Skoter brann upp på fjället
Skidor må vara bakhala ibland och ibland saknar de glid. Men de brinner i varje fall inte upp. Vilket gör att jag tycker de verkar vara ett tryggare färdmedel på fjället än skoter. Den här bilden på den brinnande skotern är tagen idag vid krysset mellan lederna till Tänndalen, Andersborg och Malmbäcksstugan.
Själv så transporterade jag mig med skidor på fötterna. Inte särdeles fort eftersom jag inte hade varit helt framgångsrikt med vallningen. Eftersom det är plusgrader har jag rotat rätt på ett par riktigt gamla skidor som redan var fulla med något kletigt i vallaväg. Den ena skidan har sju märklappar från Vasalopp, den andra åtta. Alla har inte årtal på sig men om jag satt dem i ordning så har dessa skidor startat i Vasaloppet 1996-2003.
Jag tror det är åtskilliga år sedan detta par skidor var i kontakt med snö. För säkerhets skull la jag på ett lager valla ovanpå alla andra lager. Skidorna gick rätt bra på många partier, förutom där det blåst in nysnö i spåren. Den finkorniga snön fastnade i kletet och så fick jag tvärnit. Men däremellan gick de finfint. Efter det där sandpapperföret vi hade på Öppet spår kändes det som om dessa gick som spjut.
Våffla på Andersborg
Det är tydligen våffeldag idag och då passade det extra bra att stanna till på Andersborg och äta en av deras frasiga våfflor (a 68 kronor).
Från början hade jag tänkt åka längre men en kombination av att jag inte tejpat tårna och vädret fick mig att vända.
Äkta påskväder
Påskveckan närmar sig vilket betyder att alla våffelstugor är öppna, att det är fullt med folk i alla stugor och att solen skiner åtminstone emellanåt. Idag var det särskilt omväxlande väder. Grunden var att det var ruskigt blåsigt och ibland kom gråa skyar som släppte ifrån sig omväxlande regn och isbitar. Dessa försvann lika fort som de dök upp och sedan sken solen igen.
För att illustrera hur snabba dessa växlingar var kan jag nämna att när jag var på Andersborg lånade jag nyckeln och tog en sväng på deras torrdass. Det ligger ett litet stycke från huvudstugan. När jag skulle återlämna nyckeln var det jämngrått och jag frös. Därför bytte jag till en varmare tröja.
När jag kom ut igen sken solen igen. På vägen hem hann jag med två byar med nederbörd till. Jag passerade också skotern igen och allt som kunde brinna verkar ha brunnit upp. Hur den började brinna, och vem som ägde den, har jag ingen aning om.
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
- Klippor med ovanlig gnejs en höjdare på kuststigen på Hönö - fredag 6 september 2024