Gästgivars – en del av ett svenskt världsarv

Det finns nackdelar med listor på sevärdheter, läste jag i helgen som gick. Trenden med ”x platser du måste se innan du dör” har lett till att vissa platser håller på och förstörs av alla som vill uppleva dem. Nu tror jag att jag med gott samvete ändå kan sprida information om de sju hälsingegårdar som ingår i Unescos världsarv, utan att de blir nedtrampade av horder med besökare.

Gästgivars en av sju hälsingegårdar

Först och främst kanske jag ska lägga till att det finns många fler än sju hälsingegårdar. Det är uppemot 1000 stycken som alla är vackra på sitt sätt. Men det är sju stycken som utvalts som världsarv. Det är inte huvudbyggnadernas väl tilltagna storlek som är huvudnumret utan helheten med ekonomibyggnader, samt interiörer med textilier, möbler och framförallt väggmålningar.

Väggmålningarna är lättare att se sommartid när flera av hälsingegårdarna är öppna för besökare. Men det är fint att snoka runt även vintertid tycker jag.

De här bilderna är alla (utom en, den som är på Träslottet) tagna runt Gästgivars i Vallsta. Som namnet antyder har här bedrivits gästgiveri. Numera huserar hemslöjdsförningen i en av byggnaderna. Det är den så kallade herrstugan. I den finns schablonmålningar gjorda av Jonas Wallström. En av dem har använts som förlaga för Gästgivarstapeten. En tapet som jag tror att jag har sett på rätt många kaffestugor runt om i landet (ska se om jag inte hittar igen någon bild).

Träslottet besökscentrum

De sju hälsingegårdarna som är utvalda som världsarv är utspridda över ett relativt stort område och alla är inte öppna för besökare. Några är privatägda. Det finns ett besökscentrum med information om dem på det så kallade Träslottet. Det är en annan hälsingegård som ligger en mil före Gästgivars (sett från Stockholms-hållet). Träslottet ligger precis vid vägen så lätt att hitta och besöka. Sommartid vill säga, just nu ligger snön djup.

Tidernas väg

Träslottet syns från vägen men Gästgivars ligger nästan lika nära. Det gör det lätt att besöka om man är på väg mellan Stockholm och Härjedalsfjällen och väljer riksväg 83, som är en del av Tidernas väg. I nära anslutning till Gästgivars såg jag skyltar om bad och bryggeri, så detta verkar vara ett utmärkt resmål under sommarsäsongen.

Nu gillar jag snö och vinter. Särskilt när det är som igår. Det var verkligen rena propagandavädret. Det är också därför jag valde att köra då, även om det innebar att jag fick avboka mig från en intressant träff som Författarförbundet ordnade. Jag hade gärna varit på den träffen och diskuterat arvoden för författare samt träffat kollegor, men kör hellre bil i solsken med torr vägbana, än i snöslask och blåst.

Man kan fråga sig varför jag är ute och reser igen, har jag inte fått nog av flängande? Jo men jag längtade upp till fjälls och de möten jag har inbokade den närmaste tiden kan jag alla köra via Skype/Zoom/Hangout/telefon. Det är tyst och lugnt här uppe så jag jobbar bättre här än när jag måste brottas med kollektivtrafik eller blir deprimerad av byggarbeten. Dessutom innebar resan att jag kunde baxa upp alla skidgrejer som hamnat i Täby efter Vasaloppet. Senaste gången vi lämnade fjällhuset åkte vi kl 03 på morgonen. Det visade sig att vi faktiskt hade kommit ihåg att stänga av allt som skulle stängas av.

Nu ska jag ägna mig åt medicinteknik ett tag och sedan angripa ett av mina pågående manus. Det snöar och blåser utanför fönstret så jag har inga planer på att hasa upp på fjället idag. jag bunkrade med mat i Färila (Björks och Kakfen) samt i Sveg (Coop) så jag klarar mig ett tag.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)