i Antibes och se bort mot Nice på andra sidan bukten och tänka på hur snabbt en folkfest kan förvandlas till blodbad av en man i en lastbil. Hundratals människor mejades ner, i dagsläget är dödssiffran 84 men 52 personer svävar mellan liv och död på sjukhus. Detta kan vara det värsta terrordådet i Frankrikes historia. Det är också en typ av attentat som är oerhört svårt att skydda sig emot.

När jag kom hem hittade jag horder med frågor om jag var ok. Då hade jag ändå innan jag gick ut postat i (princip) samtliga sociala medier där jag har ett konto att jag var ok, att jag hade sovit över hela attacken. Men det var visst bara på Instagram som det meddelandet gick fram, på Facebook krävs det att 50 personer gillar ett inlägg för att det ska visas i flödet för övriga.

antibes-trikoloren

På nästa provianteringsrunda gick jag förbi monumentet för martyrerna under andra världskriget och där hade flaggan sorgband. Tre dagars landssorg är utlyst i Frankrike. Sorgbandet var det enda synliga tecknet på den stora attacken som skett bara några mil från Antibes. Men det finns andra saker. Delar av Jazzfestivalen i Juan les Pins har ställts in och en del barnaktiviteter är också inställda (fattade inte exakt vad). I Nice däremot har allt utom Monoprix och Foot Locker varit stängt, strandpromenaden är avspärrad och folk lägger ner blommor.

Jag har suttit och läst nyheter på tre språk (mer eller mindre obehindrat) hela dagen och delat en del praktiska saker på Mitt Nice Facebook-sida. Exempelvis tipsat om att använda Facebooks funktion för Safty check för att ange för sina vänner att man är i säkerhet samt spridit infon att de stora teleoperatörerna tagit bort kostnad för att ringa och sms:a från Frankrike samt datatrafikavgiften. Detta gäller till kl 23 ikväll.

Efter en dag med att läsa gräsliga nyheter har jag bestämt mig för att försöka återgå till normal verksamhet imorgon. Vilket innebär att jag ska göra ett nytt försök på den där resan till Marseille som jag hade planerat att göra imorse. Visst känns det kymigt att ut och röra sig i de stora städerna men att stanna hemma skulle vara att ge efter för terrorns syfte: att sprida skräck och begränsa människor.

PS! Den övre bilden från strandpromenaden i Nice tog jag i lördags.