Författarmöten på Bokmässan

Bokmässan har intagit Göteborg. Egentligen är det flera olika bokmässor. Det finns en bokmässa som utspelar sig på Park efter midnatt. Allt som sker på Park stannar på Park men historierna som ändå läcker ut handlar om “kontaktskapande” av en viss sort. Igår cyklade jag förbi Park rätt nära midnatt men fortfarande på fel sida om strecket. Jag misstänker att det är så nära jag kommer komma Park denna bokmässa.

Min bokmässa utspelar sig dagtid. Jag har insett att vem som tillbringar natten på vems hotellrum inte är det som intresserar mig allra mest. Jag tycker det är mycket roligare att träffa nya och gamla vänner på och runt Bokmässan. Prata med andra författare om hur de jobbar, klämma på böcker och bedöma papper och tryck (jag är den där galna personen som först kollar var boken är tryckt, sedan papperssorten, därefter typsnittet och layouten och någonstans efter tyngd, känsla och färgval på bokomslaget kanske jag kommer ihåg att läsa baksidestexten också.)

Jag vill läsa snygga böcker skrivna av trevliga personer

Förutom att jag föredrar att läsa böcker som är väl utgivna prioriterar jag sådana där författaren är ödmjuk och trevlig. Det är rätt självklart att alla i början av sin karriär är det (tycker jag i alla fall) men historierna om de författare som slagit igenom stort är fulla med berättelser om hur de bara gått förbi läsare utan att stanna. Nu kan ju det bero på att de har en tid att passa, är nödiga eller håller på och falla ihop av trötthet men det ger i alla fall en dålig bild.

En författare med en imponerande utgivning som helt motsvarar bilden av sig själv är Viveca Lärn. Vi träffade på henne på Tidningen Skrivas redaktion onsdag kväll. I vi ingick Maria Berggren som skrivit reportageboken Kära Lindholmen som handlar om hur de gamla arbetarbostäderna istället för att rivas i samband med varvskrisen räddades och idag är ett av de finaste områdena i Göteborg.

Viveca Lärn och Maria Berggren

Fredag kom Viveca Lärn till montern för att lyssna på Maria och köpa boken. Det tycker jag är trevligt gjort. Jag är också imponerad för själv har jag jämnt skägg att hålla ordning på alla ställen jag vill till och tider att passa och då har jag nog inte hälften så många åtaganden som Viveca Lärn har. Jag råkade gilla Saltö-serien redan tidigare men nu tycker jag de är ännu bättre.

Om jag någonsin går förbi någon som vill ha en bok signerad – kan ni ta och dra fram det här inlägget och visa mig det då? Det går bra att dunka mig i huvudet samtidigt.

chefstomaten
Latest posts by chefstomaten (see all)